A love story (typ) 18/4 (del 4) |
Kyla. Iskalla blickar. Viskningar och gråhet.
Jag känner att jag inte är välkommen. Vill helst gömma mig.
Ser mig omkring efter dig. När kommer du?
Plötsligt tystnar viskningarna.
Jag känner en svag värme komma emot mig.
Jag tittar upp, och får syn på dig.
Med en gång blir jag bländad av alla färger det finns i världen. Och över hur ljust och varmt det blev.
Vi kramas. Kramas länge. Försöker förstå om du verkligen finns. Vill hålla kvar så du inte kan lämna mig igen.
Efter vad som känns som bara några sekunder släpper vi taget. Men du tar snabbt min hand.
Jag känner hur din värme sprider sig i min kropp.
Förstår du hur magisk du är?
Vi går. Går för att äta.
Jag äter för din skull.
För att du vill att jag ska må bra.
Vi håller handen och jag ler. Ler på riktigt.
Skrattar åt dina flummiga skämt. Verkligen skrattar.
Men..ändå fastnar skrattet i halsen på mig.
Tanken slår mig att jag inte alltid kommer ha dig.
Och idag kommer jag ha dig i den kortaste tiden någonsin.
Vi har en timme med varandra.
Anledningen till att jag åkte hit var för att jag saknar dig och för att jag var tvungen o träffa dig.
Och för att vi båda faktiskt grät igår.
"Ska vi gå?", frågar jag för verkligheten börjar komma tillbaka. Jag hör folkets viskningar och känner blickarna.
Vi går ner till stället där min buss går.
Egentligen måste du tillbaka till jobbet, men du stannar kvar.
Vi håller varandra i handen och du smeker min kind.
Jag vill förevigt vara din..I evigheters evighet och mycket längre.
"Du..nu måste jag faktiskt gå.." säger du efter en stund..
Jag känner hur tårarna är på väg, men jag tvingar mig själv att vara stark. Ger dig en sista kram och två pussar på kinden.
När du släpper min hand känner jag hur all värmen följer med dig.
Känner hur andetagen börjar krångla och klumpen i halsen växer.
Du går iväg..och tar med dig all värme och alla färger.
Kyla..det är iskallt där jag står. Det enda jag vill göra är att springa efter dig och ta din hand igen.
Säga att du inte behöver gå tillbaka. Att vi aldrig behöver gå tillbaka. Att vi kan börja ett nytt liv, du och jag.
Men det gör jag inte..för jag vet att det går. Hur mycket jag än önskar, så går det inte..
Sätter mig på bussen och försöker förstå hur jag känner. Skickar ett sms där det står:" Världen blev så kall och grå när jag inte kunde se dig längre. Du är verkligen magisk <3".
Efter en stund svarar du; "Det var underbart att träffa dig idag älskling. Blev helt glad när jag såg dig sitta där så söt".
Varför kan inte världen acceptera det vi har..? Varför måste den vara så emot? Varför kan den inte göra undantag?
Det här är ju kärlek, kärlek rakt igenom. Omöjlig och förbjuden kärlek, men fan så vacker.
Men en dag ska jag hålla din hand och kyssa din kind och skratta åt folket som höjer på ögonbrynen. Ska ropa åt dom att det är såhär lycka ser ut. Det är det här som är kärlek.
We just have to hold on my dear.
18/4 2007
Det blev mer som en dikt, men fin ändå.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jullan95 - 25 maj 07 - 21:37- Betyg:  | | fiiint! :)^^ | | hejsidforlife - 22 apr 07 - 06:29 | | jätte fin måste jag säga :D märks att du menar det du skriver. | | prickigthallon - 21 apr 07 - 20:16- Betyg: | jättefiin! <3
kram | | empalove - 19 apr 07 - 02:34- Betyg: | | skit bra!! kul att det går så bra:) |
|
|
|
