Tonåring i Stockholm |
Jag känner den beska starka smaken i munnen. Jag tar ytterligare några klunkar. Jag sväljer det och känner den beska starka eftersmaken. Det är inte något gott men jag tvingar i mig det i alla fall. Jag har bestämt mig, jag ska klara av att dricka upp hela denna flaska. Jag reser mig upp samtidigt som jag klunkar i mig skiten ur flaskan. Jag hör musiken dåna i mina öron och ser hur alla dansar vilt framför mig. Jag får för mig att göra det samma. Jag ser hur två blonda personer hånglar vilt i soffan. Den ena uppfattar jag som min bästis Hannah, den andra antar jag är hennes kille Tobbe. Jag bryr mig inte om det Hannah är trots allt min bästa kompis och det är hennes fest.
Jag vet inte hur länge vi står och dansar, men när jag sätter mig ned är jag alldeles slut samtidigt som jag har en massa energi kvar. Alla vi som sitter ner börjar snacka om allt möjligt.
- Fy, fan vad Stockholm e soft ibland.
- Ibland? Det e ju alltid soft!
Utan någon orsak börjar vi att sjunga på den. Samtidigt som vi gungar i takt. Jag ser hur Tobbe och Hannah stirrar på oss.
- Hallå, tyst ni väcker grannarna, nästan skriker Hannah.
Vi bryr oss inte utan vi fortsätter att sjunga för hög hals. Till sist blir Hannah så sur så att hon säger att om inte vi är tysta så måste vi gå hem nu. Hennes ton är inte precis vänlig när hon säger det. Så vi bestämmer oss att hålla oss lugna, vilket vi gör ett litet tag.
Jag kollar på min flaska och märker att jag har druckit ungefär en tredjedel. Jag vill bli av med den fort så jag halsar i mig så mycket som möjligt. Samtidigt tänker jag på Tobbe och Hannah. Hannah är en snygg, blond, smal tjej som kan få vilken kille hon vill ha. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. Jag torkar bort tårarna och försöker få fram ett leende på läpparna. Hannah har slutat hångla med Tobbe och går fram till mig.
- Hur är det med dig? frågar hon.
- Det ska du skita i. Jo, det allt är bra om du måste veta, fräser jag.
- Jaha okej, du verkar en aning nere.
- Jaha, men jag mår bra, skrek jag nästan.
Hannah gick in till köket och ångrar nästan att jag inte sa som det var hon är trots allt min bästa vän men jag borde inte berätta. Jag sket i det och gick till bordet där det fann ölburkar. Jag vet inte vad som tog till mig, men jag drack upp det sista som fanns kvar i varenda en utav dem. Långt bort ifrån mig såg jag en blond kille. Jag går med vinglande steg fram till honom.
- Hur är det med dig? frågar han mig.
- Jora, det är väll bra. Hur är det med dig själv då? sluddrar jag fram.
- Jo det är väll okej, men du verkar inte må så bra.
Helt plötsligt jag vet inte vad som får mig att göra det, men hur som helst så närmar jag mig honom och precis när jag kyssa honom. Så knuffar någon bort mig. Jag kollar upp och det är någon som står och skriker åt mig jag uppfattar knappt vad hon säger. Jag reser mig upp och hör hur hon säger.
- Försvinn jag vill inte se dig här
Då fattar jag exakt vad som har hänt. Jag fattar inte hur jag själv kunde. Jag blir bara sur och går därifrån. Jag tar på mina skor, jag går ut genom dörren. Jag springer så långt jag orkar. Plötsligt känner jag att jag måste spy. Jag lutar mig fram och känner hur det kommer upp. Sedan lägger jag mig bara ner och gråter. Var jag tvungen att dricka så mycket? Kommer hon någonsin att förlåta mig? Varför tog hon det så allvarligt för?
Jag vet inte hur länge jag ligger där, och bara gråter och ångrar allt jag har gjort men en sak är jag säker på och det är att jag aldrig mer ska dricka igen.
|
| Kommentarer | | Maulin - 5 jul 06 - 05:49 | | bra |
|
|
|
