Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

- Stina - Inget blir som det var

[del 16]

Hon satt bara och tänkte, att hon äntligen var lycklig igen, i alla fall mer än hon varit innan.
Där satt hon väldigt länge, Hon märkte inte att någon hade satt sig på en av de andra gungorna.
När hon precis tänkte gå så såg hon honom, Marcus.
Han satt med blicken ner mot marken.
Stina sa inget.
Hon tittade bara på honom, skulle hon göra som Lisa hade sagt, säga förlåt…
Det blev i alla fall inte så för Marcus hann före.
”Förlåt…”
Stina tittade ner i marken hon också nu.
”Vad fan ska du be om förlåtelse för?”
Hon tittade upp mot honom och mötte hans blick, Tårarna kunde inte stoppas.
Marcus tittade bara på henne.
Han såg så svag ut. Blicken var så stel, så kall. Hon tog ett djupt andetag;
”Förlåt…” Hon tittade på honom.
Hon ställde sig sedan upp.
Hon gick, Varför blev allt så fel.
Hon var tvungen att försöka mer… Var det meningen att det skulle bli såhär.
Han tog nu tag i hennes axel. Hans armar tog tag om henne hårt.
”Förlåt…” Han gav henne en puss på kinden.
Stina stod bara still. Han släppte taget om henne. Hon tittade in i hans blåa ögon.
Sedan kysste hon honom. Hon drog handen genom hans hår.
”Jag har önskat att detta skulle hända så länge…” sa hon samtidigt som hon drog handen över hans nacke. Han nickade lite till svar och kramade om henne.
Det pirrade i henne, allt kändes så bra.
”Varför blev allt så fel?” Stina tittade på Marcus,” om allt bara hade blivit såhär från början”.
”Jag vet inte…” sa han tyst
Stina släppte honom, ”Jag måste gå nu, förlåt…”
Hon gav honom en puss på kinden.
Stina började gå, Hon kände hans blick i hennes rygg.
Det kändes så rätt, men en då fel.
Hon tog tag sitt finger, hon nöp hårt, vad skulle hända nu.
Hon tog ett steg bakåt hon vände sig om.
Han var på väg bort. Det skulle ha varit så bra om hon sprang till honom, men det blev inte så.
Klockan var inte så mycket, Hon viste vart hon skulle gå, Till Lisa.
Hon tog upp mobilen, hon slog snabbt numret.
Det gick flera signaler innan hon svarade,
”Hej” Rösten lät så svag, inte som vanligt.
”Hej, vad gör du?”
”Inte så mycket,” Svarade hon.
Något var fel. Det kände Stina.
”Kan jag komma till dig Lisa?”
Det blev tyst en stund. ”Jag är väldigt trött, tror inte jag orkar med besök.” Sa hon till slut.
”Men jag kommer ändå…” la Stina snabbt in.
”Nej,” Stina viste att något var riktigt fel.
”Vart bor du?”
”Men snälla, jag orkar inte…”
Stina ville inte lyssna, ”Vart!?”
Ingen sa något. ”Var det i det gråa huset vid macken Lisa?”
”Kom inte?”
Stina började skynda sig mot macken, vart var det gråa huset, hon viste att det var där.
Hon fick plötsligt syn på Marcus igen, Hon försökte försiktigt ta sig fram utan att han skulle se henne, Han var ju faktiskt en ganska lång bit ifrån.
Stina lyckades och kom fram till huset.
Varför smög jag förbi!?...
Hon orkade inte tänka, hon bara skyndade sig upp i det gråa huset.
Hon tittade vid alla dörrar, På tredje våningen stod det i alla fall Pettersson.
Precis när Stina tänkte ringa på hörde hon skrik… Hon viste inte vem det var, men det var från deras lägenhet… Stina började bli nervös. Kanske fanns en riktig anledning att hon inte fick komma.
Hon tog snabbt upp mobilen igen, hon ringde till Lisas mobil, det fick bli ett kort samtal, för Stina hade inte mycket pengar kvar på mobilen… Men ingen svarade…
Varför hade hon inte mobilen på? ... Eller hade hon det… varför svarade hon i sådana fall inte?
Stina blev allt mer skraj… Hur hon än ville kunde hon inte.. Hon kunde inte ringa på.. Hon hörde hur det skreks inifrån, inte lika mycket… men det skreks fortfarande.
Stina tittade på dörren jämte Petterssons, Sjöqvist, Hon ringde på dörren.
Ut kom en medelålders man… ”Vad händer där inne…” hon var nu vit i ansiktet. Hon tittade på mannen. ”Jag vet inte, men det brukar oftast höras där inifrån på kvällarna. Har försökt att säga mannen, men han bryr sig inte.”
Stina tittade på honom, helt förvirrat, ”Vadå mannen… Min kompis bor där, Lisa!”
Mannen såg häpen ut. ”Jag trodde han bodde ensam där?”
Kunde det vara hennes pappa eller, men varför skreks det.
Mannen såg nu så nervös ut. ”Han kanske gör något mot henne”
Där gick gränsen. ”GÖR NÅGOT DÅ!” Skrek Stina,


kommer mer när jag hinner och orkar...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Tofflan - 24 nov 07 - 00:33- Betyg:
oooh,va spännande!!
Anoia - 17 apr 07 - 23:33- Betyg:
MWEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE
LillaSabiina - 14 apr 07 - 19:56- Betyg:
As braaaaaaaaaaaaaaaaa :D
movich - 14 apr 07 - 19:04- Betyg:
aaaas braa½!!!

Skriven av
karian
14 apr 07 - 18:12
(Har blivit läst 136 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord