Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

livets lek del 1

Sakta faller mer och mer regndroppar innanför jackan. Amanda drar benen efter sig, vet inte riktigt vart hon är på väg. En sak vet hon i alla fall att hem vill hon inte. Aldrig mer att hon kommer sätta sin fot i det där huset igen. Usch vad hon längtade efter pappa nu. Kunde han inte bara komma hem och ta hand om henne? Benen bär iväg med Amanda de svänger in på en så väl känd väg, gata upp och gata ner går hon under tiden försöker hon komma på ett sätt att slippa de där hemska människorna. Plötsligt stannar hennes ben, hon står nu framför ett hus som hon så väl känner igen. Därinne är det enda stället på jorden som hon känner sig trygg, där hon vet att ingen kan skada henne mer. Sakta går hon uppför grusgången fram till farstun, ställer sig framför dörren och knackar på. Hon ser siluetterna på en välkänd person i glaset, nu har hon snart kommit hem.

Innan dörren hinner öppnas helt är Amanda redan inne i killens utsträckta armar. De står ute på farstun, Amandas tårar blandas med regnet som faller från hennes hår nedför ansiktet. Sakta går de in tillsammans. Amanda tar av sig den dyngsura jackan och hänger upp den på en krok. De går tillsammans en trappa upp in genom den första dörren, stänger dörren efter sig. Amanda sätter sig på sängen och vänder sin blick mot killen som står där vid dörren med en sådan oro i ögonen.
- Johan sluta, det är lugnt. Utbrister Amanda som hatar när Johan ser så där ledsen ut.
- Amanda det är inte lugnt, du gråter ju. Johan satte sig bredvid Amanda på den stora sängen, han lägger sin arm runt henne.
- Vad har de gjort nu? Amanda förundrades varje gång hur Johan kunde veta vad det gällde utan att hon sagt något.
- Berätta, annars får jag kittla det ur dig. Johan tog ett stadigt tag i Amandas midja och ryckte ner henne på sängen.
- ha, ha ge dig, jag ger mig jag berättar. Amanda skrattade så tårarna sprutade åt alla håll, Johan lät sina händer släppa hennes midja och satte sig på hennes mage.
- Ger du dig?
- Aldrig, skrek Amanda och slet sig ur hans grepp och kastade sig över honom. En våldsam brottningsmatch bröt ut, Johan och Amanda flög genom det lilla rummet som ett par vantar. Utmattade flög de ner i Johans säng, med Amanda på Johans arm låg de där och tittade upp i taket tillsammans.

- Amanda vad hände? Johans oroliga röst och hans hand smekandes över hennes väckte henne ur drömmarna.
- Johan, jag vill inte prata om det. Amanda drog tillbaka sin hand från hans, hon ville inte känna hans närvaro, inte nu hon skulle bara börja gråta igen. Varför skulle allt bli så här, varför kunde de inte bara gå och gräva ner sig någonstans. Johan satte sig upp och lade sig över Amanda med händerna som stöd.
- Jag tänker inte flytta på mig förens du pratar med mig. Hans oroliga blick var allt som Amanda såg. Hennes hjärta smälte varje gång, det var något speciellt med dom där silverblå ögonen som fick henne att känna sånt lugn. När hon tänkte på det så var det något speciellt med hela Johan. Hon mindes första gången dom hade träffats, det var i trean hon satt i sandlådan och bakade en sandkaka. Han stod lite för sig själv i ena hörnet av gården, han var den nya killen som ingen ville vara med. Hans tysta steg som närmade sig henne där hon satt i sandlådan. Amanda mindes fortfarande hans harklande röst innan han viskade i hennes öra,
- Får jag leka med dig?
Enda sen den dagen hade det alltid varit de två. Inget kunde eller skulle komma emellan dem. Aldrig någonsin, enda sen trean och fram till tvåan i gymnasiet hade de hållit i hop.
- Johan jag vill inte. Ögonen tårades, Amanda försökte frenetiskt komma loss ur hans grep, men han höll kvar henne. Till slut gav hon upp, sjönk ihop på sängen och lät tårarna rinna nerför kinderna utan att bry sig. Hon blundade, ville inte vara med mer Johan böjde sig över henne och kysste bort den första tåren som sakta rullade nerför kinden.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
enannanplats - 14 apr 07 - 05:18
jo fortsätt,den var ju skit bra:) skriv mejl till mig när nästa del kommer
susanna_89 - 13 apr 07 - 03:59- Betyg:
klart du ska fortsätta<3
sunshine37 - 13 apr 07 - 03:17
Vet inte om jag ska fortsätta på den.. vad tycker ni?

Skriven av
sunshine37
13 apr 07 - 03:15
(Har blivit läst 64 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord