som en snöflinga [del 8] |
Hon log genom löddret som höll på att borstas upp i hennes mun. Hon tänkte på tiden som varit och på tiden som skulle komma. Hon tittade på handfatet, det fanns en ny tvål där. När hon först hade kommit hit hade han varken haft tvål eller tandkräm. Hon kom ihåg hur tuff hon hade tyckt han varit. Med sina få ord och tuffa ögon. Men ibland kunde hon även se snälla och vackra ögon. Han var nog inte så tuff som han verkade vilja vara. Hon stack ut huvudet genom toalettdörren. Hon hade hört steg i trappen, skulle han komma hem nu?
Hem.
Hon skrattade för sig själv när hon kom på sig med att tänka på denna lägenhet som ”hem”. Men det kändes nästan så. Hon hade bara bott där i två veckor, men det kändes som mycket längre. Hon gjorde det hon alltid gör, dvs. skolan och han jobbar. Men hon tyckte fortfarande att det kändes underligt att komma hem till ingenting. Oftast var han inte hemma. Faktiskt så har han varit borta nästan varje kväll de senaste dagarna. Men hon kunde inte fråga vad han gjorde, det var något i hans blick som sade henne att hon inte borde. Men ändå, vad gjorde han om kvällarna. Klockan var redan halv tolv. ”herregud” sa hon högt för sig själv och spottade ut löddret i handfatet. ”jag tänker ju som om vi vore gifta”. Hon visste inte riktigt hur hon kände, saknade hon honom? Kunde man sakna någon man knappt känt i en månad? I och för sig bodde hon oss honom. Hon fick till och med sova i hans säng, själv sov han i soffan.
På något underligt vis kom de överens. De behövde inte säga mycket till varandra men de var båda okej med det. Hon steg ut i hallen stirrade på dörren. Hon ville så gärna att han bara skulle komma in och öppna dörren. Komma in och bjuda på en läkerol, som han gjort så många gånger. Hon tog ett steg mot dörren, kanske stod han där ute, men sedan knöt hon näven, varför skulle han stå där ute? Det är ju han hus så han skulle väl kunna gå in fall han ville. Hon skakade på huvudet och gick mot sängen. Lakanen var kalla men det gjorde inget, det var hon van vid. Hon kurade ihop sig så mycket som det gick och blundade för att somna.
PIIIIPPIIIIP
Hon skakade till av ljudet, ljudet av en mobil som fått ett meddelande. Även fast hon nyss varit så trött och nästan somnat sprang hon upp, pigg och glad, kanske var det Niklas som skickat ett sms. hon rotade genom sin väska och suckade djupt för sig själv. Varför hittade man aldrig saker när man väl behövde dem? Tillslut fick hon tag i den och hävade upp mobilen ur väskan. Men oväntat nog åkte mungiporna ner på henne. Det var inte från Niklas. Det var Fredrik.
Hon hade nästan glömt honom. Han hade inte känts lika viktig längre. Nu när hon inte hade hand om sin mamma kändes det inte lika viktigt att fly och glömma allt. Hon visste att Fredrik kunde hjälpa henne med det. Visst hade det haft sitt pris, men då, under den tiden hade det varit värt det. Hon höll handen i sin hand tvekandes. Ville hon verkligen läsa meddelandet? Hon tryckte bort meddelandet. Nej, hon ville inte läsa det. Hon ville lägga allt det där bakom sig. Hon som nästan gått på varenda lektion i skolan sen hon flyttade hit. Hon hade upptäckt att skolan var helt okej. Allting var verkligen annorlunda. Det kändes även som om hon hade förändrats under den här korta tiden. Hon var inte densamma.
Hon stängde av telefonen. Lade sig i sängen. Blundade och somnade med ett ansikte på hornhinnan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Nattah_ - 13 apr 07 - 02:00- Betyg:  | | Jätte Bra ! :) | | oliwia_jag - 13 apr 07 - 01:16 | | BRA* | | oliwia_jag - 13 apr 07 - 01:16 | | JÄTTE BAR!! | stinamelin - 13 apr 07 - 00:33- Betyg:  | | ÅÅÅÅÅÅ SÅ BRA (: sträckläst alla, skriv gärna när nästa del är ute ? (a) |
|
|
|
