" skräckhistora?" (sista delen) |
( fuck säger jag bara!! :O jag hade börjat skriva på den här delen och så hade jag kommit till slutet !!
vet ni vad som händer eller?? :O -.- joo jag kommer imot något och allt bara stängs ner.. -.- faaan säger jag bara! )
---------------------------------------------- --------------
jag går ner i köket för att hämta min lilla syster.
Sofia?
-jaa?
kan inte du följa med upp på mitt rum ett slag?
-joo visst?
vi gick upp för trappan och in i mitt rum.. jag sa kolla dig i min spegel..
jag satte mig i sängen och blundade, väntade på ett svar som jag igentligen redan visste vad svaret skulle bli.
amanada vad är dej du vill att jag ska se?
men, ser du inte handavtrycken??
sofia kollar igen.. men det enda hon ser är sin egna spegelbild.
sofia väder sig om och kollar på mig som om jag vore en idiot sen går hon ut ur rummet..
jag suckar och går in på toaletten och sätter mig på golvet, gnuggar huvudet i händerna och fattar ett väldigt viktigt beslut.
när jag ser upp igen ser jag ett par gråa ögon, egentligen borde jag inte bli förvånad.
men det här gjorde bara mig ennu säkrare på att jag gör rätt.
jag reser mig upp och går ut.
helt tom i huvudet bär mina ben mig mot skogsdungen, jag ska träffa pojken med dom där kallt gråa ögonen.. antingen för sista gången eller föralltid.
precis som jag trodde står han vid ingången till dungen..
hej amanda..
- hej oliwer
han tar min hand och drar mig intill sig och kysser mig mjukt.
det är en konsig kännsla.. som om det inte finns någon i närheten..
han ser mig i ögonen, dom är mörkt gröna...
- för drygt 50 år sedan levde en flicka som hette elisabeth, hon var min stora kärlek...
men mina föreldrar sa att jag inte fick älska någon..
dom höll mig fasst, låste in mig i källaren så att jag inte skulle rymma.
den ända vän jag hade föruton elisabeth var lisa, min hund, jag har hafft henne sen hon var liten valp.
han tittar på mig med sorgsen blick, och verkar vara någon helt annanstanns..
- jag och elisabeth.. vi ställde oss vid en klippa..
tog varandra i hand och sedan hoppade vi.. ner i vattnet..
höll andan och, ja som du ser själv, så dog vi.
jag backar ett steg, och ser upp i pojkens ögon..
ser hur dom sakta ändrar färg.. till kallt grå..
amanda, när jag såg dig visste jag att elisabeth finns dör inom
|
|
|
|
