- Stina [del 14] |
Stina och Lisa gick ner för vägen,
Det var skönt att de inte började med lektionerna redan.
I morgon så skulle de börja med ”det riktigt jobbiga” som deras lärare hade sagt.
Lisa snackade på om allt hon varit med om, lite om henne själv… ja… allt möjligt.
Stina gick bara jämte och lyssnade knappt. Hon nickade lite mot Lisa ibland.
Stina var i sina egna tankar,
”Stina?”
Stina tittade snabbt mot Lisa.
”Vad var det som hände när jag var vid skåpet?”
”Inget, vadå då?”
”Nej, men inget, tyckte bara att du blev lite konstig efter det”
Stina nickade bara lite.
De fortsatte att gå, men nu i en hemsk tystnad.
Marcus åkte plötsligt förbi på sin moped.
Stina kunde inte hålla tyst längre.
Hon öppnade munnen och tog ett djupt andetag.
Sedan berättade hon allt för Lisa;
Om hennes mamma som hade dött, Om Lovisa, Om Marcus, Om Pontus.
När Stina till slut pustade ut efter att berättat allt blev hon nästan häpen av att Lisa verkligen hade lyssnat.
För egentligen hade hon ju inte behövt.
Lisa stannade och kramade om Stina.
”Jag kommer att hjälpa dig Stina, men lova att ringa Lovisa i kväll, för det är inte alltid lätt att göra rätt val i livet, och Lovisa gjorde fel, Och det gör faktiskt alla någon gång.”
Stina nickade.
Hon skulle ännu en gång lova något, Något som hon denna gång skulle hålla.
”Jag tar bussen hem nu, vi ses imorgon Lisa”
Hon gav Lisa en stor kram. ”tack” viskade hon.
Lisa tittade efter Stina när hon gick in i bussen.
För en gångs skull kände hon sig nöjde med något hon hade gjort.
När hon kom hem tog hon upp sin mobil. Hon letade fram numret till Lovisa.
Efter bara en signal svarade hon.
”Hallå?”
Stina var bara tyst… hon viste inte vad hon skulle säga.
”Hej…” hon sa det tys efter en liten stund.
”Stina!”
”mm…”
”Hur har du det i Malmö?”
”Jo det är okej…”
”Vad bra”
Tystnaden som blev kunde inte få vara kvar.
”Hur har du det då?”
”Jo det är bra, men jag saknar dig.”
”Jag saknar dig med…” det blev en paus, Stina fortsatte sedan. ”Förlåt”
”Vad ska du be om förlåtelse för?”
”Jag har lärt mig av mina egna misstag, alla gör inte rätt i alla situationer… alla gör misstag.” sa Stina
Lovisa blev tyst,
Stina lät det bli tyst.
”Tack…” sa Lovisa tillslut.
”Ta hand om dig Lovisa… Jag tänker på dig…”
”hejdå.”
Stina hörde på Lovisas röst att hon grät, i alla fall var nära på att gråta.
Hon la sig i sin säng, hon tittade upp i taket , hon låg där länge
Ibland måste man göra rätt på saker som blivit fel…
Det enda Stina ville just nu va att sova, Men tankarna blev bara fler och fler.
Hon tänkte lite på Lisa, men mest på Marcus.
Jag gillade dig Stina, inte bara som vän…
Det kändes som hon hade något i hjärtat, en klump,
Den kändes hård.
Hon ville gråta, men kunde inte.
Vad hade gjort att allt blev så fel…
Det var hon, det viste hon…
Marcus var en av de underbaraste killarna,
Och hon hade fallit för en annan, som hon inte kände, som hon inte ville veta något av längre,
En kille som inte betydde något längre…
Pontus.
Stina vaknade ganska tidigt av väckarklockan som ringde,
Hon försökte snabbt hitta den med handen och stänga av den,
Den tystnade äntligen.
Men Stina fortsatte att ligga kvar.
Hon tittade runt i sitt rum.
De gröna tapeterna som solen lyste på.
Hon tittade ut genom fönstret, hon såg inte mkt eftersom hon låg ner.
Stina satte sig upp, hon tog på sig sina tofflor och gick in till köket,
Hon fixade en macka och satte sig så hon kunde titta ut genom fönstret.
Där ute var det ganska tomt.
När mackan var uppäten så gick hon in till sitt rum,
Hon letade fram några snygga kläder hon tänkte att hon kunde ha,
Men sedan fick hon en konstig känsla, Något som gjorde henne svag.
Det kändes som hon inte hade någon att klä upp sig för.
Hon var ju bara en helt vanlig tjej, som inte skulle bli förlåten av sin ”kille”
Hon skakade på huvudet, försökte få bort tankarna.
För att slippa tankarna så tog hon snabbt på sig de Svarta jeansen, och en bege tröja.
Hon gick till toan och fixade till sig,
När hon äntligen var klar såg hon att klockan snart var kvart i åtta.
Bussen gick kvart i,
Hon tog snabbt tag i sin väska.
Hon skyndade sig ner för trapporna, hon fick vända när hon nästan var nere, hon hade glömt att låsa dörren.
Hon skyndade sig upp igen och låste.
När hon äntligen kommit ut såg hon hur bussen åkte iväg,
Hon kände igen det,
Känslan kom närmare henne.
Det kändes tungt, något hårt satt i hjärtat, eller lungorna,
Kändes så, någonstans i bröstet.
Hon var tvungen att vänta… vänta till nästa buss som kom om ca 10 minuter, hon skulle inte hinna till skolan i tid.
Men det kändes inte så hemskt, det var det att hon varit med om det förut.
När Marcus åkte…
Hon tittade upp mot himlen.
Solen lyste fint.
Hon tog några djupa andetag.
Hon fick stå och vänta tills bussen kom.
kommer mer om ni vill...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tofflan - 24 nov 07 - 00:21- Betyg:  | | men shit va bra du är på att srkiva noveller :D | | movich - 10 apr 07 - 05:37- Betyg: | | vi vill HA MERA!! |
|
|
|
