På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Falska leenden, långärmat & Simon. Del 7

Mannen som satt inne i bilen såg på Mia.
- Vad är det du pratar om? frågade han lugnt.
Mia grät förtvivlat.
- Kom! sa hon bara. Jag ska visa dig!
Mia hade svårt att prata, hon grät så mycket.

Mannen steg ut ur bilen och följde efter Mia som började hoppa mot platsen där Simon och mopeden låg i diket.
Mannen fick syn på Simons blodiga huvud, han fick fort upp sin mobil och ringde efter ambulans.

Ambulansen var där en stund efter, de lyfte in Simon i ambulansen.
En utav männen såg på Mia, hon var rödgråten och det blödde ur skrapsår från hennes händer.
Hennes bara ben hade fått sår och blåmärken.
- Du får nog följa med till sjukhuset, sa han.
Mia sa inte emot, hon gick och satte sig i ambulansen, hon ville följa med Simon.

De körde i illfart till sjukhuset, Simon öppnade inte ögonen en enda gång under färden.
Mia började gråta när de skiljdes åt på sjukhuset.
Hon hamnade i ett rum med en kvinnlig läkare,
läkaren kollade konstigt på Mias klädsel, Mia orkade inte bry sig.
- Fryser du? undrade läkaren snällt i alla fall.
Mia skakade på huvudet, stirrade ner i golvet, hon tänkte över mardrömskvällen hon nyss upplevt, varför ville livet henne alltid så illa?

Läkaren berättade att hon hette Kristina,
hon tejpade ett sår som Mia hade fått vid ögonbrynet,
och hon tvättade Mias sår som hon hade fått på benen och händerna.
Mia fick även ett par kryckor.
- Får jag ta av dig dina.. armband? undrade Kristina.
Mia fick en klump i magen.
- Nej! sa hon kallt och drog åt sig sina armar.
Läkaren såg bekymrat på Mia.
- Men jag skulle verkligen behöva tvätta där under med, det har kommit in en massa grus och smuts och du kanske har fått något sår där under med.
Mia började gråta, hon kunde hindra tårarna, de började rinna.
- Nej, det är okej, snyftade hon. Jag vill behålla dem på.
Kristina suckade, men hon log.
- Okej, då låter vi bli, sa hon snällt.
Mia nickade, koncentrerade sig på att försöka sluta gråta.
- Vill du berätta vad som hände ikväll? undrade läkaren snällt.
- Vi körde moped.. och.. det gick för fort och han.. miste kontrollen och så, Mia berättade, hon kände hur gråten trängde fram igen.
Kristina nickade medlidande.
Mia ryckte upp sig lite.
- Får jag gå nu? undrade hon.
- Jag tror det är bäst om du stannar här, jag måste få veta vilket nummer dina föräldrar har..?
- Dom är inte hemma, ljög Mia.
- Mobil? undrade läkaren.
- Det har dom ingen..
- Har du någon annan nära släkting? undrade Kristina.
Mia förstod att hon inte skulle komma undan.
- En moster, sa Mia tyst. Men hon bor ungefär en och en halvtimme härifrån.
- Vi ringer henne ändå, sa Kristina. Vad har hon för nummer?
Mia sa numret, sedan gick Kristina ut.

Mia tänkte då inte sitta där och vänta, hon smög ut från rummet, hon stödde sig med kryckorna, men det gjorde inte lika ont längre.
Hon ville hitta Simon.
Hon frågade sig fram, och till slut stod hon utanför rummet där Simon låg.
Hon gick in, Simons mamma satt bredvid Simon. Hon såg upp när Mia kom in.
Mia kollade mot Simon.
- Hur är det med honom? frågade hon med svag röst.
- Jo.. han klarar sig, sa mamman. Han sover nu, han har fått en rejäl hjärnskakning bara, men hade han slagit i tinningen hade han varit död.
Mia nickade, lättad över att det inte var något allvarligare.
Men tårarna kom ändå, Simon såg så hjälplös ut där han låg, och hon klandrade sig själv att han låg där, hon borde aldrig låtit honom köra.
- Lilla gumman, sa mamman och ställde sig upp, hon kramade om Mia.
Mia lutade sig mot mamman, hon orkade inte kämpa emot tårarna, de fick rinna.
- Han kommer snart bli frisk, sa mamman. Oroa dig inte.
Mia snyftade.
- Det är mitt fel.. jag borde aldrig låtit honom köra.. sa hon svagt.
- Det är inte ditt fel, han är dumdristig ibland, det är hans egna fel, det var inte ditt fel, försäkrade mamman Mia.
Mia gillade att stå där i Simons mammas famn, hon kände sig trygg, nästan lika trygg som hon var i Simons famn.

Fortsättning följer.
Kommentera gärna.

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)

Mizz_andersson - 28 okt 08 - 11:29

Jätte bra! :)

Emelajne - 21 maj 07 - 06:02- Betyg: