AGWL3 kp.2 |
Kairi var väldigt glad att få komma ur trasorna när hon kom hem till Niwa, hon tog i stället på sig sina vanliga kläder, de hon haft när hon kom till den här världen. Mindori satt i sin säng och fingrade på alla ringar hon hade, det var sammanlagt 18ringar och alla såg nästan lika dana ut.
”Mindori får inte av sig ringarna” sa Mindori och höll upp sina händer mot Kairi som tittade på dom.
”Det är väl bara att använda tvål och vatten” sa Kairi och vände sig mot spegeln hon stod framför.
”Mindori har försökt” sa Mindori och la sig ner på rygg med lilla kaninisen på magen.
”Vaddå? Har de växt in i huden elle?” frågade Kairi lite buttert, hon orkade inte att ta upp det just nu. Mindori svarade inte, hon reste på sig och började gå ner, hon hade fått på sig ett par jeans byxor och ett vitt linne som det var en rosa kanin på och sedan tofflor på fötterna, hon lämnade rummet utan ett ord. Kairi tittade förvånat på dörren som gått igen bakom henne men sedan vände hon sig återigen mot spegeln.
När Mindori kom ner i vardagsrummet satt Max i soffan och läste, Fai tittade på teve, Ed låg på rygg i andra soffan och slappade, Daisuke satt på golvet med With i knäet och tittade på teven och Emiko stod i köket och fixade med maten.
”Kan jag hjälpa till?” frågade Mindori och gick mot köket som var öppet för vardagsrummet.
”Ja tack, att få hjälp av en så söt flicka gör ingen skada, du kan få hacka grönsakerna” sa Emiko och fortsatte med sitt medan Mindori började hacka grönsaker. Plötsligt slant hon och skar sig på kniven.
”Ajajaj” grät Mindori ut men slutade sedan och tittade på blodet som rann från det lilla såret.
”Hur gick det?” frågade Emiko, killarna hade reagerat på det lilla tjutet från köket och tittade dit allihopa, Mindori tittade bara på blodet med ögonen skymda i mörker, Emiko stod bakom henne och tittade på såret men då tog Mindori fingret mot munnen och slickade upp blodet.
”Mindori?” frågade Fai, Mindori ryckte till och tittade förvånat runt med blod på läpparna, så tittade hon ner på fingret igen och började gråta.
”Det gör ont” snyftade hon och Emiko tog med henne och spolade fingret i kallt vatten och sedan tog hon på ett plåster. Då kom With fram till köket och hoppade upp på Mindoris ena axel.
”Kya?” det kom som en liten fråga och lite orolighet från kaninen på hennes axel.
”Hej With! Jag mår bra!” skrattade Mindori glatt och log, With blev på lite bättre humör och log mer.
”vad hände med henne?” viskade Max i Fais öra som ryckte till, nu var Ed och Daisuke också nyfikna. De samlades i en liten ring och tittade på varandra i förfrågande miner.
”Jag vet inte” viskade Fai tillbaks, då dök Mindori upp bredvid dom.
”Vad viskar ni om?” alla hoppade till och återgick snabbt till det de höll på med.
”Me” sa Mindori lite surt, men sedan gick hon mot köket igen.
”Du behöver inte hjälpa till mer Mindori, jag är rädd att du skär dig igen” sa Emiko varmt och oroligt hon med.
”Vad är det för uppståndelse här?” frågade Kairi som just kommit ner, Mindori svarade inte, hon vände bara om och gick mot hallen och ut genom ytterdörren.
”Vad har jag gjort nu da? Sa jag något dumt eller?” undrade Kairi lite surt.
Ingen sa något, de verkade inte ha märkt någonting, Kairi gick fram till daisuke på golvet och tittade ner på honom surt.
”När kan Dark komma fram?” frågade hon surt, Daisuke tittade upp på henne och suckade.
”När han ska mästertjuva eller om mina känslor svämmar över” sa Daisuke.
”kort och gott, dark kommer fram i kväll” sa daisuke.
”Kan han inte komma fram tidigare?” frågade Kairi lite surt.
”kom igen Daisuke, låt mig komma ut” sa Dark inifrån Daisuke.
”Nej, jag låter inte dig komma fram, då kommer du bara kyssa henne och jag vill inte det” viskade Daisuke så att ingen mer än Dark hörde.
”Dai-chan, Dark ska vara på plats om 30minuter ändå, här” kom Emiko och höll fram ett foto på en flicka i brunt, kort hår, som Kairi kom ihåg med namnet Riku Harada. Daisuke rodnade och blev till dark som ställde sig upp.
”Äntligen framme” sa dark och sträckte på sig, Kairi kramade honom glatt och slog honom sedan.
”Varför har du inte sagt något?”
”Jag tyckte att det var oviktigt” sa han lätt.
”DARK!!” skrek Daisuke inifrån honom.
”Lugn, varför ska alla vara så sura på mig för?” frågade Dark och suckade.
”För att du är en lätt person att bli sur på” svarade Ed lågt från där han låg på soffan.
”i alla fall, har du lust att följa med och tjuva Kairi?” frågade dark och tittade ner på Kairi.
”Jag? Nej, någon annan gång kanske” svarade hon.
”Vad då? Hur hade du tänkt att hon skulle kunna hjälpa till?” frågade Daisuke inifrån Dark.
”Hon skulle inte klara det Dark-kun” sa Emiko, Kairi tittade på henne lite surt, så blev hon till dark och lutade sig fram mot Emiko.
”jag tror jag skulle kunna klara mig rätt så bra” sa kairi och log.
”WAA!!” skrek Daisuke till inifrån Dark och både Max och Fai trillade baklänges och landade på golvet, Emiko tittade förvånat och förtjust på samma gång mot Kairi.
”det ändrar på saken, du skulle kunna följa med som lockfågel och förvirring” sa Emiko.
”haha, Kairi är höjdrädd” sa dark skrattande, Kairi blev lite generad av det dark sa och kliade sig i bakhuvudet.
”Ja, det är jag, jag kan knappt titta ner för en balkong 5meter upp i luften utan att få panik” sa Kairi och tittade på Emiko igen.
”jaha, men du kan ju testa, du behöver bara locka bort polisen” sa Emiko glatt.
FF:
”Jag fattar inte att jag gick med på det här” suckade Kairi där hon sprang, Dark sjönk ner till hennes höjd och flinade.
”Om du inte skulle blivit mig där skulle det inte hänt” sa Dark och skrattade lite, Kairi blev till dark och fortsatte att springa.
”Gör bara som vi sagt” sa Dark och log, Kairi nickade bara och sprang ,i samma veva, ut framför ett par körande polisbilar och in i en park, hon hörde hur poliserna tvärnitade och så såg hon hur Dark flög snabbt över henne och mot museet.
”Varför ska jag göra det jobbigaste” fnös Kairi ut och såg hur polisen kom närmare.
”DARK-KUN!!” Kairi såg hur en flicka i långt, brunt hår stod mitt på stigen där hon sprang, och hon hoppade bara över flickan och fortsatte. Polisen sprang bara förbi flickan som tittade förvånat efter Kairi/Dark, då kom även Ed, Max och Fai springande efter polisen och flickan tittade snabbt på dom.
”Vänta på mig!” ropade hon, Max tittade över axeln och såg på flickan.
”Du är Risa Harada från våran klass va?” frågade Max som har rätt så bra minne, hon nickade bara och fortsatte.
”Är det så smart om hon blir med?” frågade Ed som hade på sig sina vanliga kläder.
”Kanske inte, men vad ska vi göra annars?” frågade Fai och tittade ner på Ed, ingen lade märke till flickan som gick mot dom, så när de såg henne blev det tvärnit.
”Riku?” frågade Risa bakom killarna som nu låg i en till knycklad hög på backen.
”Risa, vad gör du här själv?” frågade Riku oroligt och argt, nu började killarna komma på fötter igen och tittade bara.
”Jag är inte själv, de nya killarna i klassen är med” sa Risa som om det var självklart.
”De där kan du väl inte lita på så direkt?” frågade Riku lite grinigt.
”Jo, eller, vad heter ni föresten?”
”Max, Fai och det här är Edward” svarade Fai och pekade ner mot Ed.
”Vad gör ni ute nu?” frågade Riku med händerna mot sidorna.
”Vi letar efter någon” sa Max och log, Riku tittade misstänksamt på Max och sedan mot de andra, ett knakande ljud kom från sidan och de tittade dit bara för att se Mindori stå där, hon hade ett litet skärsår på högra kind och hennes jeans hade rivits sönder på än del ställen.
”Mindori” sa Fai och sprang dit, Mindori log bara och gick mot de andra.
”Hej” sa hon glatt och log mot alla.
”och du är?” frågade Risa oartigt, Mindori bugade sig lite och sa sitt namn så glatt och varmt hon kunde.
”Jaha, du är också en nykomling” sa Risa och log. Mindori bara nickade tills hon tittade upp i natthimlen igen, sen tittade hon ner på de andra.
”Krad är här, jag måste gå” sa Mindori och sprang mot skogen på andra sidan stigen.
”VA, vem? Hallå? MINDORI!!” skrek Ed och sprang efter henne, Max och Fai tittade på varandra.
”Stanna här” sa de och började springa åt det hållet som Kairi sprungit mot.
Dark:
”Äntligen” sa han då han fick tag på föremålet han skulle stjäla, ett halsband med en liten spegel på, den skulle visa ens inre själ. Han vände om för att gå men där stod Krad, hans andra halva som ville se honom dö.
”Så du är här? Tyvärr hinner jag inte leka med dig” sa Dark och sprang mot fönstret.
”haha, dark, om du inte släpper föremålet så dör denna kopia” dark vände sig om och såg sig själv, antagligen var det Kairi, Krad höll henen med magi, Kairi lös i gult och Dark visste att om han inte gör något så stryper Krad henne.
”Krad, du skulle bara våga” sa Dark och gick mot honom.
”du ska dö Dark, men varför inte låta dig plågas lite” sa Krad och det gula kramade åt hårdare, Kairi gav ifrån sig ett kvävande ljud men plötsligt så släppte Krad taget, Dark tittade förvånat på honom och då såg han hur en strimma blod rann ner för hans axel.
”vad fan” fräste han och vände på sig, då såg Dark vem det var, det var Mindori, hon hade gjort sin högra hand till ett svärd som hon svingat mot Krad.
”Mindori?” frågade Dark, Kairi låg orörlig på golvet så han sprang dit och tog upp henne, då såg han en mörk aura runt Mindori och hennes ögon var mer lysande röda, men när hon själv fick blod på sig fick hon sina vanliga, röda ögon och tittade förvånat på sin hand.
”AHH!” hon skrek som om hon var förvånad och då dök även Fai upp genom golvet och tog henne.
”Vi måste ut, nu” sa han och försvann med Mindori i sina armar genom golvet, han var som ett spöke. Dark följde samma exempel, men han tog fönstret, Kairi liknade fortfarande honom själv. När han tittade ner på poliserna som sprang omkring så kunde han även se Ed och Max stå och vara som barnvakter för Riku och Risa, sen såg han hur Fai sprang ut från museet med Mindori i armarna, polisen verkade inte se honom, kanske inte undra på heller, han sprang bland buskar och soptunnor, bänkar mm.
FF:
”Wha, jobbigt” suckade Kairi ut då hon hade varit vaken för ett tag, hon var sig själv igen och slappade på soffan, Daisuke låg på den andra soffan och slappade han med, med With på magen, Ed satt vid köksbordet, Fai satt uppe i Kairis och Mindoris rum och kollade till Mindori som hade somnat, Max sov han med, i dubbelsängen han och Fai delade på.
”Det gick ju jätte bra Kairi-chan” sa Emiko lyckligt medan hon vispade en pannkakssmet, Ed suckade bara ut.
”Om man kallar att bli fast är bra, så ja, då gick det jätte bra” sa Ed.
”Vad sa du räkan? Jag hörde inte” sa Kairi och tittade mot Ed.
”VEM KALLAR DU SÅ LITEN ATT MAN SKULLE KUNNA MATA EN MYRA MED ÄN!?” utbrast Ed flyg förbannad och nu var Daisuke faktiskt på fötter och höll honom undan, som knappt gick.
”Ed-kun, om du skriker så en gång till får du ingen mat” sa Emiko då hon började steka pannkakorna. Ed tittade surt på Kairi men satte sig ner i stolen igen.
”Jag undrar vad som hände med Mindori” sa Dark inifrån Daisuke.
”Vad menar du? Det där med handen?” frågade Daisuke viskande.
”nej, inte det, jag hade inte sätt henne så…” han hejdade sig och kom ihåg den gången i huset på Mindoris gård då hon kom in störtande.
”det var inget” sa han bara, Daisuke rycket på axlarna då han fick sina pannkakor.
”GOD MORGON!!” Mindori hoppade ner för trapporna i sin skoluniform, Ed tittade sömnigt på henne där han satt vid matbordet.
”God morgon Mindori” sa Emiko och ställde fram frukost åt henne vid borde, Ed åt sin mat lugnt och försiktigt, man skulle kunna tro att han somnat.
”Eddiward, varför äter du inte?” frågade Mindori och tittade på Ed.
”Va, jo, jag äter, men jag är trött” sa Ed och gäspade, då kom även Max och Fai in i rummet, Kairi var redan på skolan och Daisuke kom samtidigt som Fai och Max.
”God morgon” sa Mindori varmt och glatt, Fai log bara mot sin storasyster och satte sig bredvid henne.
”mår du bättre idag?” frågade Fai och log ner mot sin syster, hon tittade på honom med stora ögon.
”Hu? Har jag mått dåligt?” frågade Mindori och kramade lilla kaninisen. *jag? Hon brukar ju säja Mindori* tänkte Fai men sa inget, Mindori hoppade bara av stolen och sprang mot dörren.
”Jag går till skolan, hej då!” rop Mindori och sprang ut ur dörren.
”eh? Hon åt inte ens sin frukost” sa Max och tittade ner på fatet.
”Hon brukar ju äta när jag äter” sa Ed och tittade mot dörren.
”Ja, och hon brukar äta som dig också” sa Max och skrattade, Ed blängde på honom med blickar som sa, sa du något?
”I alla fall så börjar skolan klockan 08.30, vi har 40minuter på oss” sa Daisuke påpekande.
”Jo, Dai-chan, vart tog föremålet vägen som ni stal igår?” undrade Emiko.
”jag gav det till morfar” sa Daisuke, Emiko log bara snabbt och då kom Daiki upp från källaren också.
”God morgon ungar” sa han och log, With satt på hans huvud och log han med.
”Hej morfar, nu går vi till skolan, syns i eftermiddag” sa Daisuke och alla killarna gick mot ytterdörren och mot skolan bar det.
|
|
|
|
