AGWL3 kp.1 |
Kairi reste sig upp.
”DARK!!” Skrek hon argt medan hon letade efter honom. Den rödhårige killen vaknade strax därefter. Kairi stegrade fram mot den rödhårige killen med arga och bestämda steg.
”Du där! Har du sett en ganska lång kille med svarta kläder, lila hår och lila ögon?” Frågade hon frustrerat när hon kommit fram till pojken. Han spärrade snabbt upp sina ögon.
”Ehh, nej, det har jag inte.” Sa han med en osäker röst och kliade sig lite i bakhuvudet. Kairi tittade misstänksamt på honom.
”Du döljer något. Vad är det du döljer?” Sa hon snabbt och satte sig bredvid honom.
”Inget.” Svarade han snabbt och log lite nervöst. Hon fortsatte att titta misstänksamt på honom.
”Jag har inte tid för dig, jag måste leta vidare.” Sa Kairi och reste sig upp och fortsatte att skrika ’Dark’. Den rödhårige killen pustade ut.
”Dark, det är en galen tjej som letar efter dig.” Sa den rödhårige killen lite tyst. Dark log inne i hans huvud.
”Daisuke, den ’galna’ tjejen är min flickvän.” Sa Dark sedan och skrattade.
Daisuke tittade storögt på Kairi, medan hon blev på sämre och sämre humör.
”Men Risa då?” Frågade Daisuke förbryllat.
”Bara se på Kairi, hur kan man låta bli att gilla henne? Risa är gamla nyheter.” Sa Dark och log. Daisuke suckade.
”Bara du inte kysser henne när jag är inuti dig.” Sa Daisuke.
”Hehe, vi får se.” Sa Dark lite retligt. Daisuke suckade ännu en gång.
”Menar du att du känner de här personerna?” Frågade Daisuke tyst.
Dark skrattade lite tyst.
”Ja, jag känner dom. De är inte farliga och du kan lita på dom, till och med den lilla räkan borta vid den blonda tjejen.” Svarade Dark.
”Vad ska jag göra? De känner inte mig.” Sa Daisuke och tittade på alla.
”Får jag ge ett förslag? Berätta att jag är din andra halva, du kan lita på dom. De bits inte… Gå bara inte i närheten av Kairi, hon ser ut att vara på ett hemskt humör.” Sa Dark.
Mindori vaknade och satte sig upp.
”Så du är äntligen vaken nu.” Sa Fai och log mot sin syster. Mindori nickade och log, sedan tittade hon sig omkring. Hon ryckte i Eds kappa, och han tittade ner på henne.
”Eddiward, var är vi?” Frågade hon.
”Kalla mig inte det.” Sa han lite surt.
”Men var är vi?” Frågade hon sedan och tittade på Ed med stora ögon.
”Jag vet inte.” Svarade Ed och suckade.
Mindori skymtade något vitt bakom Ed, och tittade snabbt ditåt.
”EN LEVANDE KANINIS!!!!!!” Skrek Mindori högt utav glädje och sprang efter det lilla kaninliknande djuret. Ed suckade och satt kvar. Kairi kom gående mot Ed och satte sig bredvid honom.
”Har du hittat Dark?” Frågade han.
Kairi suckade.
”Nej, det är som om han bara försvann.” Svarade hon lite dystert.
”Ta det lugnt, du hittar honom. Han var nog bara rädd för att han kanske trodde att du skulle slå honom.” Sa Ed. Kairi log lite smått.
”Vet du? Jag tror nog att Mindori gillar dig också. Jag menar, enda sedan hon träffade dig har hon varit så hyper och glad. Innan vi kom till spelvärlden var hon ofta inne i sina egna tankar. Man kunde knappt nå henne, om man pratade med henne var det som att prata med en staty, om hon var inne i sina tankar, alltså…” Sa Kairi och avbröt sig. ”Jag ska nog leta efter Dark.” Sa hon sedan och gick iväg.
Mindori kom snart tillbaka med det kaninliknande djuret och satte sig vid Ed.
”Han har röda ögon.” Sa Mindori och höll upp djuret mot Eds ansikte.
”Vad är det där?” Frågade Ed och pekade på djuret.
”Vet inte, men det liknar en kaninis.” Sa Mindori glatt. Hon tittade sedan på Daisuke, som inte satt så långt ifrån dem och log glatt. ”DARK, JAG HITTADE EN LEVANDE KANINIS!” Skrek Mindori glatt och sprang till Daisuke. Han var förvånad över vad Mindori hade sagt, inte bara han, utan Ed och Kairi också.
”Hans namn är With.” Sa Daisuke och log.
”Dark? Nej, det kan inte… han är inte liten och rödhårig och han har INTE röda ögon. Det kan inte vara han.” Sa Kairi, men gick sedan till Daisuke.
Daisuke kliade sig i bakhuvudet ^^’, såg han ut.
Max och Fai gick också fram till Daisuke och väntade på en förklaring, precis som Kairi. Snart kom Ed också och gjorde de sällskap. Nu väntade alla, utom Mindori, på en förklaring från Daisuke.
”Dark, vad ska jag göra?” Frågade han tyst. Dark suckade inne i hans huvud.
”Gör som jag sa förut, berätta för dem.” Sa Dark sedan.
”Ehh… N-ni pratade väl om Dark?” Började Daisuke och log försiktigt, samtidigt som han satte ena handen på bakhuvudet.
”Ja. Varför tror Mindori att du är Dark?” Sa Kairi lite irriterat.
”Hon har inte helt fel, på sätt och vis är jag Dark, fast ändå inte.” Svarade Daisuke och skrattade lite nervöst.
”Förklara mer.” Sa Kairi surt.
”Ehh, okej… Varje kille i familjen Niwa har en slags förbannelse över sig och när killen blir 14 år får man jobba mästertjuv, och anledningen till att man byter skepnad är på grund av den man är kär i. Så fort jag känner de känslorna blir jag till Dark, och när han känner samma sak, blir han till mig, ungefär så.” Svarade Daisuke nervöst.
”Är Dark mästertjuv?” Frågade Max helt plötsligt. Daisuke nickade.
”Så, vad är ditt namn, lillpysen?” Frågade Kairi sedan dystert.
”Daisuke Niwa.” Svarade Daisuke snabbt.
”Men, vänta nu… Sa inte Namine att vi skulle vakta den personen med två själar?” Sa Fai och såg fundersam ut.
”Jo.” Sa Ed.
”Bara ett problem, det är två personer som har två själar.” Svarade Daisuke lite tyst.
”Vilka då?” Frågade Max.
”Jag och en kille som heter Satoshi Hiwatari. Han blir till Darks andra halva, Krad.” Svarade Daisuke allvarligt.
”Det kan bli ett problem. Vi får helt enkelt ta och börja på den skolan du går på.” Sa Ed på skämt.
”Det är faktiskt ingen dum idé, Ed. Fast jag kan nog inte lura i eleverna att jag är 14… Jag får nog hitta ett annat sätt.” Sa Kairi någorlunda gladare.
”Jag kan nog inte heller lura i dom att jag är 14, även fast jag är det.” Sa Fai.
”Ed, Mindori och Max har nog inga problem med att passa in där. Max på grund av hans beteende, Mindori på grund av hennes beteende och längd och Edward för sin längd.” Sa Kairi till Fai, som höll med.
”VEM ÄR DET DU KALLAR SÅ LITEN ATT EN FOT SKULLE KUNNA MOSA EN?” Skrek Ed och var på väg att attackera Kairi och Fai, men Kairi sträckte ut sin hand och lät honom få slå i luften och springa av sig sin ilska.
”Daisuke, ingen av de här människorna kommer ifrån våran värld, så de har inget ställe att bo på. Kan du inte be dem och sova hemma hos oss?” Frågade Dark inuti Daisukes huvud.
”Men, jag vet inte om mamma kommer godkänna det.” Svarade Daisuke.
”Jo, då. Säg att de är vänner till mig som vet om våran hemlighet.”
Daisuke suckade.
”Dark säger att ni inte har någonstans att bo, stämmer det?” Frågade Daisuke sedan.
”Ja, det gör det.” Sa Mindori glatt och hoppade upp, med With i sina händer.
”Skulle ni kunna tänka er att bo hemma hos mig?” Frågade Daisuke och log osäkert.
”Vi ska hälsa på Dark, vi ska hälsa på Dark.” Sa Mindori glatt och hoppade till Ed.
”Mindori, var försiktig, annars kan du döda djuret.” Sa Ed till Mindori, som genast slutade att hoppa.
”Jag tar det som ett ja, då.” Sa Daisuke och log varmt.
”Kan vi kanske gå nu?” Frågade Kairi surt. Hon gillade inte alls den lilla filuren med rött hår och röda ögon, som påstod att han var Dark.
Daisuke log lite åt henne och sedan började han gå, med de andra följandes bakom honom.
Snart kom de fram till ett hus, som såg ganska normalt ut. Ed och Kairi var de första som gick in i huset.
”Akta, så att ni inte…” Sa Daisuke snabbt, men det var försent, Kairi och Ed hade ramlat ner för falluckan som fanns nästan direkt när man kom in i huset, och de skrek.
”Mindori vill också…” Sa Mindori och tänkte hoppa ner, men blev stoppad av Fai.
”Nej, det vill du inte.” Sa han sedan till henne.
Daisuke gick fram till falluckan.
”MÅR NI BRA?” Skrek han ner dit.
”NEJ, DET GJORDE ONT SOM FAAN!” Skrek Ed argt.
”AHH!!! ALLIGATORER!! SPRING!!” Skrek Kairi, och snart hörde man också Ed skrika (inte som en tjej).
”TA DET LUGNT, VI KOMMER SNART NER!” Skrek Daisuke och sprang ut igen.
”HUR KAN MAN TA DET LUGNT MED ALLIGATORER SOM JAGAR EN?” Skrek både Ed och Kairi där nerifrån.
”MAMMA! Vi har gäster!” Skrek Daisuke och hoppades på att sin mamma skulle höra honom, men det gjorde hon inte. Han skyndade sig att ta ut Max, Fai och Mindori.
”Vad är det som händer?” Frågade Max med en undrande blick. Fai tittade på honom och rodnade lite lätt.
”Kan ni stanna här för ett ögonblick? Jag kommer snart.” Sa Daisuke och sprang in i huset och stängde igen dörren.
Max, Fai och Mindori stod utanför och väntade. Mindori höll fortfarande i With, som hade somnat i hennes famn. Fai stod bredvid Max och väntade, samtidigt som han småpratade med honom också. Max var glad att han pratade med någon annan än Mindori, även om han egentligen inte hade något problem med det.
Snart kom Daisuke ut med en kvinna med brunt, ganska kort hår och en vit klänning med ett förkläde på sig. De antog direkt att det var hans mamma.
”Ursäkta mig, jag visste inte att vi hade gäster. Mitt namn är Emiko, trevligt att träffa en av Darks vänner. Självklart kan ni stanna här ett tag.” Sa Emiko och log varmt.
”Tack.” Sa Max glatt.
”Nu är det bara att ni går in.” Sa hon sedan och fortsatte att le.
”Men, två av våra vänner ramlade ner i falluckan.” Sa Fai lite oroande, fast ändå inte.
”Oroa er inte för dom, Daisukes morfar är och hämtar dom.” Sa Emiko glatt och sedan gick hon in.
”Ursäkta för mamma, hon vill att jag alltid ska träna, men kom in, vet jag.” Sa Daisuke och log, sedan gick han själv in. Max gick strax bakom. Fai tänkte gå in, men märkte hur ovanligt tyst Mindori hade blivit och tittade dit. Hon stod där och tittade ner på marken. Mindori hade ett hårt tag om With.
”Mindori, du kanske borde släppa With nu. Det verkar som om han vill komma ner därifrån.” Sa Fai och tittade på det stackars djuret som kämpade för att komma ner. Mindori tittade genast upp.
”Oj.” Sa hon och släppte taget om With, som genast sprang in i huset.
”Kom nu, Mindori.” Sa Fai och log, sedan räckte han ut sin hand mot Mindori. Hon tog tag i hans hand och gick sedan glatt efter sin lillebror. De gick in till vardagsrummet där Max och Daisuek satt och väntade.
”Hej!” Sa Mindori glatt och satte sig på golvet med ett stort leende. Fai satte sig bredvid Max. Snart öppnades dörren, och in kom Daisukes morfar med en slutkörd Kairi och en slutkörd Ed.
”Hur är det?” Frågade Daisuke oroande.
”Du kan vara så glad att jag inte orkar vara arg just nu.” Sa Kairi och satte sig bredvid Mindori. Ed satte sig direkt vid höger sida om Mindori, han var för slutkörd för att säga någonting.
”Här är era borttappade vänner.” Sa Daisukes morfar, Daiki, log och sedan gick han ut ur rummet.
Snart kom Emiko in med ett varmt leende och en bricka fullt med glas, som var fyllda med apelsinjuice och en varsin smörgås at alla.
”Du med rött och lila hår?” Sa Emiko efter att hon lagt ner brickan.
”Jag hörde att du skulle vilja jobba på skolan Daisuke går på, för att kunna skydda honom?” Sa hon sedan.
”På sätt och vis, ja.” Svarade Kairi.
”Följ med mig, så ska vi göra i ordning dig till en intervju med skolans rektor. Jag ordnade det åt dig. Kom nu.” Sa hon glatt.
”Va?” Sa Kairi, men ställde sig upp och Emiko tog tag i hennes hand, och sedan gick hon iväg.
”Vart ska din mamma med Kairi?” Frågade Ed förvånat.
”Hon ska nog göra som hon brukar göra med Dark, och ifall hon gör det, sätter hon bara på henne kläder. Det är inget farligt.” Svarade Daisuke och sedan tog han en tugga från sin macka.
”Daisuke, jag följer med Kairi till Azumanos andra högstadieskola nu! Jag kommer hem snart, och ni som skulle börja skolan, era kläder ligger i köket.” Skrek Emiko glatt och sedan hörde man hur dörren stängdes.
”Jag ska väl visa er till era rum då.” Sa Daisuke och tog brickan och gick in till köket, med de andra som följde efter honom. De såg sina kläder på en av stolarna i rummet. Mindori sprang snabbt dit och tog sin skoluniform, som var en blå kjol med ett vitt streck runt och en tröja som liknade en sjömanströja, som var blå och en vit krage med ett blått streck runt, svarta strumpor och vita, tjejiga skor.
”Titta, Eddiward vad jag fick!” Sa Mindori glatt ^^, och visade det för Ed.
”Jag s-ser.” Sa Ed och började rodna lite lätt. Han såg sedan att Max och Fai redan hade tagit sina skoluniformer, så nu var bara Eds kvar. Han tog motvilligt sin skoluniform, och sedan följde han efter Daisuke. De gick upp för trapporna och in i ett rum som fanns ganska nära.
”Här ska tjejerna sova, mamma berättade det för mig.” Sa Daisuke och log. Mindori gick glatt in. Daisuke fortsatte vidare upp för trappan, till sitt rum.
”Ed, här ska du sova.” Sa Daisuke och log. Ed stannade kvar i rummet, medan Daisuke, Max och Fai gick ner för trappan igen och till rummet längst bort.
”Tyvärr så hade vi inte tillräckligt många madrasser till alla, så ni måste sova tillsammans. Jag är ledsen för det men…” Sa Daisuke och öppnade dörren. Inne i rummet fanns en dubbelsäng, Fai började rodna. Max ryckte på axlarna.
”Måste man, så måste man.” Sa han glatt och gick in och Fai gick efter honom. Daisuke gick upp till sitt rum.
Kairi kom in genom dörren, hon kände sig så hemskt ful just nu, Emiko var bakom henne och pratade glatt.
”Tack så hemskt mycket, Emiko. Jag behövde verkligen jobbet.” Sa Kairi och log något smått.
”Ingen orsak. Vill du att jag ska visa dig till ditt rum?” Sa Emiko och log glatt.
”Ja, tack.” Svarade Kairi.
Emiko gick upp för trappan och Kairi gick efter. Hon öppnade dörren som låg ganska nära trapporna och Kairi gick in. *”Tur att rummet är tomt.”* Tänkte Kairi och log. Hon tog av sig nästan alla sina kläder och bytte om till en T-shirt som fanns i rummet.
Ed låg och sov på en madrass på golvet och Daisuke låg och sov på sin säng. Max låg inne i rummet och hade precis somnat, medan Fai var stel som en stock och rodnade som satan. Mindori var uppe på taket och var som inne i sina tankar.
Alla var nere och åt frukost nere i köket, förutom Kairi, som hade åkt tidigt för att förbereda sig till sin lektion. Ed, Max, Daisuke och Fai hade på sig sin skoluniform, som var en vit skjorta med ett blått streck runt om, svarta byxor och svarta skor, och Mindori hade på sig sin. Ed kunde inte låta bli att rodna när han såg henne i uniformen. Hon såg så söt ut. När de hade ätit klart var de alla på väg till skolan, och eftersom att Daisuke var den enda som visste vägen till skolan, följde de efter honom.
FF:
De alla väntade inne i klassrummet på deras sista lektion för idag, konstigt nog hade läraren inte kommit ännu. Plötsligt öppnades dörren och in kom Kairi. Ed, Max och Fai var nära på att flabba ihjäl sig när de såg henne. Hon hade satt upp luggen i det korta håret, så att de inte skulle hänga vid ansiktet på henne och hon hade 70-tals glasögon på sig, en blå 50-tals klänning på sig och en gul, stickad kofta. Hon hade heller inget smink på sig.
”Hej, det är jag som är eran nya lärare i teater, och mitt namn är Kairi Seizu.” Sa Kairi och försökte se glad ut, men hon såg mest patetisk ut. Hon tog en krita och skulle skriva på tavlan vad hon hette, men hon kunde inte se vad hon skrev, så hon var tvungen att diskret ta av sig glasögonen medan hon skrev, sedan tog hon snabbt på sig dem igen.
”Och det jag hade tänkt göra är en pjäs, som ska visas upp inför publik. Några frågor?” Sa Kairi och skulle sätta sig ner på stolen vid tavlan, men missade och ramlade ner på golvet. Hon reste sig snabbt upp igen och log ett ganska fånigt leende. Alla i klassen skrattade lite tyst. Kairi tog snabbt av sig glasögonen för att se om någon räckte upp handen. Det var en som gjorde det.
”Säg först ditt namn, och sedan din fråga.” Sa Kairi och pekade på en tjej i brunt, ganska kort hår.
”Riku Harada. Vilken pjäs ska vi spela upp?” Frågade Riku och tog ner sin hand igen.
”Den lilla sjöjungfrun heter pjäsen. Jag har gjort i ordning lappar där det står olika roller. När ni väl har fått er lapp får ni inte ändra roll.” Sa Kairi och sedan tog hon fram en liten hatt med massor av lappar i och gick runt och delade ut dom.
”Triton? Vem är det?” Frågade Ed förvirrat.
Kairi log, försökte hålla sig för att skratta högt.
”Det är Ariels stränga pappa, och konung i Atlantica.” Sa hon sedan.
”Ariel?!” Skrek Max förvånat ut. Fai tittade förvånat på Max, som plötsligt hade skrikit, sedan tittade han på sin lapp. Det som stod på lappen fick honom att rodna.
”Vem fick du?” Frågade Max.
”Ehh… Jag blev… Eric…” Sa Fai osäkert och visade sin lapp till Max, som nu också börjat rodna.
”YAY! Jag blev Sebastian!” Skrek Mindori högt.
Daisuke tittade ner på sin lapp och tittade vad det stod.
”Ursula?” Sa han frågande.
Kairi var nära på att gapskratta när hon fick höra det.
”Det är havshäxan, som lurar Ariel.” Sa hon när hon lugnat ner sig, hon riktigt njöt av att Daisuke blev Ursula.
Efter lektionen gick Daisuke, Max, Mindori, Ed och Fai fram till Hiwatari.
”Hej.” Sa Daisuke när han kom dit. Hiwatari såg på honom med sin alldagliga lugna blick.
”Hej.” Svarade han sedan.
”Är du Satoshi Hiwatari? Jag trodde att du skulle vara mer som Daisuke.” Sa Max förvånat.
Hiwatari tittade på Max med sin lugna blick.
”Är det du den andra som har två själar?” Frågade Max någorlunda tystare.
Kairi kom fram till dem.
”Anledningen till varför du fått nya klasskamrater och en ny lärare är för att vi ska kunna beskydda dig och Daisuke.” Sa Kairi sedan.
”Beskydda mig och Daisuke från vad?” Sa han med sin lugna ton i rösten.
”Det vet vi inte än… Vi vet bara att vi ska beskydda en person med två själar, och de enda vi vet är du och Daisuke.” Sa Max sedan. Fai tittade på sin ovanligt tysta syster. *”Varför är du så tyst?”* Tänkte han sedan och bestämde sig för att hålla ett öga på sin syster.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SvartBallong - 9 apr 07 - 03:37- Betyg:  | wii ^^ äntligen ;D gör inget att delarna e så lång :P
blir jue bara mer att läsa då!wiie ^^,
Skitbra som vanligt ^^ | | johannaa_ - 9 apr 07 - 03:22 | | mycket lång! ;D |
|
|
|
