Confusion.. |
Hon. Hon som jag älskar mer än någon annan, svek mig. Hon gick till Honom för att få det bästa hon vet i utbyte mot att hitta mig och överlämna mig till honom. Jag hörde deras deal.. Jag hörde allt..
Det var fest eller någon slags gala, med mycket människor i en stor sal. Det var en sal med stora vita väggar, stora fönster med mörkröda sammetsgardiner, gamla, kungliga möbler och en liten bar i ena hörnet. Vart man än tittade så såg man människorna som var iklädda balklänningar och kavajer. Det var så mycket folk så att man inte ens kunde se en liten tom yta på golvet.
De upptäckte mig, där jag stod bakom dörren. De visste att jag hade hört allt, jag visste att de visste. Jag sprang in i folkmassan, livrädd, och de tätt efter. Jag kom fram till baren, kröp under den och gömde mig. Jag bad de personerna som var runt omkring att hålla käft om vart jag befann mig och de gjorde det. Jag var så tacksam.
Hon och Han gick runt och letade länge, länge efter mig. Jag kunde se deras huvuden på långt håll bland folkmassan, guppa upp och ner. Till slut kommer de fram till baren. Hon böjer sig ner och tittar rakt emot mig där jag sitter gömd. På något vänster så ser hon mig inte för det är så mörkt där under. Hon kryper och känner med handen framför sig precis en centimeter ifrån mig. Jag vågar inte andas och kryper ihop till en liten boll, rädd för att hon ska få tag på mig, rädd att Han ska få tag på mig. Efter en stund ger hon upp och kryper tillbaka ut till den stora folkmassan, ut till ljuset och Honom.
Jag ligger där under, livrädd, vågar knappt andas, rädd för att de ska höra mig, känna lukten av mig, hitta mig. Jag har ingen som helst tidsuppfattning om hur länge jag legat där under, men säkert flera dagar och trotts det så minskade aldrig folkmassan någon gång utan blev snarare större.
Bartendern frågar tillslut varför jag gömmer mig och om det är något som hänt. Då brister jag och berättar allt.
De båda letar fortfarande efter mig bland folkmassan, de kan känna min rädsla och min närvaro. Det är bara en tidsfråga innan dom kommer och hittar mig, det vet jag. Jag känner det på mig.
Än en gång kommer de fram till mitt gömställe och denna gången ser hon mig. Jag kan se att hon är påtänd som fan, det bara lyser om hennes ögon. Hon grabbar hårt tag om mitt ena ben och drar ut mig. Hennes styrka är enorm. Jag försöker slita mig loss och ropa på hjälp, men ingen bryr sig och greppet bara hårdnar om min fot.
Nu har båda fått tag på mig och hjälps åt att dra med mig in till ett litet rum. Precis, exakt ett sådant rum som finns på det där hotellet. Jag ser henne få sin del av avtalet, en stor påse, sen går hon ut. Lämnar mig ensam med Honom. Jag vet vad det är som kommer hända men jag kan inte göra någonting, kan inte röra mig, kan inte säga något. Det enda jag tänker på är hur fan hon kan göra så mot mig. Vi hade ju allt, jag älskade henne över allt annat. Hon var mitt allt. Efter en stund så kommer hon in igen. Hon tittar på mig och ler.
Det som sedan händer är att allting upprepas igen, exakt samma procedur som hände i december 2005, precis som om det vore en repris på tv. Den enda skillnaden är att jag inte har fått narkotika i kroppen och att hon står där precis jämte sängen, tittar på mig, skrattar och säger att jag får skylla mig själv, det är mitt eget fel och jag vet att hon har rätt. Det är mitt eget fel. Alltihop.
Efter att ha skrivit på lappen slänger han in mig i en städskrubb, säger "det är inte över än", smäller igen dörren och låser. Då vet jag att det här kommer att upprepas tills jag dör.
Allt är svart och paniken sprider sig. Jag sparkar, slår och skriker i flera minuter innan jag tillslut inser att allt bara var en dröm, att jag ligger i mitt ex's säng och att han försöker lugna ner mig..
|
|
|
|
