Min Nattvind |
Vidrör, min nattvind,
smek mina kinder, känn hettan av mina andetag.
Du är som en spegel utan skepnad,
ständigt målande ord i imman,
smyckar min nakna hud.
Jag existerar för dig.
Rosen röda läppar,
väntar hungrigt efter kyssen,
kyssen som aldrig kom.
Begäret som snavade i luften
och blev hängande, tomt och tyst,
som en känsla, en känsla ingen hann känna.
Elfenbens vit kropp,
sakta sin anda,
tusen iskristaller, formar,
formar de orden jag alltid velat säga,
formar de orden som jag alltid sa.
Smek mina kinder, nattvind.
Hör skriet från läpparna,
de läppar som väntar, hungrigt,
efter dina andetag.
Vidrör, min nattvind,
vidrör mig.
|
|
|
|
