Jag log, leéndet dog. |
Jag minns dom dagarna jag satt och tänkte på varför du inte skrev till mig, plötsligt ser jag ett inlägg från dig.
Jag minns den dagen väl, jag log och skrek nästan : ÄNTLIGEN!!
Men den där leéndet vara inte kvar länge, den försvann bara helt sådär.
Allt gick så snabbt, det var helt enkelt väl inte du och jag, utan jag och HAN.
|
|
|
|