vänskap blir syskonkärlek del 2 |
Jag sprang runt hela huset och letade efter honom, men såg honom ingenstans. Med gråten i halsen av förtvivlan lämnade jag huset och halvsprang bort från det. Jag var så jävla besviken på Petra som gjorde så där. Jag stod på vid en busskur och höll på att frysa ihjäl kändes det som, jag tände en cigg medan jag väntade på bussen, fast vilken buss? Jag visste inte vart jag skulle, så min första tanke var att åka så länge som möjligt fast inte in till city. När jag hade rökt ungefär halva så kom en buss, jag släckte cigaretten och letade upp mitt busskort som låg i en av mina fickor på jackan. Jag satte mig på bussen och tog upp min mp3 och satt och lyssnade. Det kändes som att jag åkte en evighet. Eftersom jag var sist på bussen så kollade busschauffören på mig och sa:
- Sista stop nästa!
Jag nickade bara mot honom. Nästa stop var vid.. Ja vart var det? Jag har ingen aning, för jag ”kunde” inte Stockholm stad. Hur som helst så klev jag av bussen vid det sista stoppet och började gå åt vänster, helt på måfå. Jag gick runt kvarter, över lekplatser, till och med över en kyrkogård i min förvirrelse. Jag började tänka efter ett tag hur jag ens vågade gå ensam, jag var ju i Stockholm där vad som helst kan hända. Paniken smög sig på, och oroligheten också eftersom jag inte visste var jag skulle sova och klockan var runt två på natten. Jag tog mig ur kyrkogården som för övrigt vart läskigare för varje sekund kändes det som. Väl ute på gatan så såg jag en gestalt komma mot mig, eftersom det var mörkt ute såg jag inte något ansikte. Paniken som växte i mitt bröst och oroligheten förbyttes med tårar. Stora tårar rullade ner för min kind, också rädd för vem eller vad som kom gående mot mig. Gestalten kom närmare och närmare, jag kunde höra fotstegen när jag gick och kollade ner i gatan. Fotstegen passerade men blev plötsligt tyst, paniken var outhärdlig och tårarna bokstavligen sprutade.
- Sara? Sa en bekant röst bakom mig.
Jag stannade och vände mig om, fortfarande för mörkt för att se något ansikte med tanke på att nu låg det lilla ljuset som fanns bakom gestalten framför mig.
- Ja? Sa jag panikslaget.
- Vad gör du här? Frågade den, som jag antar var en kille.
Det gick upp för mig vem det var.
- Christian? Frågade jag med tårfylld glad röst.
- Ja! Men…
Mer han hann inte säga, jag sprang fram till honom och slängde mig om hans hals. Han förstod nog inte vad jag höll på med, men den lycka jag kände för att träffa honom alltså någon jag kände var oerhörd. Tårarna rullade ner för mina kinder medan jag kramade honom. Han kramade om mig också när han fattade att en tjej som tydligen var en dåre som han hade träffat en gång slängde sig om halsen på honom. Efter jag hade lugnat ner mig, efter en ganska lång stund så förstod jag vad jag höll på med och blev jätte generad och släppte taget om honom.
- Oj, förlåt! Sa jag och kollade på honom försiktigt och bet mig lite i läppen.
- Det är ingen fara, Sara. Men vad har hänt? Frågade han.
- Du vet ju hur Petra är, hon hittade en kille som hon säkert ska knulla med så jag kunde inte sova där fast jag skulle göra det hela veckan för mamma och pappa är i Indien.
- Shit, vilken stil! Kanske inte får dig att känna dig så mycket bättre men hon beter sig som en jävla slyna ibland alltså.
- Ja det kan jag hålla med om, förstår inte vad jag tänkte när jag skulle sova hos henne hela veckan, jag borde ha fattat att något sånt här skulle hända, sa jag argt med bestämt ton.
- Du Sara? Sa Christian blygt och kollade på mig.
- Ja vadå? Sa jag irriterat.
- Förlåt om det låter påträngande eller så, men du får sova hos mig inatt om du vill. Jag kan ju inte bara lämna dig här ju! Han vågade inte kolla mig i ögonen. Självklart så får du sova i sängen så sover jag på soffan. Tro ingenting, sa han nekande.
- Ja gud! Det vore hur snällt som helst, verkligen jätte schysst! Sa jag glatt.
- Ja det här hållet då, sa han och blinkade till.
Han lade armen över min axel och började gå mot ett bostadsområde, genade över en gräsmatta och kom fram till en port, hela tiden under tystnad. Han tryckte in en kod och öppnade porten och gjorde en gest att jag skulle gå in. Han visade mig upp till lägenheten och tog upp en nyckel och låste upp, han puttade till mig lite lätt in i lägenheten och stängde dörren efter sig.
- Du kan ta av dig skorna här, sa han och tog av sig sina skor på en liten matta som låg bredvid ytterdörren.
- Okej, sa jag tyst.
Han visa mig in på sitt rum, den här killen kunde verkligen musik! På väggarna hängde det massa affischer på bland andra Fronda, Tupac, Kenta, Keffat liv och Emilush.
- wow! Viskade jag.
FORTSÄTTNING ? ;D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | graven06 - 6 apr 07 - 04:58- Betyg:  | | ja den är jättebra försättning snart hoppas jag =) | | GladRoligTjej - 6 apr 07 - 01:33- Betyg: | Guud va bra!!!
Fortsätt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! |
|
|
|
