AGWL2 kp.12 |
Detta kapitel är den sista ur säsong 2, nästa sesong blir 3, så då kommer jag skriva AGWL3 kp.1 osv.
Ni har kommit ikapp os, vi är nu nämligen på kp.4 ska börja med 5 på säsong 3 ^^. Nu vet jag att jag tjatar, men snälla, säg vilken av karaktärerna ni gillar bäst,
det skulle betyda mycket att få veta era åsikter om våra karaktärer + att ni kan få gissa vilken karaktär som är min :D
p.s: **=drömmar
*********************************** ***************
**”jag kan se dig” Kairi tittade sig runt, men allt var svart, förutom en sak som stod ca 10meter framför henne, hennes farbror, hon backade undan då han kom mot henne.
”Kom inte hit!!” skrek hon och lyfte händerna i en position som lätt skulle kunna få honom att tappa andan.
”Jag kan se dig” hörde hon igen, den här gången kunde hon se två gigantiska, ormliknande lila ögon som tittade ner på hennes farbror.
”Du ska få igen, jag är hungrig” hörde hon någon säga, sylvassa tänder, slem och blod omgav en stor mun som tillhörde de lila ögonen, plötsligt högg den och svalade bytet framför sig, sen tittade den på Kairi och slickade sig ren från allt blod, hon såg att rösten kom från ett enorm hundhuvud, mitt i mellan ögonen satt ett ansikte, ett förvridet sådant som såg ut att skrika på hjälp, men det var Kairi som skrek av rädsla. Hunden steg mot henne, när den stod med hälften av kroppen i ljus kunde hon skymta två, svarta vingar, drakvingar. Längst med vingarnas sidor rann blodet vackert, frambenen såg ut som om de var från en gigantisk fågel, Kairi var lika lång som hälften av ena benet. Monstret lät tungan hänga utanför munnen, slemmet och blodet bildade en stor pöl framför Kairi.
”Jag vill ha din kropp” viskade odjuret och öppnade käftarna och slängde sig mot Kairi som skrek då allt blev svart.**
Kairi flög upp ur sängen och med i farten så trillade hon även ner på golvet. Hon la ena handen på huvudet och andra tryckte hon sig uppåt med.
”Aa, det var ingen mysig dröm” hon vände sig mot klockan som visade 07.34 på morgonen, hon suckade och gick mot badrummet, *ingen idé att somna om, gissar på att jag kör för en dusch i stället* tänkte hon, tog sina rena kläder och gick in på badrummet.
**”hej igen, vill du leka?” Mindori tittade sig runt, hon stod på en gångväg mitt i en stad, framför henne stod en flicka som liknade henne själv, med en svart, knälång klänning och en söndersliten kaninis. Hon tittade mot Mindori med blodröda ögon och längst med hennes mungipor, hals och från ögonen flöt det små strimmor av Cristal klart blod.
”Mindori vill inte leka med dig” sa Mindori och vände om men stannade då något högg till i hennes bröst, flickan var fortfarande bakom, men framför henne stod Renji, pojken med det blåa håret och de guldaktiga ögonen, han log då han sakta men säkert fick blont hår och liknade mer och mer Ed, han vinkade sorgset då hennes kropp splittrades i två och det ända som fanns kvar framför Mindori var synen av hennes eget blod.**
”AAAHHHHHH” Mindori flög upp med ett så högt skrik att alla på hotellet måste ha vaknat, Kairi snubblade ut från badrummet med svarta kortbyxor på och bh, hon hade stått och kammat håret, så hon hade inte hunnit sätta på sig en tröja.
”Vad är det?!” frågade hon livrädd över om det kanske brann eller något liknande. Mindori svarade inte, hon hade tårar ner för hennes kinder, men hon ville inte säga till Kairi.
**”bror, är du säker på det här?” frågan kom som en sista chans att ångra sig, men varför skulle han ge upp nu.
”Al, ge inte upp över mig nu, vi kan klara det, bara för att ingen lyckats med det här förut betyder det inte att vi inte kan klara det” svarade Ed och tittade på sin bror, Al nickade och de la dit den sista ingrediensen, deras blod, från hennes blod, vilket de trodde var ett bra utbyte mot hennes själ, vilket visade sig vara fel.
”Var är jag, vad är det här, Ed? ED!” Ed tittade mot sin bror, den gigantiska rustningen han var förseglad i, han kunde inte få blodet sluta flöda, allt hade gått fel, förutom den lilla chansen som han tog och fick ha kvar sin brors själ.**
Ed tittade upp i taket, *Inte den drömmen igen* det var det första han tänkte på, ett skrik ekade genom rummet sedan var det tyst, som om döden nyss dragit sig genom ens hjärta.
”Okej, någon mer som har mardrömmar?”
**”Visst är det inte kul att falla när man faller mot en anas själ och hjärta?” frågan var riktad mot Dark som snabbt tittade sig omkring, framför honom stod Daisuke, bakom honom stod Krad som sakta ströp om Daisukes hals. Dark ville skrika men kunde inte få fram ett ord, tills han såg att Krad försvann och Daisuke stod ensam kvar, men sakta blev Daisuke till Kairi, hon tittade på honom. Hon gick fram till honom och viskade honom i örat.
”Farväl” viskade hon och när han tittade ner höll han i ett svärd som precis spetsat Kairis hjärta, hon log då hon sakta blev till små sandkorn och flöt med i vinden, Dark föll ner till sina knän, ville skrika men fick fortfarande inte fram ett ord.**
Dark tittade upp, en dröm, men en dröm han aldrig mer skulle vilja ha. Han tittade åt sidan och såg en klarvaken Ed, även att han tittade rakt upp i taket.
”Öj, guldponken, vad är klockan?” Ed lystrade till sitt nya smeknamn och tittade på sin klocka som han drog upp ur byxfickan bredvid sängen, när han skulle svara på frågan kom han på något.
”Vadå Guldponken? VAD FAN BETYDER DET?!” frågade Ed exploderande.
”svara först på min fråga så kan jag kanske svara sen”
”Hon är 07.55, ca, så, svara nu”
”Jag sa bara kanske, inte att jag skulle säga det”
”DARK!!” nu var Ed uppe, men Dark var snabbare och var redan inne på badrummet då Ed var vid Darks säng.
”Du ska få för det där!” skrek Ed och bankade på badrumsdörren, men Dark hade redan satt på duschen och nynnade där inne. Ed gav upp och gick till sin garderob i stället och drog fram några kläder.
**”Gillar du inte ormar?” Max tittade sig omkring, det var ormar överallt, i olika storlekar och färger, men alla hade lika dan färg på ögonen, intimt gula ögon som sökte efter svar.
”Jag gillar ormar, jag har en egen” svarade Max rösten som nyss ekat fram.
”så bra da, för du kommer dö bland dom här och nu” en gigantisk orm reste sig från bakom alla andra, den tittade ner på max som inte kunde röra en fena, han kunde bara stå där då ormen svalde honom levande och hel**.
*Det där var inte en kul dröm* tänkte max då han vaknade, han tittade sig sömnigt omkring och bestämde sig för att stiga upp.
(hos Mindori)
**”Hej Fai!” fai tittade upp för att möta Kairi, Dark, Ed, Mindori och en annan killes blickar, alla tittade ner på honom, glada. Fai Vinkade till dom men han kunde inte tala, hans röst var borta, han tittade ner på sina händer och tog på sin strupe, men han kunde inte känna sin strupe, det var som om händerna glidit igenom, när han tittade upp igen stod en svart vingad ängel där, en kille med robotarm och ben, en kille med flera ormar runt sin kropp, Mindori stod där med händerna som yxor/svärd och sen var det Kairi som hade flera olika ansikten runt om sin hals och själv var hon hälften Kairi hälften något annat helt svart. Fai började backa undan men föll genom golvet och kunde inte sluta falla, tills allt blev vitt och han kunde se hur jord lades runt honom, som om han blev levande begravd.**
”NEJ!!” Fai flög upp ur sängen och ställde sig mitt i sängen med händerna i vädret, han blinkade till och tittade sig runt, detta var inte hans rum, detta var ett ljust rum i en lägenhet. Han gick ut och tittade sig runt, han kände inte igen något, han gick mot hallen och sedan in i köket där han hittade adressen och telefon numret till lägenheten, men något som bekymrade honom var just ett brev som låg där, Till Kairi Seizu, stod det.
”Är jag hemma hos Kairi?” frågade han sig själv snopet.
Kairi tittade på Mindori, hon såg vättskrämd ut, som om hon sätt någon riva sönder lilla kaninisen.
”Mindori, är du okej?” Mindori hoppade till lite då hon hörde Kairis röst, Mindori log och torkade tårarna.
”ÄTA FRUKOST, YAY!! SKYNDA, SKYNDA, HÄMTA DE ANDRA, YAY!!” ropade Mindori ut glatt och flög ur sängen, Kairi suckade och skakade på huvudet.
”Du skrämmer mig Mindori” viskade Kairi så att Mindori inte skulle höra henne.
”Nu duschar Mindori!” ropade Mindori och låste dörren till badrummet.
”NEJ!! Min tröja är kvar där inne, Mindori!” men Mindori hade redan satt på vattnet, Kairi tittade ner på sig själv, kortbyxor och bh. *hoppas ingen kommer in här nu* tänkte Kairi och gick till sin säng.
”Hey, Kairi, Mindori, ska ni med ner till frukosten?” Dark klev in på rummet och Kairi tittade förskräckt mot Dark då han stod bakom hennes säng, hon slängde en kudde på honom och pekade mot dörren, Dark visade tummen upp och blev lite röd på kinderna då han gick ut, Kairi tittade på honom då han gjorde tummen upp, hon var helt röd i ansiktet, även att han sätt henne i underkläder förr, och nu hade hon även kortbyxor på sig.
”DARK!!” skrek hon rasande, hon visste inte varför, men hon hade blivit mer generad än när han först sätt henne i underkläder, då de knappt kände varandra. Hon staplade ur sängen, slängde på sig en mörkblå, långärmad polo tröja och sprang ut i korridoren där Dark fortfarande gick bortåt, hon ökade farten och hoppade på honom bakifrån, som Mindori brukade göra.
”Nu ska pollen få igen!” skrek Kairi och kramade åt hårt, Dark skrattade först tills han fick ont, då skrek han lite av smärta och försökte få bort Kairi, Ed som hade gått för att möta dom stod där framför Dark och Kairi, ca 6meter ifrån dom med händerna i fickorna och nö glodde på dom som om de inte var kloka.
”Vad håller ni två på med? Vänta, jag vill föresten inte veta” sa Ed och vände om och gick med raska men slöa steg bort mot restaurangen. Mindori tittade samtidigt ut genom dörren mot korridoren och skrattade glatt då hon såg Dark och Kairi. Mindori hade slängt på sig ett par slappa, svarta, trikå byxor och ett vitt linne som gick över höfterna, och sen sanddaler. Hon sprang förbi Dark och Kairi och ikapp Ed.
”God morgon Eddiward” sa Mindori glatt och kramade om kaninisen.
”Kalla mig inte det” sa Ed och suckade, han tittade bara snabbt ner på Mindori och fortsatte att gå, Mindori skuttade glatt bredvid honom. Kairi hoppade av Dark och fällde honom så att han låg på rygg bakom henne.
”Hey! Ed, Mindori, vänta!” ropade hon och sprang ikapp de två korta filurerna längre fram. Dark reste på sig, sträckte på sig och kände på sin rygg.
”Det där gjorde ont” tänkte han men log lite då han tittade på Kairis rygg, men han fick en rysning genom ryggen, som en skugga över Kairi var två lysande, lila ormögon, de nästan log mot honom, han blundade och när han tittade igen var ögonen borta. *Vad var det där?* Kairi vände på sig och tittade på Dark, Dark med den förvånade blicken, Kairi log mot honom och gick vidare, Dark skakade bort allt och sprang ikapp dom andra.
FF:
När de alla var tillbaks på sina rum började de packa, Ed hade en stor ryggsäck som han började packa ner allt i, Dark hade en liknande väska, något större. Allt gick tyst och lugnt tills Dark inte orkade med tystnaden längre utan satte på radion som fanns i rummet, och vad som kom upp för låt var en hårdrocks låt som fick Ed att flyga ur skinnet.
”STÄNG AV!” skrek Ed med full hals, Dark tryckte av och petade sig i ena örat samtidigt som han log djävulskt.
”Jag tror en trumhinna gick” sa han och sneglade ner på Ed, som exploderade.
”Mindori? Har du sätt mina svarta strumpor?” frågade Kairi och tittade mot Mindori, som snabbt skakade på huvudet, hon satt på sängkanten och slog med benen, hon var redan klar.
”Vart kan dom vara da?” frågade Kairi och kliade sig i huvudet. Då pekade Mindori på spegeln som hängde bakom Kairi, när hon vände sig om hängde strumporna där, på spegeln
-_-’
”Då var det mysteriet löst” sa kairi och tog ner strumporna.
”Mindori känner något lustigt” sa Mindori och tittade ut genom fönstret vid sidan av henne.
”Vad då?” frågade Kairi och gick till fönstret, då såg hon det också, alla i klassen hade åkt hem, det stod inte en ända bil på parkeringen, inte ens hennes pappas bil var där.
”vad i?” Kairi slängde ner de sista grejerna, kollade genom rum och badrum, sen drog hon med sig Mindori ut från hotellet och ut på parkeringen. Där stod även Eclipse, Ed, Dark och Max o väntade, som stora frågetecken, ja, Max skulle också åka med dom hem.
”Vad i? vart är pappa?” frågade Kairi då hon ställde sig bredvid Dark, han ryckte bara på axlarna.
”Han har åkt, han undrade vad han gjorde här, så såg han sin bil, så han tog den och åkte” sa Eclipse och tittade ner på Kairi.
”Men, han skulle ju köra hem oss” sa kairi desperat.
”Vi kan ordna det på ett annat sätt, vi kan lifta, eftersom det inte går några bussar den här dagen och det är långt in till stan så får vi lifta” sa Eclipse lätt.
Sagt och gjort, En man med en flaklastbil stannade, en sådan där lite lastbil man kör med på landet med öppet flak. Eclipse satt inne i bilen tillsammans med mannen medan resten satt på flaket. Ed satt i mitten längst fram, så att han lutade sig mot förarhytten, Kairi satt till höger om honom och Dark till höger om henne. Mindori satt till vänster om Ed och till höger om Max med deras bagage framför deras fötter. Mindori mådde lite bättre nu när de åkte eftersom hon hade frisk luft som slog mot henne hela tiden, och hon lyckades somna, men på fel axel, hon somnade på Max högra axel och han somnade också och hade sitt huvud på Mindoris huvud. Ed blev lite avis med visade det inte, Kairi hade också somnat på Darks axel, men Dark flina djävulskt då han såg Eds min, Ed är inte så duktig på att hålla inne just vrede.
”Vad är det räkan? Avundsjuk?” frågade dark och log mer djävulskt.
”HÅLL KÄFTEN!! OCH VEM KALLAR DU SÅ LITEN ATT TILL OCH MED EN UNGE SKULLE KUNNA BROTTA NER ÄN?!” skrek Ed och sträckte sig efter Dark, Men i ren reflex slog Kairi ut med vänstra handen som fick Ed att bli stoppade, då rörde sig Mindori och la sig i Eds knä med Max huvud på hennes mage, de sov verkligen djupt, och båda två med öppna munnar.
”HAHA!! Du skulle se ditt ansikte, du är rödare än en färsk tomat!” utbrast Dark, då vaknade Kairi lite, slog Dark lite i magen och somnade igen, hon hade slagit tillräckligt hårt för att Dark skulle hålla käften en stund.
”Varför säger du bara inte att du gillar henne?” frågade Dark efter en stund, Ed tittade på honom förskräckt, men han sa inget, han tittade ner på Mindori som vänt sig med ansiktet mot hans mage och Max satt nu mer eller mindre upp och sov.
”jag vet inte vad jag känner, och…”
”Och du är rädd för vad hon ska säga, haha, du är så patetisk” sa Dark, Ed blev arg snabbt, han svängde med nävarna men var rädd att väcka Mindori om han skrek, men plötsligt gjorde bilen en tvär nit som gjorde att alla vaknade där bak.
”VAD HÅLLER DU PÅ MED GUBBE!?” skrek Ed till mannen som körde.
”det ligger en kille på vägen, han ser helt borta ut” sa mannen lugnt.
”Det ligger en VAD!?” utbrast Kairi klarvaket. Alla klev ur och av den lilla lastbilen och gick fram, Mindori gick sömnigt efter dom andra, men när hon kom fram blev hon förskräckt.
”FAI!” utbrast hon och sprang fram till killen, alla tittade på henne som om hon fått solsting och sätt i syne, men när hon vände på honom och kramade om honom såg de att det var Fai.
”Men herre gud, hur kom han ut hit?” frågade Kairi förvånat.
”Fråga inte mig, jag vet inte” sa Dark som gick fram för att hjälpa Eclipse att bära Fai till flaket på lastbilen.
Nu var de iväg igen, Fai var fortfarande helt borta, Mindori kramade om sin bror, Max försökte att hjälpa till med någonting, Ed hade sin högra handflata mot Fais panna, Kairi kramade om Darks vänstra hand med han själv försökte lugna ner de andra, de betedde sig som om han var på väg att dö och att de ville lugna honom.
”Det är ingen idé, han har redan åkt, kan man säga, och nu ska ni också dit, jag beklagar era familjer, men ni existerar inte längre i denna värld” alla tittade sig runt, men de såg ingen, det liknade någons röst, men vem kunde de inte komma på. Så plötsligt försvann allt runt om kring dom och de alla föll genom den mörka natthimlen.
”VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!” skrek Kairi förbannat och rädd, bredvid henne föll en annan kille hon aldrig sätt förut, han var avsvimmad han med, med rött, spretigt hår och svarta kläder.
”OCH VEM FAN ÄR DET HÄR!?” skrek Kairi, bredvid henne föll även Max, han skrek han med men hon förde det inte.
”FRÅGA INTE OSS!” skrek Ed som var ännu längre bort, han föll tillsammans med Fai som vaknat och Mindori som var avsvimmad.
”Om vi inte gör något snart blir vi pannkakor!” utbrast Kairi och tittade ner, Ed gjorde det samma, Fai och Max med.
”Jag vet! Kanske våra krafter funkar här!” skrek Kairi till Ed och Fai som nickade, Kairi tog Max och den rödhårige killen under varsin arm.
”Håll i er!” utbrast hon, Max nickade bara då Kairi bytte form, och hon var glad att hon lyckades, men samtidigt var hon liv rädd efter som hon var höjdrädd. Hon blev till dark och bredde ut vingarna, det högg till i hela hennes kropp då de slutade att falla och svävade ner i stället, när hon såg mot de andra tre kom hon på att de inte skulle kunna göra något för fallet. Fai gjorde likadant som Kairi och tog Mindori och Ed under varsin arm.
”Vad gör du?” frågade Ed.
”det är värt ett försök att testa det här!” utbrast Fai då de slog i marken, trodde Ed, men i själva verket så gled de genom marken och sedan svävade de upp så att de kunde se skogen de landat i, Fai hade varit som ett spöke och glidigt genom marken och flugit upp igen, men ner kunde han inte flyga.
”Hur gjorde du det där?” frågade Ed och stapplade bakåt och pekade på Fai.
”Jag vaknade en dag och sjönk genom golvet och gick genom väggarna och dörrarna, men dagen där på kunde jag det inte, så jag testade då ni pratade något om krafter” sa Fai med mer den här minen ^^’
”okej? Det förklarar fortfarande inte hur du gjorde det” sa Ed vrångt, Fai kliade sig i bakhuvudet med högra handen medan han höll i Mindori med den andra, så landade Kairi, eller Dark, som hon liknade och släppte ner Max och den rödhårige, så föll hon själv ner på knä, helt skakis.
”Aldrig mer” sa hon då hon blev sig själv, så tittade hon ner på sina kläder, hon blev helt förtvivlad när hon märkte att hon inte hade på sig sina kläder hon haft tidigare under dagen.
”Vad i hela?” hon tittade mot Ed som hade de kläderna han hade första dagen de träffades, Fai hade på sig ett vitt, slappt linne, vanliga jeans och ett silver halsband. Max hade också ett linne på sig i vitt, men över den hade han en svart jacka, och han hade svarta byxor, Mindori som låg hopkrupen i Fais knä, hade på sig en ljus blå klänning till benen och ett par svarta trikåer som gick till lite under knäna. På Mindoris händer fanns det ringar, på några av fingrarna satt det två ringar och på hennes hand leder satt det tre silver aktiga armband. Kairi tittade på sig själv och såg att hon hade på sig helt vanliga jeans och sedan hade hon ett mörkblått linne.
”Ni är nu i Darks värld, ni kommer aldrig mer få se era familjer, de har inget minne av er. I denna värld ska ni vakta den personen med två själar, annars kan någon dö eller något fruktansvärt händer” de tittade mot rösten och såg Namine, hon log djävulskt och försvann.
”Vart är Dark da?” frågade Kairi förargat, medan Max hälsade på fai som om inget hade hänt, Ed satt bredvid Fai som höll i Mindori och den röd hårige killen låg i närheten, bara en meter från Kairi, fortfarande borta.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | SvartBallong - 2 apr 07 - 05:53- Betyg:  | wii jättebra ^^ mer fooort :D
hmm.. jag gillar nog Dark bäst ^^.. vet inte riktigt
varför :P |
|
|
|
