AGWL2 kp.9 |
Det hade knappt gått fem minuter innan Kairi kom på att de inte hade övat någonting till talangjakten, de hade ingen låt eller något namn heller. Hon sprang snabbt till Mindoris och sitt rum och hämtade Mindori.
”Mindori, hämta Ed och gå till källaren efteråt.” Sa Kairi och sprang vidare. Mindori log och skuttade till Eds och Darks rum med lilla kaninisen i famnen.
”EDDIWARD!” Skrek hon glatt samtidigt som hon öppnade den olåsta dörren. Ed blev så paff att han ramlade ur sängen.
”Hej, Mindori.” Sa han när han ställde sig upp. Det var då han märkte att hans arm var normal igen. Han pustade ut och gav sarongen till Mindori. Hon tog glatt emot den.
”Var det något du ville?” Frågade han sedan. Mindori tänkte efter en stund.
”Jo, Mindori skulle ta med Eddiward till källaren.” Sa Mindori och tog tag i Eds arm.
”Vänta! Jag måste ta latex på armen!” Sa Ed snabbt innan Mindori skulle springa.
”Okej.” Sa hon glatt och satte sig på Eds säng och väntade. Hon tröttnade snabbt på att vänta och började nynna på ”Lilla snigeln”-visan och gungade lilla kaninisen fram och tillbaka. Ed tog så snabbt han kunde latex på armen.
”Kom nu Mindori, nu går vi.” Sa Ed och tog tag i Mindoris hand, och Mindori skuttade glatt efter Ed samtidigt som hon nynnade vidare på ”lilla snigeln”-visan.
De var snart nere i källaren och där väntade Max, Konrad, Kairi och Dark på dom.
”Okej, då kan vi börja. Vad ska vårat band heta?” Sa Kairi och tittade på allihop. Alla satt och tänkte, till och med Konrad. Mindori ställde sig plötsligt upp och hoppade upp och ner.
”MINDORI HAR DET, MINDORI HAR DET!!” Skrek hon glatt.
”Okej, spotta ut det.” Sa Max glatt.
”Okej.” Sa Mindori glatt och sedan spottade hon på golvet och tittade sedan på spottet. Alla tittade på Mindori -_-’.
”Jag ser det inte.” Sa Mindori ledset.
”Vad hade du tänkt att vårat band skulle heta?” Frågade Ed efter ett tag.
Mindori satte sig ner på golvet och började tänka igen.
”Mindori kommer inte ihåg.” Sa Mindori tyst.
Alla fick samma miner igen. Sedan satte de sig och funderade igen.
”Jag vet, varför heter vi inte the Gamers?” Frågade Dark.
”Kom du inte på något bättre, din gamla igelkott?” Frågade Ed och satte sig och funderade igen.
”Jag har inte sett dig ge ett förslag, ditt kvalster.” Sa Dark lite surt.
Innan Ed hann få ett utbrott tog Kairi och Konrad tag i Ed.
”EDWARD ELRIC OCH DARK MOUSY! NU LUGNAR NI NER ER! Vi har inte tid med några bråk nu! Vi måste bli klara med det här innan i morgon!!” Dark och Ed blev alldeles vettskrämda av Kairis utbrott. Hon hade näven i luften, men tvekade att slå dom. ”Lugna ner dig Kairi.” Tänkte hon och sänkte ner sin näve och satt sig igen. Mindori och Max såg på Kairi 0.0. Kairi var fortfarande väldigt sur, men hon höll ilskan inne.
De satt i 15 minuter med att försöka komma på något namn till deras band, med några fåniga förslag (exempel; Mushrooms).
”Min lilla dottidos, jag ska gå och hämta lite smörgåsar och något att dricka till oss alla, kommer snart.” Sa Konrad.
”Okej.” Sa Kairi, sedan gick Konrad.
”Jag tror jag vet vad vi kan heta, vi kan heta Dignity, om det går bra för er alltså.” Sa Max och tittade osäkert på allihop.
”YAY!! VI HAR ETT NAMN!! VI HAR ETT NAMN!! HURRA FÖR MAX!!” Skrek Mindori glatt och hoppade runt Max.
”Det var ett bra namn.” Sa Kairi och log.
Man såg hur Max ansikte bara lyste upp när han hörde att det var ett bra namn.
”Vilka röstar för namnet Dignity?” Frågade Dark och sedan räckte han upp sin hand. Resten gjorde samma sak.
”Okej, vi har ett namn. Vad ska vi ta för låt?” Frågade Kairi.
”MINDORI HAR EN IDÉ!!” Sa Mindori och hoppade upp och ner. Alla tittade på Mindori.
”Vad har du kommit på då?” Frågade Ed.
”My Happy Ending med Avril Lavigne! Den är enkel.” Sa Mindori glatt.
”Nja, jag vet inte jag.” Sa Kairi och sedan tittade hon på Mindori som tittade på Kairi med stora ögon. Kairi suckade djupt. ”Jaja, vi tar väl My Happy Ending.” Mindori sken upp.
”YAY!! Mindori fixar noterna!!” Sa hon och sprang fram och tillbaka med händerna i luften. Sedan sprang hon upp för trappan. Dark och Ed tittade på varandra, de hade ingen aning om vad det var de snackade om.
”Okej, låna min mp3 och lyssna på den. Ge ena hörluren till Ed.” Sa Kairi och gav sin mp3 till Dark.
Dark gjorde som hon sa och Kairi gick och satte sig på soffan som fanns där. Klockan var redan sju på kvällen, och de hade inte börjat öva ännu. Hon suckade djupt.
Mindori sprang ner för trapporna med en massa papper i ena handen och lilla kaninisen i andra.
”Mindori, akta så att du inte ramlar!” Skrek Max oroligt. Självklart så tappade Mindori balansen, men hon ramlade inte, utan fortsatte att springa ner för trappan. När hon kommit fram till de andra gav hon alla pappren till Kairi.
”Det kliar i näsan.” Sa Mindori och sedan så nös hon tre gånger. När hon tittade upp igen såg hon allas blickar. Max var vettskrämd, de andra var mest chockade. Mindori log.
”Mindori vill också se så rolig ut.” Sa Mindori och försökte göra samma min som Ed, Dark började skratta.
”Räkan, det ser ut som om du har fått en tvilling!” Sa Dark och skrattade vidare.
”VEM ÄR DET DU KALLAR SÅ LITEN ATT BAKTERIER SKULLE KUNNA KROSSA EN?” Skrek Ed medan han försökte slå Dark, som lätt stoppade honom. Ed lugnade ner sig snabbt, men han var fortfarande sur och stod med armarna i kors bredvid Dark, som log retligt.
”M-Mindori? Vilka är de där?” Frågade Max vettskrämt. Mindori vände sig om och såg att hon hade gjort tre kopior på sig själv.
”Oj.” Var allt hon kunde säga.
”Hur? Det, dom, hon, flera?” Sa Max vettskrämt och pekade på Mindori och hennes kopior.
”Ska vi berätta?” Frågade Kairi. Ed och Dark nickade medan Mindori jagade försökte få tillbaka kopiorna.
”Berätta vad?” Frågade Max förvirrat.
”Du vet förut, när du såg min arm, att det var ett svärd och det, jag är inte från den här världen.” Började Ed.
”Så, du är en utomjording?” Frågade Max med stora ögon.
”Nej, det är jag inte. Det är svårt att förklara. Ja, i alla fall, det blåa skenet du såg och varför vårat sandslott plötsligt blev så högt och det, det är på grund av alkemi. Egentligen ska det inte funka här.” Sa Ed. Max såg bara ännu mer förvirrad ut.
”Du måste vara en utomjording.” Sa Max sedan. Dark skrattade tyst och Ed föll till golvet med animestil.
”Det är nog bäst att vi förklarar från början.” Sa Kairi och tittade på Ed och Dark.
Först berättade Kairi ur sin synvinkel om spelen och spelledarna och om hur de kom dit så detaljerat som möjligt. Sedan berättade Ed om hur han hade kommit dit och om sin synvinkel om allt de varit med om och sedan berättade Dark.
Max satte sig i soffan. Hans ansikte var uttryckslöst.
”Vare sig du vill tro det eller inte, så har vi berättat sanning. Tror du det vi har sagt?” Sa Kairi.
Max log lite och tittade upp på Kairi, Ed och Dark.
”Hur kan man inte tro en sån sak när man har sett det rakt framför ögonen.” Sa Max med världens leende, sedan sprang han till Mindori och försökte hjälpa henne med kopiorna.
Kairi, Dark och Ed kände sig lättade.
Klockan var nu halv nio på kvällen och de hade inte övat något, men kopiorna hade åkt in i Mindori igen. Konrad hade ännu inte kommit, men de hade inte tid att oroa sig.
”Så, hur gör vi med scenkläderna och planscherna?” Frågade Dark och såg allmänt uttråkad ut.
”Jag kan ta hand om kläderna.” Sa Kairi.
”Jag kan ta hand om planscherna.” Sa Max och log.
De andra höll med och sedan började de öva på ”My Happy Ending”. Klockan var tolv på natten när de hade lärt sig låten helt, och alla var dödströtta. De gick snabbt till sina rum och lade sig ner och somnade.
Mindori vaknade tidigt på morgonen, glad och hyper som vanligt. Hon bytte om och sedan gick hon mot balkongen och öppnade den. Solens alla strålar lyste in i rummet och väckte Kairi.
”Mindori, stäng balkongen, jag sover.” Mumlade Kairi och vände sig om.
”Men, Kairi. Frukosten då?” Frågade Mindori med stora ögon och lilla kaninisen i famnen.
”Mff.” Var det enda Kairi sa och tog kudden över huvudet.
Mindori satte sig på golvet och tänkte efter. Sedan fick hon världens leende på sina läppar och sprang till sin säng och tog upp en kudde.
”KUDDKRIG!!” Skrek Mindori och slog till Kairi med kudden, och Kairi blev så förvånad att hon flög av sängen.
”Jag är uppe!” Sa hon snabbt innan Mindori hann slå till henne med kudden igen. Mindori log brett och lade kudden i sängen igen. Kairi reste sig sömnigt upp och tog sina kläder och gick in i badrummet. Mindori satt ute och väntade på att Kairi skulle komma ut ur badrummet, och hon hade tråkigt. Kairi kom snart ut ur badrummet och de gick ner till frukosten.
När de kom fram såg de att Dark och Ed redan var där, så de gick fram till dom. Kairi satte sig bredvid Dark och Mindori satte sig bredvid Ed. Ed tittade frågande på Mindori.
”Ska du inte ha frukost?” Frågade han sedan.
Mindori tittade ner på bordet, det var tomt på hennes plats.
”Oj.” Sa Mindori och reste sig upp och skuttade mot frukost bordet. Max hade kommit in och satte sig bredvid Mindori, som precis kommit tillbaka.
”Jag ska nog gå nu, jag har kläder att fixa till talangshowen. Hej då.” Sa Kairi och gick därifrån.
”Hej då.” Sa Mindori glatt med mat i mun och vinkade till Kairi.
Fort framåt:
”Hej och välkomna till årets talangjakt! Jag heter Anya Wilhelmson och är historia lärare! Till domare har vi mina kollegor, hemkunskapsläraren Eclipse, matteläraren Robert Wine, engelskläraren Gloria Forcast.” Sa Anya glatt i mikrofonen på scenen.
Kairi, Dark, Mindori, Ed och Max stod vid publiken och tittade på. Alla som var med och tävlade fick vara med i publiken i alla fall. Ingen av dom hade bytt om ännu.
”Först ut ikväll har vi Namine Baka!” Sa Anya och sedan kom Namine in.
Kairi kände en rysning längs ryggraden, hon tyckte absolut inte om Namine. Namine tog mikrofonen från Anya och log mot publiken. Hon hade en vit klänning som gick ner till knäna med silvriga band längs varje söm. På kjoldelen av klänningen övergick det till blått. Hon hade sitt hår uppsatt i en lång fläta som hon hade lagt vid sin högra axel. Hon hade också ett silvrigt halsband och ett par passande örhängen till och var vackert sminkad.
”Som sagt så heter jag Namine Baka, men tyvärr har jag inget band, så jag spelade in musiken på en skiva. Jag hoppas att ni inte tycker att det är fusk, för jag kommer ju att sjunga själv. Låten jag valde heter Pale och är gjord av gruppen Within Temptation.” Sa Namine och log.
Musiken började. Det ekade över hela salen och snart började Namine sjunga.
The world seems not the same,
though I know nothing has changed.
It's all my state of mind,
I don't leave it all behind.
Have to stand up to be stronger.
Have to try to break free
from the thoughts in my mind.
Use the time that I have,
I can say goodbye,
have to make it right.
Have to fight, cause I know
in the end it's worthwhile,
that the pain that I feel slowly fades away.
It will be alright.
I know, should realize
time is precious, it is worthwhile.
Despite how I feel inside,
have to trust it will be alright.
Have to stand up to be stronger.
Have to try to break free
from the thoughts in my mind.
Use the time that I have,
I can say goodbye,
have to make it right.
Have to fight, cause I know
in the end it's worthwhile,
that the pain that I feel slowly fades away.
It will be alright.
Oh, this night is too long.
I have no strength to go on.
No more pain, I'm floating away.
Through the mist I see the face
of an angel, who calls my name.
I remember you're the reason I have to stay
Have to try to break free
from the thoughts in my mind.
Use the time that I have,
I can say goodbye,
have to make it right.
Have to fight, cause I know
in the end it's worthwhile,
that the pain that I feel slowly fades away.
It will be alright.
När hon sjöng den glittrade hennes isblåa ögon och hon sjöng den alldeles perfekt, och när låten var slut klappade alla händerna, alla utom Kairi. Det fanns till och med några som hade tårar i ögonen. För ett kort ögonblick tyckte Kairi att hon såg Namine hånle mot henne och sedan gick hon bort från scenen.
Anya gick upp på scenen igen.
”Var inte det vackert? Då går vi över till nästa! Det är också en musikgrupp som består av sex killar, som i skolan kallas plugghästarna.” Sa Anya och in kom sex killar. Två utan dem ställde sig vid varsin mikrofon. Den ena av sångarna hade vitt, mellan långt, rufsigt hår och himmelsblåa ögon. Den andra sångaren/gitarristen hade svart hår med lila slingor och kastanjebruna ögon.
”HEJSAN ALLIHOPA! Vi är gruppen The Mass! Jag heter Christopher och är sångare för det här bandet!” Skrek den vithåriga killen.
”Jag heter Alexander och är både gitarrist och sångare! Låten vi ska framföra är Tomorrow från gruppen SR-71” Sa den andra killen med svart hår och lila slingor, sedan ställde han sig vid en elgitarr.
Både Dark och Ed tittade på varandra med frågande blickar som sa: ”Kallas dom plugghästarna i skolan? De ser ju inte ens ut som några.”
Resten av killarna i bandet ställde sig vid ett varsitt instrument, en vid trummorna, en vid keyboarden, en vid DJ-boxen, en vid basen och en vid elgitarren. Sedan började de spela.
Is it any wonder why I'm scared?
If I was a little younger would I care?
I'm feeling like the walls are growing stronger
I don't know if this cage can hold me any longer
You never dreamed you'd have to live your life so guarded
Cause they'll find a way to make you feel discarded
I'm not afraid of tomorrow
I'm only scared of myself
Feels like my insides are on fire
And I'm looking through the eyes of someone else
I never thought they'd want me to go even faster
Never thought I took my foot off the gas
Everybody loves to be in on the pressure
But I know they're all waiting for the crash
You never dreamed you'd have to live your life so guarded
Cause they'll find a way to make you feel discarded
Things have changed, you've become a complication
Can't make it through another day's humiliation
I'm not afraid of tomorrow
I'm only scared of myself (scared of myself)
Feels like my insides are on fire
And I'm looking through the eyes of someone else
Yeah, Someone else, someone else (Someone, someone, someone else....)
Is it any wonder why the answer keeps me petrified?
Is it any wonder why I'm scared?
I'm not afraid of tomorrow
I'm only scared of myself (scared of myself)
Feels like my insides are on fire
And I'm looking through the eyes of someone else
(Is it any wonder why I'm scared?)
I'm not afraid of tomorrow
(If I was a little younger would I care?)
I'm only scared of myself
(I'm feeling like the walls are growing stronger)
Feels like my insides are on fire
And I'm looking through the eyes of someone else
Is it any wonder why I'm scared?
(Someone, someone, someone else...)
Mindori hade hoppat och skuttat med låten och var alldeles hyper, låten hade fått henne att bli mer hyper än vad hon redan var. Alla andra tyckte att de var jätte bra och domarna satt och skrev i sina kommentarer om gruppen i sina papper. Anya kom upp på scenen igen och började prata, sen kom nästa band upp och Anya gick ner från scenen. Hon gick fram till Mindori, Ed, Dark, Kairi och Max.
”Jo, ni kommer upp efter bandet som efter det här bandet. Är det uppfattat?” Sa Anya med en undrande blick.
”Ja, det är uppfattat.” Svarade Dark. Anya log och gick iväg. Snart gick Dark, Ed, Kairi, Mindori och Max till ombytesrummen som fanns, en för killarna och en för tjejerna.
”Jo, om ni undrar vad kläderna finns, så är de i omklädningsrummen.” Sa Kairi och sedan gick hon in i tjejernas omklädningsrum, med Mindori skuttande bakom henne.
Dark, Ed och Max gick in i killarnas omklädningsrum och såg kläderna på en utav bänkarna som fanns där inne. De gick fram dit och tog kläderna och böt om.
”KAIRI!!!!!” Skrek Dark argt när han såg vad han hade på sig, sedan gick han ut ur omklädningsrummet med stora steg. Ed och Max var alldeles röda i ansikte och följde efter Dark, lika arga som honom. Innan de hann knacka på (snarare banka hårt på) dörren till tjejernas omklädningsrum såg de planscherna på dom. De blev ännu mer rödare när de såg planscherna. Det var svart bakgrund och först stod Kairi, med världens suraste min, med samma kläder som hade på modetävlingen och med samma hår (långt där fram, kort där bak). Till höger bakom henne stod Dark med en sned peruk, smink lite överallt och samma trasiga klänning som på modetävlingen. Till vänster bakom Kairi stod Ed, med utsläppt hår och sött sminkad i samma klänning som på modetävlingen. Mindori stod längst bak med Eds kläder (de hon bar på modetävlingen) och med världens leende på läpparna, håret uppsatt i en fläta och guldaktiga kontaktlinser. Vid närmare eftertanke såg de precis ut som på modetävlingen, sedan var ju Max ditsatt i mitten utav allihop. Han hade en blodröd klänning på sig som gick till knäna, diadem i håret, sött sminkad och med keyboard. Överst på planschen stod det No Dignity med lila bokstäver.
Mindori skuttade ut ur omklädningsrummet med Kairi bakom sig. Det var då Ed och Dark upptäckte, alla bar precis samma kläder som på modetävlingen.
”Hur fan fick du tag på kläderna, och varför måste vi ha tjejkläder på oss?!” Frågade Dark surt till Kairi.
”Kläderna jag valde såg inte ut som modetävlingen kläderna överhuvudtaget, så skyll inte på mig.” Sa Kairi nonchalant, sedan fick hon syn på planschen.
”Varför ser planschen ut så där?” Frågade Kairi förbryllat.
”Jag lovar, min plansch ser inte ut så där! Jag kan visa er hur den egentligen ser ut!” Sa Max till sitt försvar.
”Strunt i det, det är ändå för sent nu. Vi måste helt enkelt se ut som vi gjorde på planschen.” Sa Ed och suckade.
”YAY!! Mindori får se ut som Eddiward igen!!” Sa Mindori glatt och hoppade upp och ner.
Alla såg ut -_-’. Snart fick Dark ett djävulskt leende på läpparna.
”Ja, du har nog rätt, alla ska nog se ut som de gör på kortet.” Sa Dark och fortsatte att le ett djävulskt leende. Kairi tittade misstänksamt på Dark som log det djävulska leendet mot henne. ”Vad har han tänkt göra nu?” Tänkte hon.
”Åh, nej! Du vågar inte!” Sa Kairi sedan när hon kommit på vad han tänkt göra.
”Jag vågar och jag ska!” Sa Dark och sprang sedan mot Kairi som kutade iväg så fort hon såg att han sprang mot henne.
”Mindori ska sminka Eddiward och Max!! Sminka, sminka, sminka.” Sa Mindori glatt och satte Ed på en stol som fanns mellan de två dörrarna. Sedan började hon sminka honom som han hade sett ut på modetävlingen och släppte ut hans hår.
”YAY!! Nästa!” Sa hon glatt när hon var klar med Ed och tog sedan tag i Max hand och tvingade honom sitta på stolen. Det första hon gjorde var att ta diadem i håret på Max och sedan sminkade hon honom.
”KYA!!” Pep hon glatt när hon var färdig med Max och granskade de båda. ”Nu får Eddiward göra en fläta på Mindori.” Sa Mindori glatt och satte sig på stolen, med lilla kaninisen i sitt knä. Ed gick fram till Mindori och gjorde en fläta på henne, men som vanligt var hennes lugg för vild för att kunna inkludera i flätan.
”Vi ska gå in och spela.” Sa Max och klev in på scenen och ställde sig vid keyboarden och ändrade ton så att det lät som ett piano. Ed gick in och ställde sig vid basen. Mindori skuttade glatt in och satte sig vid trummorna.
”Ed, var är Kairi och Dark?” Viskade Max högt till Ed.
”Jag vet inte, och jag vill nog inte veta det heller. Man vet aldrig vad den perversa jäveln håller på med.” Svarade Ed.
”Vem? Kairi?” Frågade Max med en frågande min.
”Nej, Dark.” Sa Ed tillbaka.
Snart började publiken också undra vad sångaren och gitarristen var någonstans. De började viska och mumla, alla såg frågande ut. Namine bara log.
Snart kom Kairi inspringandes och hon såg sur ut, hon hade fått håret klippt som det såg ut på modetävlingen. Dark kom in med peruken på sned och var likadant sminkad som på modetävlingen. Alla i publiken skrattade.
”Ursäkta att vi kom så sent, jag fick håret klippt. Nog om det, våran grupp heter Dignity, och inte No Dignity, som det står på planscherna. Det vi hade tänkt framföra ikväll är My Happy Ending som är en Avril Lavigne låt. Hoppas ni gillar det.” Sa Kairi och log lite nervöst.
De började spela låten.
Oh, oh
So much for my happy ending (Oh, oh)
Oh, oh
Oh, oh
So much for my happy ending (Oh, oh)
Oh oh, oh...
Let's talk this over
It's not like we're dead
Was it something I did?
Was it something you said?
Don't leave me hangin'
In a city so dead
Held up so high
On such a breakable thread (Breakable thread)
You were all the things I thought I knew
And I thought we could be
You were everything, everything that I wanted (I wanted)
We were meant to be, supposed to be, but we lost it (We lost it)
All of our memories, so close to me, just fade away
All this time you were pretending
So much for my happy ending
Oh, oh
Oh, oh
So much for my happy ending (Oh, oh, oh, oh)
Oh, oh
Oh, oh
You've got your dumb friends
I know what they say
They tell you I'm difficult
But so are they
But they don't know me
Do they even know you?
All the things you hide from me
All the shit that you do
You were all the things I thought I knew
And I thought we could be
You were everything, everything that I wanted (I wanted)
We were meant to be, supposed to be, but we lost it (We lost it)
All of our memories, so close to me, just fade away
All this time you were pretending
So much for my happy ending
It's nice to know that you were there
Thanks for acting like you cared
And making me feel like I was the only one
It's nice to know we had it all
Thanks for watching as I fall
And letting me know we were done
He was everything, everything that I wanted
We were meant to be, supposed to be, but we lost it
All of our memories, so close to me, just fade away
All this time you were pretending
So much for my happy ending
You were everything, everything that I wanted (I wanted)
We were meant to be, supposed to be, but we lost it
All of our memories, so close to me, just fade away
All this time you were pretending
So much for my happy ending
Oh, oh
Oh, oh
So much for my happy ending (Oh, oh, oh, oh)
Oh, oh
Oh, oh
So much for my happy ending ((Oh, oh, oh, oh)
Oh, oh
Oh, oh
So much for my happy ending
Oh Oh Oh Oh
De slutade att spela och publiken jublade. Kairi tycktes skymta Namine bland publiken och hon såg besviken ut, och då var Kairi nöjd. De gick ner från scenen och ställde sig bland publiken. Anya gick upp på scenen.
”Det var vårat sista framförande. Domarna ska nu ha lite tid att bestämma vilka det är som har vunnit. Vi avslöjar priset sen.” Sa Anya och ställde sig vid domarna, som tyst diskuterade om vilka de tyckte skulle vinna. Efter ungefär 10 minuter hade de bestämt sig, för varje domare hade en varsin favorit, så de hade svårt att enas. Eclipse gav lappen om vilka som hade vunnit, kommit tvåa och kommit trea. Anya tog emot lappen och ställde sig på scenen igen.
”Vinnarna kommer att få sjunga på halloweenfesten som kommer vara imorgon, sen får de en gratis middag på Restaurang Sjöstjärna. Tvåan kommer också att få spela på halloweenfesten och trean kommer att få en chokladask. Som ni vet så hade domarna svårt att enas om en vinnare, och om vilken som skulle komma tvåa etcetera, men tillslut enades de och de kom fram till det här:
På tredje plats kom… NAMINE BAKA.” Sa Anya. Namine kom upp på scenen och hämtade sin chokladask. ”Deras motivation var: hon var otroligt bra, men det skulle nog inte vara så lyckat om man skulle spela in en skiva för varje uppträdande.” Namine nickade förstående på huvudet och log, även om man såg att hon var förbannad. ”På andra plats kom… NO DIGNITY… ehum… förlåt, jag menade förstås DIGNITY!!” Sa Anya och log glatt. Kairi, Dark, Ed, Mindori och Max gick upp på scenen och log glatt. ”Deras motivation var: De hade talang, men tyvärr valde de en för lätt låt och det var det som gjorde att de inte blev etta. Då har vi bara vinnarna kvar. Motivationen lyder: De lät som proffs och var otroligt kreativa… Vinnarna är… THE MASS!!” Sa Anya glatt och de sex killarna sprang upp och log glatt och kramade om Anya. Christopher tog mikrofonen från Anya.
”TACK DOMARNA SOM RÖSTADE PÅ OSS!!” Sa Christopher och log. Sen tog Alexander mikrofonen.
”NI KOMMER INTE BLI BESVIKNA!” Sa han sedan.
Talangjakten hade varit slut i en kvart, och alla var på väg till sina rum. Förstås gick Ed, Dark, Mindori, Kairi och Max ihop.
”Vet ni, jag tycker att det var rätt gjort av domarna att välja The Mass. De var jätte bra.” Sa Max och log. Alla höll med. Snart skiljdes de åt och Kairi och Mindori gick in till sitt rum.
”Vilken dag det har varit.” Sa Kairi och lade sig på sängen, men hon märkte att Mindori redan sov. ”Det var konstigt, hon brukar inte sova tidigare än mig.” Tänkte Kairi men gick sedan till Mindoris säng och lade täcket över henne, sedan gjorde hon i ordning sig.
”Jag gillar en annan.” Sa en kille i mörkblått hår och guldaktiga ögon.
”Så, du menar, att du dumpar mig? Är du helt säker på det, Rinji?” Sa en skuggad figur, men lät som en tjej. Det enda man såg var ett par lysande blodröda ögon.
”Ja.” Sa pojken, som tydligen hette Rinji.
Plötsligt kändes det som om det hoppades över en stor del för plötsligt var de vid en gränd. Rinji var där och han såg vettskrämd ut och andades snabbt.
”Du skulle inte ha gjort slut med mig.” Sa rösten kallt och gestalten gick mot Rinji som hade backat upp mot en vägg.
”Gör det inte.” Sa Rinji tyst och med en darrig röst.
Gestalten log och höjde kniven hon hade i handen och drog den vid hans mage, så att han skulle känna smärtan, blodet rann ner från hans mage. Han skrek högt, men det var ingen som kunde höra honom, förutom gestalten. Hon höjde kniven igen och högg honom i magen. Det droppade blod ner från hans mage till marken och han föll ner på marken. Han kippade efter luft, sedan blev andetagen svagare och svagare. Gestalten log djävulskt mot pojken och slickade bort lite blod från eggen på kniven. Han tittade svagt mot henne. Sedan slöts han sina ögon.
”Mindori, Mindori! Vad är det? Varför gråter du?” Frågade Kairi som skakade på Mindori för att få henne att vakna, vilket lyckades. Mindori satte sig upp i sängen och torkade bort tårarna.
”Mindori drömde en läskig dröm.” Sa Mindori tyst och höll tätt om lilla kaninisen.
”Vad drömde du då?” Frågade Kairi med en bekymrande min. Mindori sänkte huvudet och tittade ner. Sedan efter ett tag tittade Mindori upp igen med världens leende.
”FRUKOSTDAGS!!” Skrek Mindori glatt och hoppade ner för sängen och bytte om. Kairi suckade och bytte om hon med och sedan gick de till frukosten.
Efter frukosten gick Kairi, Dark, Ed, Mindori och Max till källaren för att öva på de olika låtarna de ska ha med på halloweenfesten. Mindori var ovanligt glad och hyper och sprang fram och tillbaka hela tiden. Klockan var 14.45 när de slutade att öva.
|
|
|
|
