som en snöflinga [del 7] |
Granar var så vackra. Speciellt på vintern. När små små snöflingor täckte hela granen så att den nästan var vit. Så såg granarna ut nu. Nu när Lena satt på spårvagnen och stirrade ut genom fönstret. Egentligen var det som om hon inte stirrade ut, utan bara stirrade utan att stirra. Det var bara ögonen som vilade sig på granarna som fanns utanför i det kalla. Det var som att sova med öppna ögon. Men inte kunde hon sova nej. Inte med honom mittemot sig. Hon kunde fortfarande inte förstå att här satt hon. Med honom. Tänk så lättlurade de hade varit, doktorn och soc. Tanten. Bara låtit henne gå när det fanns någon som kunde ta hand om henne. Men de var väl bara glada, nu slapp de henne i alla fall.
Hon gnuggade händerna mot varandra. Det var kallt i spårvagnen. Tydligen hade nån idiot öppnat ett fönster som ingen lyckas stänga igen. Hon hade sett flera försök, från små tanter till unga killar. Men fönstret vägrade stänga sig. Lena ryste och kurade ihop sig så mycket som möjligt. Plötsligt landade ett par vantar på hennes knän. Lena tittade upp och där satt Niklas och rykte på axlarna. Han sa inte mycket, Niklas. Men han kanske inte var sån, sån som måste prata hela tiden. Men hon tackade inte nej till vantarna. Utan tog på sig dem med glädje och kände värmen i dom. Han måste ha haft dem på sig innan, för de var uppvärmda och hon hennes fingrar värmdes upp fort.
In i vagnen steg sedan två killar in. De var kanske i tjugo års åldern och hon märkte hur Niklas reagerade. Han blev som stel i hela kroppen. Kände han dessa killar? Var han rädd för dem? Killarna ägnade honom en lång blick och tog ett par steg mot honom. Stirrade en kort sekund på lena. Den ena killen, med kort blont hår viskade något i den andra killens öra. De backade och satte sig i nästa vagn. Hon kunde se hur Niklas följde killarna med misstanke i blicken. Men såg ändå lättad ut när de försvann ur hans åsyn. Lena ville fråga, fråga vilka de var. Men hon tordes inte.
Lena och Niklas steg av vid samma station som killarna. Niklas tog lena skyddande om axlarna och nästan puttade fram henne till ingången.
”akta dig för dom” sa han bara och släppte taget om henne.
De orden snurrade runt i lenas huvud hela vägen. Vad menade han egentligen med det?
*
Unga tjejer behöver vantar när det är kallt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Nattfrost - 4 apr 07 - 05:44 | | ojojoj. fasen va bra du skriver. älskar dom här novellerna! :) | empalove - 30 mar 07 - 06:09- Betyg:  | | skit bra!! MER NU!!:D |
|
|
|
