Sanningen |
nu börjar allt om från början
darrningarna i händerna är tillbaka
mina andetag blir fler, jag kipar efter luft
känner hur bröstkorgen trycks in,det känns som någon står på mig
jag kan inte andas
jag kan inte röra mig
det är bara mina ögon som blinkar ner tårarna på min kind
varma tårar dras ner på kinderna ner till mina läppar, till min hals
jag är fast, ångesten tog mig som så många gånger förr
jag vill komma loss men jag kan inte röra mig
jag är förtrollad, jag är i en annan värld
en värld som jag inte vill vara i, en värld som jag är rädd för
den svarta världen, den sorgsna
tankarna far runder i huvudet, man hinner knappt veta vad man tänker
det går så fort, man hinner inte med
jag vill bara gå och gömma mig
jag vill ha någon som bryr sig här vid min sida
jag vill ha någons hand som kan hålla min hand stilla
jag vill ha någons axel jag kan gråta mot
jag vill ha någons famn som kan vagga mig tills tårarna tar slut
jag vill höra någons lugnade röst, jag vill höra att någon älskar mig
jag vill att någon håller om mig och säger att jag duger som jag är
att jag inte alls är jobbig och är till besvär
jag vill att någon säger att jag är duktig som kämpar med sanningen i rösten
jag vill ha folk som bryr sig runt om mig
jag vill höra varmande ord, som lugnar mig
jag vill att någon hjälper mig att kunna andas normalt igen
jag vill få luft, snälla hjälp mig. jag kan inte andas
sluta pressa mig, sluta putta ut mig
låt mig komma in i igen, släpp in mig
låt mig inte vara kvar där ute, låt mig vara hemma och ligga i min säng
där jag känner mig trygg, där rädslan inte drar i mig
jag vet att ni är besvikna, jag vet att ni tycker jag är till besvär
jag vet att ni tycker jag är misslyckad, jag vet att ni önskar att jag inte fanns
jag ser det i era ögon, det går inte att undgå
snälla, straffa inte mig
jag gör så mycket jag kan
även om det inte är mycket i era ögon så är det nått stort för mig
men det är bara jag själv som berömmer mig
ni bara ser ner på mig för ni ser inte det stora i det
vet ni hur mycket jag går igenom varje dag? vet ni det?
vet ni hur svårt det är för mig att bara lägga mig i sängen och försöka sova?
och inte försöka tänka på att jag ska dit imorgon, att bara ställa klockan är svårt.
att kunna sova, att kunna somna överhuvudtaget. vet ni hur lång tid det tar?
vet ni hur mycket kraft och mod det tar att kunna resa sig på morgonen?
att kunna se sig själv i speglen, att se sin egen spegelbild framför sig
vet ni hur mycket jag hatar mig själv för det här?
att bara kunna äta nånting på morgonen är tufft,att kunna svälja ner maten
det ända som går i mitt huvud är att jag ska dit, att jag måste dit, att jag ska fixa det
att bara gå till bilen/bussen tar mod som till att möta ett lejon
när jag ser skolan är det ända som far runder i tankarna är att jag ska,springa därifrån
nununu, att allt blir bra, bara spring därifrån
vet ni hur mycket krafter det krävs att stänga dom tankarna?
det går inte, vet ni hur mycket jag lyder dom tankarna? dom styr mig, jag har inget val
att bara se skoldörren får mitt hjärta att slå dubbelt så fort
att se en skolbok får mig att tappa andan
vet ni att jag inte kan andas normalt när en skolbok i närheten?
vet ni att jag börjar storgråta när jag ska tänka ut ett mattetal?
vet ni att det ända jag ser framför mig när jag sitter i skolan är att jag springer därifrån?
vet ni att när jag väl kan gå hem att jag springer därifrån? att jag ringer första bästa
person och berättar att jag lyckades? vet ni hur mycket folk bryr sig om det?
nej, då ska jag tala om för er.
INGEN ser det positiva i det negativa, inte ens försöker någon
alla ser att jag är där, men ser ni hur mycket jag kämpar? nej.
lägger ni märkte till det? Nej. bryr ni er? Nej.
vet ni hur mycket jag hatar mig själv pågrund av er? Nej, för det är för mycket att förstå.
jag vill att ni ska se, men hur mycket jag än visar så ser ni inte
är ni blinda? eller ignonerar ni mina signaler?
jag ger upp, märker ni det?
mina krafter tar slut, vet ni det? Nej, och vems fel är det? mitt? Nej, erat.
hade ni varit uppmärksamma och brytt er så hade jag kunnat kämpa lite till
men ni ser inte att jag gör framsteg, utan bara ser mina brister
Jag vet att jag är svag och är knappt något att ha
men jag kämpar för er allas skull? vet ni det?.. jag hoppades ni visste det
men nu är det nog försent för sånna önskningar
Jag har inte mer att ge, inget är bättre än vad det var innan
jag är i samma läge som innan, samma ångest har tagit mig
om inte värre, jag vill inget hellre än att försvinna ifrån denna jord, visste ni det?
jag vill slå i sönder min spegel och aldrig nånsin se mig själv igen, visste ni det?
jag står inte ut med detta mer, jag vill inte ha det så här längre
det tar stopp nu, jag tänker inte acceptera att mitt liv är så här längre
jag tänker inte låta det vara såhär.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Anoia - 29 mar 07 - 21:40- Betyg:  | | åå vad fin :') |
|
|
|
