Ebba, dödens dagbok [7] |
Lördag
Hejsan dagboken!
Wilma Sanna Höllberg lämnade mig och alla andra klockan 05,13 i morse.
Hon slöt sina ögonlock förgått och tog sitt sista andetag.
Wilmas mamma ringde till min mobil direkt och meddelade mig detta, så jag rusade upp ur sängen och tog på mig ett par kläder och tog en frukt på väg till bussen. Jag är glad att bussarna går så ofta som dom gör.
Något som jag var och är förvånad över, är att jag grät inte en enda tår på vägen till sjukhuset. Men när jag tog min livlösa väns hand i min, var det som att gå in i en vägg. Alla mina känslor bara kom pang bom, och mitt hjärta slog så hårt att jag trodde att jag själv skulle dö. Mina tårar bara forsade ner för mina kinder när jag såg på henne. Det var riktigt jobbigt.
Jag kan fortfarande inte förstå att hon är död. Hon dog idag, och hon kommer aldrig mera tillbaka. Hur ska jag klara mig utan henne? Kommer jag att vara mobbad resten av mina skolår nu?
Jag vill verkligen inte leva mitt liv utan henne. Sorgen är redan obehagligt stor, hur kommer den då vara imorgon?
Jag vill aldrig mera gå till skolan. Jag vill aldrig mera komma någon nära.
Men jag känner mig rätt så tvingad att gå till skolan. Dom i skolan kommer väl vara glada över att Wilma inte längre finns där, för då kan dom ju mobba mig hela dagen, varje dag och bara trycka ner mig så att jag mår ännu sämre.
Mitt liv är förstört nu. Det blir bara värre och värre. Vad ska hända härnäst? Hur ska detta sluta? Jag saknar redan Wilma oerhört mycket, och jag antar att jag kommer sakna henne mer och mer för varjedag som går. Saknade kommer bli enorm.
Till min käraste vän!
Du slöt dina ögon förgått
Ingen har stått mig så nära som du
Jag vet att du kommer till himlen
Där kommer du vara en ängel med vingar vita som snö
Den vackraste ängeln som finns
Du var och är fortfarande helt underbar
Jag älskar dig då, nu och föralltid. <3
Miss You
När jag kom hem från sjukhuset hände något som var mycket, mycket märkligt.
Mamma hade köpt fyra röda och fyra vita rosor som hon gav till mig.
Jag kände inte riktigt igen hennes blick, för den var liksom inte sur och arg som den brukar vara när hon tittar på mig, utan den var mer sorgsen.
Hon sa inte så mycket mer än att jag skulle lägga rosorna på Wilmas grav, en röd ros från alla i familjen som bevis på att vi gillade henne och en vit som bevis på att vi kommer sakna henne.
Jag förstår mig inte riktigt på mamma. Varför köpte hon rosorna? Hon har ju aldrig brytt sig om varken mig eller Wilma innan. Varför bryr hon sig nu? Men visst, det känns ju bra på ett sätt, för nu vet jag att hon bryr sig om mig lite grann varje fall.
Wilma ska begravas om en vecka, så rosorna har nogg vissnat till dess, men ja ska köpa nya såklart.
Nu orkar jag faktiskt inte skriva mera, och det är nog bäst att jag slutar nu innan hela dagboken är förstörd av de salta tårarna som rinner ned för min kind och droppar ner på papperna.
Jag ska försöka sova lite inatt, men det kommer inte vara lätt.
God natt… // Ebba
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Ciissii - 29 mar 07 - 06:20- Betyg:  | | bra som fan :) mer ! | Therese1337 - 29 mar 07 - 05:38- Betyg:  | | Bra.:) |
|
|
|
