Vänner starkare än döden Del 2 |
Jag slog Mirandas mobilnummer ännu en gång. Det tutade och
jag bad inom mig att hon skulle svara. Men förgäves, det ända
jag fick höra vad hennes mobilsvarare. Jag blev mer och mer
orolig. Miranda hade varit försvunnen sen i torsdag. Tre dagar!
Jag var rädd, rädd för att hon skulle försöka igen, rädd för att
hon skulle lyckas.
Jag kunde inte slappna av, jag var tvungen att leta, tvungen
att åtminstone försöka hitta henne. Så jag gick ut ännu en
gång för att leta. Jag gick runder i staden länge, länge
utan att hitta ens ett spår av Miranda. Det började bli
mörkt men jag brydde mig inte om det utan gick mot skogen
som låg en liten bit utanför vår stad.
När jag stod vid kanten av den tvekade jag. Jag hade alltid
varit rädd för att gå in i den skogen. Det behövde inte ens
vara mörkt men att det var det gjorde inte saken bättre.
Just som jag bestämt mig för att strunta i min rädsla och
gå in i skogen hörde jag folk som skrek. Jag vände om och började
springa mot staden. När jag kom fram till staden såg jag
hur en liten figur stod på taket av det största höghuset i
hela vår stad.
Till att döma av skriken tänkte figuren hoppa. Utan att tveka
en sekund kom jag fram till slutsatsen att figuren var
Miranda. Och den här gången verkade det som om hon tänkte
lyckas.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | amsc0326 - 29 mar 07 - 00:39- Betyg:  | | braa. | | anderssooon_ - 26 mar 07 - 05:21- Betyg: | | Baah , as bra , en till NUUU ! |
|
|
|
