På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

- Stina [del 11]

Tisdag:
Marcus låg och sov.
Stina var redan vaken.
Hon klädde på sig och väckte Marcus.
”jag går och äter nu…”
Stina satt med Pontus när Marcus kom in.
Han satte sig inte jämte dom.
Han ville inte.
Stina och Pontus satt och skrattade.
Marcus orkade inte med dom.
Han slängde sin mat och gick ut.
Han satte sig på stranden.
Det var för mycket folk på detta ställe för att han skulle kunna trivas.
Efter en stund kom Pontus Stina och Amanda gående.
”Hänger du med och bada lite?”
Marcus skakade på huvudet.
Han ville inte sen dom.
Han såg redan vad som var på gång, Pontus höll Stina om midjan.
Marcus tog en sten som låg jämte honom han kastade den ut i vattnet och gick in.

Stina satt ute på flotten tillsammans med sina nya vänner.
”Jag trodde aldrig någon skulle vilja prata med mig på detta ställe…”
”Så klart vi gör, man ska vara vänlig”…
De höll på sådär, snackade om helt olika små saker.
Det hade börjat blåsa nu, så de flesta slutade bada, för det vart så kallt.
Amanda simmade tillbaka.
Det var bara dom två kvar nu.
Pontus la sin arm om Stina, hon lutade sitt huvud mot hans axel.
”Så söt du är Stina…” han drog handen över hennes kind.
Han lutade sig mot henne och gav henne en kyss,
Stina log mot honom.
De satt där och tittade in i varandras ögon.
”När fyller du Stina?”
Stina tittade på Pontus. ”Jag fyllde 16 för 3 veckor sedan, så det är ganska lång tid kvar…”
Pontus nickade. ”Du är äldre än mig… Ungefär 3 månader”
Stina puttade till honom i sidan.
Tänk att jag inte velat åka hit, han finns här, Han som är menad för mig

Marcus satt inne bland alla andra i matsalen.
De andra hade det så trevligt.
Men inte Marcus,
Han gick ut ur huset, solen sken, vinden blåste små kalla vindpustar.
Han gick till Stenen, Stenen med stort S, den som Stina suttit på.
Där satt han ensam på Stenen.
Han tittade ut över vattnet.
Han tittade ut över ingenting.
När han såg Stina och Pontus ute på flotten klarade han inte av mer.
Här försöker jag hjälpa en tjej, som behövde hjälp,
Det ser inte ut så nu,.
Han tittade mot flotten igen.
De kramade om varandra.
Stina lutade sig mot Pontus.
Marcus flydde.
Från denna Sten,
Men han vände snabbt, han gick tillbaka till Stenen.
Han spottade på den sedan gick han.

Han gick in till matsalen, där satt alla andra.
Hon gillade inte dig, du gillade henne,
Han försökte tänka positivt
Hon är en riktigt sjyst kompis
Det hjälpte inte så mycket.
Han satte sig ensam vid ett bord.
Några andra kom och han blev helt med i samtalet.

Några dagar senare
kan inte stå ut
Marcus hade fattat att inte alla hade det lätt nu,
Han hade fått nya vänner, dom som hade satt sig vid bordet.
Marcus stoppade nu i de sista sakerna i väskan,
En hel vecka hade gått sen de kom hit, nu skulle han få slippa att bli plågad
Han skulle byta rum, det fanns en plats hos hans vänner nu, en av dom hade
Blivit tvungen att åka hem, han hade väl hemlängtan, som dom sa.
Marcus drog igen väskan och gick ut ur rummet.
Han skulle äntligen få slippa tjatet om Pontus hela tiden, hur underbar han var,
Hur mysigt de hade haft det, medan han fått sitta och låtsas lyssna.
Han hade tänk på annat istället.
Hejdå,

Stina gick in till rummet hand i hand med Pontus.
”Vi syns imorgon igen” Sa Pontus och kysste henne.
”God natt”
Pontus stängde dörren efter sig,
Stina bytte om, det tog lång tid innan hon märkte att Marcus saker var borta,
Har han åkt?
Hon gick ut till matsalen i nattlinnet.
Där framme satt några ledare.
”Hej,” sa Stina
”Hej”
”Har någon elev åkt hem idag”
En annan ledare svarade. ”Hoppas jag inte.”
Stina tog det som ett nej och gick tillbaks.
Vart kunde han vara.
Hon la sig i sängen och tittade mot den sängen han hade legat i.
Hon somnade snabbt.

mer?

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

spektakel - 11 jun 08 - 10:59- Betyg: