festen och såren på min handled [del tre] |
Tankarna på allt som hänt igår gjorde mig galen.Syrenerna från polisbilen och ambulansen närmade sig.Min första tanke var: SPRiNG!...Men sedan insåg jag att jag inte orkade gömma mig,orkade inte bry sig..dessutom kunde jag knappast resa mig upp.
Ambulans-männen kom framspringande till mig, men jag bara stirrade upp i luften.
Jag hörde bara mummel, och allt var suddigt.Männen reste mig ansträngande på fötter, men jag hade inga krafter så jag skulle kunna stå upp..det kändes som om musklerna i benen bara hängde, utan att vilja hjälpa till.
Dom satte mig på kanten av ambulansen.Rev av en bit av ett vitt lakan,placerade det på min handled och knöt åt.Jag kved till av den svidande känslan.Mitt huvud dunkade..och jag mådde illa.Efter en stund sa en av ambulans-männen som stog brevid mig och höll handen hårt tryckt mot min arm ,berättade för mig att mina föräldrar väntade på sjukhuset..jag bara nickade och suckade till svar.
-Föresten,sa han sen..det var en annan kille på sjukhuset som sökte efter dig..William hette han tror jag..sa mannen lite osäkert.
-Varför var han på sjukhuset?! svarade jag oroligt..vad har hänt ?
-Hans pappa hade tydligen misshandlat honom, han hade en liten hjärnskakning och ett brutet näsben. Men han kommer bli bra igen ska du se,sa han och lyfte in mig i ambulansen.
Mannenn stängde dörrarna bakom sig och satte sig på en stol brevid mig.
-Föresten så heter jag Nicklas,berättade han.
Jag orkade inte ge honom ett svar.Istället så tänkte jag på Siri..jag kännde då hur en kall tår sakta föll ner på min kind, den ena tåren efter den andra,..trillade neråt och landade mjukt på madrassen.
-Vad är det? Är du okej? Sa Nicklas och plockade fram en servett.
-nej !! Såklart jag inte är okej !det fattar du väll ?!Skrek jag och tårarna bara forsade ner.
Han blev tyst,Bara stirrade på mig..
-Det var inte meningen att..Jag ..stammade han.
-Det är inte ditt fel,..det var bara det ..ja..
-Det är okej, svarade han.
Sedan blev det tyst och jag låg där och blundade och kännde hur allting skakade under mig.
Efter en stund svängde ambulansen sakta in på parkeringen vid sjukhuset och stannade.Dom lyfte ut mig och rullade båren till hissen och tryckte på avdelning 3.
Det var alldeles tyst i hissen, Jag blundade och förökte att vakna upp, precis som om allt dethär hade varit en mardröm.Men det ända som hände var att vi stannade och jag rullades ut ur hissen, jag blev alldeles yr av de starka lamporna i taken,och slöt därför ögonen igen.
När jag slog upp ögonen igen, såg jag mina föräldrar sitta på varsin stol brevid mig.
-Mira!, Vännen vad har du gjort?! sa min mamma och kramade mig hårt.
Jag var bara tyst, kännde någon slags hat, men ändå värme.
Hon tittade på mig,till slut fick jag fram..
-Var är William? frågade jag med svag röst.
-Han är i rummet intill, svarade hon.
-Jag måste få träffa honom, sa jag och försökte resa mig upp.
-Du stannar där du är unga dam,sa min pappa och hejdade mig i försöket att resa mig upp.
Jag la mig försiktigt ner igen.
-Din mamma och jag måste prata sa min pappa och reste sig upp, vi kommer snart.
-Okej..svarade jag och vände mitt huvud och la ner det på kudden.Jag tog upp mobilen och såg att jag hade fått ett sms från Siri.
Hur mår du ? / Siri
-Fick du mitt sms?
Där stog Siri i dörren och tittade på mig.
Jag var först tyst av häpnad, men fick sedan förståndet tillbaka och sa..
-Vad gör du här? sa jag och spände ögonen i henne.
-Jag ville se hur du mådde..svarade hon medans hennes ögon blev glansiga.
-Varför skulle du bry dig? svarade jag och försökte hålla tårarna borta.
-Mira, jag menade inte, jag blev bara så arg..för jag tycker så mycket om dig...sa hon medans tårarna föll.
-Men då har du missuppfattat det, för man slår för fan inte dom man tycker om ! sa jag argt.
- Men Mira..
-Nej Siri, Kom tillbaka när du har tänkt hur mycket du har sårat och skadat mig., och berätta det.
För det har du inte än..gå.säger jag bästämt.
-Mira!..protesterar hon.
-Gå Siri!
Hon tittar på mig,, och lämnar sedan rummet.Jag ser skuggan i dörren...men sen är hon borta..och tystnaden fyller rummet igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | | SynsEnAnnanDag - 12 dec 08 - 17:24 | | du skriver bra spännande läsning fortsätt. | _becca - 15 maj 07 - 03:11- Betyg:  | | Braaaou , hoppas på fortsättning ! | | Leifi - 14 apr 07 - 11:14- Betyg: | så länge sen jag läste del 2 av den här... minns inte mycket
om hur förra delen slutade, men det var bra iaf det här :) väldigt bra :) | | So_Sick - 31 mar 07 - 23:57- Betyg: | | säg till mig med! | | Life_On_Mars - 27 mar 07 - 04:06 | | åh vad jobbigt, snälla skriv färdigt man tappar nästan bort sej om vad som hände i förra delen ju!;P den e ju bra:) | | Juppelina - 24 mar 07 - 23:54- Betyg: | | as bra | | Carolina_ - 22 mar 07 - 03:14 | | Självklart så ska jag säga till !:) | | lollans - 21 mar 07 - 19:52- Betyg: | as bra hörru=)
kanru inte säga till då nästa del har komme?=) | Nattah_ - 20 mar 07 - 07:25- Betyg:  | | Skir bra fortsätt ! :) |
|
|
|
