- Stina [del 10] |
Stina bytte inte kläder, hon tog istället fram kniven.
Den vassa hon hade använt dagen innan.
Hon drog med den nere vid foten.
Jag ska dö, kanske inte idag, men det var nära…
Hon gjorde ett ganska djupt sår.
Sedan tog hon en näsduk ur väskan och la på benet.
Hon tog en snodd och satte på benet så att näsduken satt kvar.
Hon bytte sedan snabbt om.
”Du kan komma in Marcus…”
Hon satt i sängen med täcket över benen, hon ville inte att han skulle se såren hon hade på benet.
Marcus satte dig på sängen jämte Stina
”Hur mår du?”
”Bra…” hon ville inte möta hans blick, hon tittade åt ett annat håll.
”Stina, du undviker mig…”
Stina tittade snabbt på Marcus…
”Vad?”
Hennes blicka var tom när hon mötte Marcus.
”Jag har frågat dig saker ibland, men du är i en helt annan värld”
”Jag undviker inte dig. Jag sitter bara i mina egna tankar.”
Marcus satt och tittade på Stina, han var inte som han brukade,
Inte för att Stina viste hur han egentligen var, men hon hade ju känt honom i en dag nu…
”Jag såg en sak förut…”
Stina tittade snabbt åt hans håll
Snälla gud, låt honom inte ha sett det!
Marcus fortsatte, ”Du hade flera sår på benet…”
Stina ville inte att han skulle misstänka något.
”Jag slog i benet igår, innan jag skulle på bussen…”
Stinas röst var osäker.
”Du ljuger!”
Stina tittade på Marcus
”Men va fan har du med det att göra! Jag känner inte ens dig!”
Marcus ställde sig snabbt upp. Han gick ut ur rummet och slog igen dörren med en smäll.
Du är inte den första som lämnar mig!
Tårarna rann ner för hennes kind.
Varför kunde hon inte ta hand om det hon hade.
Hon stötte hela tiden bort alla.
Hon tog fram kniven.
Nu eller aldrig, leva eller dö,
Stina satt och tittade på kniven.
Tårarna rann fler och fler ner för hennes kind.
Dörren öppnades.
Hon var i helt andra tankar.
Hon märkte inte hur någon tog tag i hennes axel.
Hon vände sig inte om.
Vem det än var så ville hon inte se den.
Marcus satte sig framför henne.
Han tog snabbt kniven ur hennes hand.
Han torkade bort tårarna som rann ner för hennes kind.
Men det kom bara fler.
”Varför gör du det?”
Stina ville inte säga…
”Stina, det kommer aldrig att bli bättre om du fortsätter såhär”
”Du vet inte hur det känns!”
”Nej…”
”Jag lovar att du själv skulle vilja dö om du hade det som jag!”
Marcus tittade på Stina.
”Men berätta för mig då…”
Hon suckade tyst.
”Du kommer inte orka! För mycket”
”Jag kommer att lyssna…”
Hon andades ett djupt andetag.
”Min mamma dog i våras, Hon fick cancer. Bor hos min moster nu, för jag har aldrig träffat min pappa. Har missat mycket av skolan, när jag kom tillbaks till skolan hade min bästis berättat för alla vad som hade hänt och trodde att det var okej.”
Tårarna rann ner för hennes kind.
”Orkar inte berätta mer…”
Hon satt kvar på golvet, Hon höll händerna hårt för ögonen.
”Fan vad taskig din kompis var!”
Marcus verkade väldigt arg.
”Det var hon som ringde igår kväll, hon sa förlåt…”
”Du ska aldrig förlåta henne! Hon har ju gjort dig illa!”
Stina tittade på Marcus
Tänk att någon i denna värld bryr sig
Marcus gick fram och tillbaka på golvet.
Stina ställde sig upp.
”Snälla Stina, jag lovar att hjälpa dig, men bara om du lovar att sluta skära dig.”
”Kan försöka”
Marcus nickade lite…
Stina ställde sig upp och kramade om Marcus.
Marcus tittade på Stina, han blev lite röd om kinderna…
”Hjälp mig, lova det”
Stina satte sig ner på sängen.
Marcus gick lite fram och tillbaka på golvet.
Efter en stund satte han sig jämte Stina.
Han tog armen om henne.
”Tänk positivt om livet, du hade roligt idag”
Stina log lite tillgjort.
”Jo exakt, positivt, jag var nära på att dö.”
”Du måste försöka.”
”Okej vi hade kul, nöjd nu?”
Marcus nickade.
”Vet du att du har ett väldigt konstigt humör…”
”Om jag vet, min mamma sa alltid…”
Stina blev tyst.
Hon ville inte snacka om hennes mamma.
”Du behöver inte säga…”
De satt där i en still tystnad.
Marcus tittade in i Stinas ögon.
Men Stina hade blicken på något helt annat.
”Jag såg en kille förut…” Började Stina…
”Okej?”
”Tror du att jag har någon chans på honom?”
Marcus tittade snabbt upp på henne, Han väntade lite, men hade ändå ett snabbt svar.
”Så klart, alla älskar dig!”
Stina kramade om Marcus.
Marcus ställde sig upp, ”Jag ska ut lite, följer du med?”
Stina skakade på huvudet.
”Okej, men lova att inte skära dig nu!”
Han gick ut genom dörren.
Genom korridoren, Han tittade bara rakt fram.
Jag trodde hon gillade mig, Jag trodde att jag hade en chans.
Men nej, det är alla andra som ska få som dom vill
Marcus suckade tyst.
Han satte sig ute, på den stenen som Stina hade suttit på.
”Jag måste visa henne vad jag känner”
Han tittade ut över vattnet. Det var mitt på dagen.
Inte idag, men någon annan dag, då skulle hon få veta.
Han satt kvar där.
Efter en stund kom Pontus.
”Hur är det med Stina?”
Marcus suckade tyst.
”Jo hon är som vanligt igen, hon skulle bara vila lite.”
”Okej” Pontus log stort,
”Vill du hänga med och bada?” Frågade Marcus.
”Jo, jag hänger med!”
Marcus la sin t-shirt på stranden sedan sprang han ut på bryggan.
Han dök ner i vattnet.
jag sa det själv, tänk positivt, allt kommer bli bra, så länge Stina är lycklig är jag det.
Han simmade ut till bryggan.
Pontus satte sig jämte Marcus på brygga.
”tror du hon gillar mig?”
Marcus försökte låtsas som han inte fattade vem.
”Stina…?”
Han nickade lite…
Sedan dök han i.
mer?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | Tofflan - 23 nov 07 - 23:54- Betyg:  | | men skitbra! :D | | snowflake - 20 mar 07 - 02:28- Betyg: | | Älskar denna novelllen riktigt mycket. Den är superbra! Men du måste skriva mer. Lova! | | soorgsen - 19 mar 07 - 05:34- Betyg: | | skriv när nästa del kmr :) Jätte bra skriver :) | | Anoia - 19 mar 07 - 04:52- Betyg: | | MERMERMERMER jag älsar den :') | | beccisan - 19 mar 07 - 03:15- Betyg: | | mer :) | | Liiiee - 19 mar 07 - 03:04- Betyg: | | mer! | | Kristina1985 - 19 mar 07 - 02:29- Betyg: | | Jätte fint | stinamelin - 19 mar 07 - 02:13- Betyg:  | | jaamer |
|
|
|
