Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Förlåt och en röd ros.

De såg på henne som om hon var något katten släpat in. Det var alltid så här.
Vad hade hon gjort dem? varför hackade de på henne? Var hon så annorlunda?
Så ful? Eller konstig? Var inte hon också en mänska?
Nu närmade sig plågoande nummer ett henne.
" Nej men ser man på!" sa han och hånlog. " Vem har vi här, om inte missfostret?"
Hon gav honom en iskall blick.
Honom hade hon en gång älskat. Älskat!!! Hur hade hon kunnat vara så korkad?
Han mötte hennes blick och hans blå ögon var lika kalla som hennes. Hans läppar kröktes av förakt
när han talade till henne.
" Varför bryr du dig ens om att komma hit?" frågade han och hon ryckte på axlarna. Hon visste inte.
Kanske för att det var här de träffats först. Då när de var lyckliga. eller hade de faktiskt varit det?
Hon visste inte. Ville inte veta.
" Varför trakaserar du mig? frågade hon lugnt.
Han svarade inte utan stirrade på henne som om hon var tokig.
Så kom hon ihåg. Sommaren de haft tillsammans. Hösten, då han plötsligt blivit kall och avvisande.
Veronica som stått bakom honom och hånlett mot henne över hans axel.
Hon hade fått honom och hon hade dumpat honom, Veronica med det silkeslena blonda håret och som alltid fick som hon ville.
det var hennes fel att hon blivit utfryst och mobbad.
Det var därför det fanns så många vita ärr på hennes handleder, märken som aldrig skulle försvinna.
Nu stod han där och såg på henne, han som hon en gång älskat och litat på. Tom.
Hans ögon blev plötsligt varmare och han såg på henne.
" Förlåt" viskade han plötsligt.
orden kom som en överraskning för henne där hon stod vid klippkanten. Hon halkade till och föll.


Ett halvt år senare på en snötäckt kyrkogård står en ensam pojke vid en grav sten av vit marmor.
Inskriptionen står med guldbokstäver: Celina Winter Aldén. Född 12.07.1990 Död 7.05. 2006
En sakta tår rullar ner över hans kind, men han torkar inte bort den.
Framför honom ligger en en ensam röd ros och hans sista ord till henne var "Förlåt".
De svävar genom tystnaden och snart börjar tunga flingor av snö falla...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Airya - 19 jan 08 - 13:26- Betyg:
vacker och jättefint/bra skrivet <33
fridolina - 29 aug 07 - 15:09- Betyg:
ojj...jag vet inte vad jag skall säga, eller skriva...den här är den abbsolut bästa novell som du har skrivit( som jag har läst hittils), den visar verkligen hur mycket orden " förlåt" kan betyda..:), jag blev helt tagen, tårögd, och alla synonymer till det :), väldigt fint, speciellt och vackert, men sorligt ändå..:) <3
mii - 23 aug 07 - 19:57
hopps.. skrivs trakassera med två s? tack för kommentarens :D
TokioHotelFreak - 10 jun 07 - 23:34
Jag började gråta..
nemi_93 - 10 jun 07 - 22:25- Betyg:
bravo jassa. men hu kommer de sig att DU kan skriva såna dä tårögda saker va!?
graven06 - 19 mar 07 - 04:24- Betyg:
vacker.. får tårar i ögonen..
gullunge_92 - 19 mar 07 - 00:52- Betyg:
guuud så vackert!!<3
Wonderchild - 18 mar 07 - 21:27- Betyg:
Gripande novell,
väldigt bra :)
Maria__ - 18 mar 07 - 05:54- Betyg:
Jätte fint tårögd typ...:D
empalove - 18 mar 07 - 04:40- Betyg:
den var jätte fin!!
Sorgsen_varelse_ - 18 mar 07 - 02:13- Betyg:
åååå. så fint! :')
Anoia - 18 mar 07 - 01:36- Betyg:
ooo vad bra :')
Regn - 18 mar 07 - 01:34
ja den var jätte fin...
shediedlastnight - 18 mar 07 - 01:26
:) Den var jättefin.

Skriven av
mii
17 mar 07 - 23:13
(Har blivit läst 190 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord