- Stina [del 8] - Lev så länge du orkar |
De satte sig vid ett ganska stort bord, Längst ute i kanten.
Det var väldigt trångt där inne just nu, Stina började tugga på äpplet hon hade tagit.
Marcus höll på att få gurkan att ligga kvar på mackan.
Stina satt med äpplet i munnen och tittade ut över alla inne i salen.
låt mig dö…
Hon var inte på bra humör just nu, hennes mamma hade alltid sagt att hennes humör var som vädret, det kunde ändra sig när som helst.
”Stina?” Stina hade suttit i helt andra tankar och inte hört att Marcus tilltalade henne.
”oj… förlåt…” han sa inget mer efter det…
Någon där uppe hatar mig nog…
Hon tittade upp i taket,
Marcus tittade konstigt på Stina.
”Är du klar?”
Denna gång hörde i alla fall Stina. ”Jo…”
Hon började gå ut ur matsalen tillsammans med Marcus.
”Jag ska tillbaka till rummet, ska du också det?”
Stina skakade på huvudet.
Sedan gick hon iväg.
Hon vände sig en gång och tittade efter honom.
När hon kom ut så satte hon sig på trappan.
Hon drog upp strumporna hon hade på sig, ville inte att såren skulle synas.
De flesta andra gick barfota, eller i sandaler, men inte hon, Hon hade sina ganska tunna joggingskor.
”Hej!” hon hörde någon bakom sig,
Hon trodde det var Marcus, men det var det inte.
Det var en annan kille, han hade halv ljust hår, ögonen var blå.
Hon tittade snabbt åt ett annat håll.
Hon tänkte precis säga hej när hon hörde en annan svara.
Han hade inte pratat med henne.
Vad hade jag tänkt mig, att alla skulle vilja bli min vän eller!?
Hon skakade lite surt på huvudet.
Sedan gick hon.
Hon satt sig på en bänk ner mot stranden.
Där satt hon ensam. Hon tänkte på varför hon var här, varför allt hade blivit såhär.
”Hej” hörde hon någon säga.
Hon brydde sig inte.
Någon satte sig jämte henne.
”Hej!” sa hon plötsligt, hon trodde att det var någon som pratade med någon annan nyss.
”Jag är Amanda” sa tjejen som satt jämte henne.
”Jag är Stina”
”Varför sitter du här ensam då?”
”Kanske för att du skulle kunna fråga!” Hon sa det ganska surt, men tog snabbt handen för munnen, det var farligt att ha så många tankar i huvudet och veta vilka av dom man skulle säga.
”Oj… förlåt…” tillade Stina snabbt. ”Råkade bara komma ur min mun, har för mycket tankar.”
”Gör inget,” sa Amanda snabbt.
Stina log lite.
”Har du lust att gå och bada Stina?” Frågade Amanda.
”Jo det skulle vara kul, men måste gå och byta om då…”
”Jag kan vänta här om du vill.”
Stina skyndade sig att byta om, hon kom ner till stranden med handduken hårt om sig.
”Hej!” Sa hon till Amanda
”Hej”
De började gå ner mot vattnet.
Stina vågade inte gå ner i vattnet, Amanda var så lång ute att hon hade vatten upp till knäna.
”Kom igen!” Ropade hon åt Stina.
Stina tog första steget ut i vattnet.
Vattnet var varmare än hon trodde.
Hon började ta flera steg ut mot Amanda.
Hon skvätte lite på henne och började sedan springa utåt.
Det var ganska många som baddade.
När det började bli lite djupare så dök hon ner och började simma ut mot flotten som låg en bit ut i vattnet.
Det var ganska många där.
Hon stannade när hon hade simmat en bit på vägen.
”Kommer du Amanda?” Ropade hon.
Hon såg hur Amanda började simma mot henne.
Stina fortsatte ut mot Flotten.
När hon var framme så satte hon sig på den.
De andra i närheten var ute och simmade,
Några hoppade upp då och då och dök ner igen.
Stina la sig ner på bryggan och började sola sig.
Amanda kom efter en liten stund och la sig jämte henne.
”Vart kommer du ifrån?” Frågade Stina plötsligt
”Malmö, du då?” Svarade hon kort.
”Jag vet inte… Jo egentligen Stockholm, men jag ska flytta till Malmö.”
”Okej…”
Det blev en lång tystnad. Plötsligt kände hon vattenstänk. Hon satte sig snabbt upp.
Det var Marcus som höll på.
Inte bara han, det var några andra killar också.
”Lägg av!” Skrek Stina lite på skoj.
”Vad?” Amanda titta snabbt upp på Stina.
”Inte du” Amanda log.
Hon hoppade ner i vattnet.
Amanda satt kvar på flotten och tittade på dom.
Stina slängde sig om Marcus och försökte få honom under ytan,
Men han var ganska stark så hon lyckades inte.
Han lät Stina komma undan när han själv försökt få henne under vattnet.
Hon började försöka att skvätta på de andra killarna, men de gjorde en pakt mot henne.
Hon simmade som en galning runt flotten.
”Rädda mig Amanda”
När hon stannade upp lite kom en kille och tryckte henne under ytan.
Det blev en ganska lång stund.
Det tog inte lång tid när hon kommit upp till ytan som en annan hoppad på henne.
Hon fick ingen luft.
Hon började kravla helt fördärvat.
Hon försökte skrika, men ingen hörde under vatten.
När hon äntligen kände att hon hade chansen att komma upp till ytan hoppade en annan på henne.
Det var då hon gav upp.
Hon orkade inte sträva emot.
Om jag ska dö nu så är det mitt öde
Hon började sjunka, hon hade inga krafter att ta sig uppåt med.
kommer mer...
snälla komentera <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tofflan - 23 nov 07 - 23:45- Betyg:  | | men ååh va bra! | | tinis_93 - 28 mar 07 - 05:55- Betyg: | | bra | | Anoia - 15 mar 07 - 01:56- Betyg: | | MERMERMERMERMERMERMERMEREMRMERMEMREMRMERMERMer | | stinamelin - 14 mar 07 - 04:05- Betyg: | | asbra!:D älskarden<3 | | beccisan - 14 mar 07 - 02:39- Betyg: | | jätte bra :) |
|
|
|
