Hålet i Himlen (Kap 11) |
Kapitel 11
Rättegången var slut och Sara var lättad. Hon hade inte förstått allt som domaren sagt. Hon kunde inte förstå hur någon kunde ta Tomas och Oskar parti som advokaterna gjorde. När Ellen förklarat begrep hon bättre, men tyckte ändå att det var dumt.
Tomas dömdes till 8 års fängelse för kidnappning, misshandel, smuggling, grov våldtäkt och rån, och Oskar dömdes till 10 år för kidnappning, smuggling, våldtäkt och mord.
Utanför rättsalen mötte Sara Zakarias. Hon fick en lätt kram och en fransk kyss på kinden av honom.
– Hur mår du? frågade hon.
Zakarias log och nickade.
– Jag mår bra! Det känns bättre än någonsin nu.
Sara var så glad för hans skull.
– Vad fick du för straff?
– Jag fick villkorlig dom i 2 år, svarade Zakarias. Det betyder att jag går fri, men om jag gör något brottsligt inom 2 år så får jag ett längre fängelsestraff.
Sara såg allvarligt på honom. Zakarias blev lite nervös när hon såg så arg ut.
– Lova att du inte gör något då! sa hon barskt.
Zakarias fick ett leende på läpparna och kramade om henne igen. Denna gången en lite längre kram.
– Jag lovar på hedersord, försäkrade han.
Sara kände hur hjärtat klappade fortare när hon hade Zakarias så tätt intill sig. Men nej! Hon får inte vara kär i honom! Det kändes så förbjudet.
– Nu ska jag hem till Göteborg! sa han. Jag kommer sakna dig.
Sara bet sig i läppen. De kramade om varann, och Sara fick sin andra kyss av honom. Det kändes som om hela världen stod still.
– Vi ses…
Zakarias vinkade åt henne när han började gå mot Centralstationen. Sara fick en slängkyss av honom.
– Jag älskar dig, Sara!
Saras föräldrar stod inne i tingsrätten och pratade med Ellen och Hagvall. Nu var Tina helt normal. Hon kramade om sin dotter och pussade henne i pannan. Ellen smekte henne i håret. Sara släppte sin mamma efter ett tag och gick bort till Joakim. De höll om varandra länge. Nu var de som syskon. Riktiga syskon.
Sofia följde med Sara hem den dagen. Hon hade färgat sitt orange-röda hår mörkbrunt. De satt runt köksbordet och åt hembakta bullar som Tina bakat samma dag. Sara kunde inte minnas när hon bakade senast. Men det var längesen.
På kvällen satt de inne i Saras rum och flätade hårflätor. Sofia var jätteduktig på det, eftersom hennes mamma var frisör.
– Nu är det bara en vecka kvar i skolan innan det är sommarlov, sa Sofia medan hon av gult och blått garn flätade en tunn hårfläta i Saras hår.
Sara la huvudet på sned. En vecka. Var det inte längre? Hon insåg att denna våren ändå gått rätt fort. Hon tyckte att det kändes som om de rymde till Hovsta förra veckan.
– Oj, var det enda hon fick fram. Vad ska vi göra sedan? På avslutningen?
Sofia tänkte. Hon brukar ofta komma med bra förslag på allting. Förra året när de gick ut sexan hade Sofias storebror precis fått sitt körkort Han hade en flakbil som de fick åka på genom hela Örebro tillsammans med några andra från den dåvarande klassen.
– Vi får vara med de andra. Joakim går ju ut nian så det ska bli något stort, la Sofia till. Vi kan tälta på Stora Holmen.
Sara tyckte att det var en bra idé, men tjejerna bestämde sig för att avvakta lite och höra med de andra i skolan på måndag.
Joakim var hos sin pappa hela helgen. Det kändes skönt. Han kände att allt var mycket längre bort nu när han var i Marieberg. Linda och Joakims pappa hade varit med under hela rättegången.
– Sådana människor borde inte få finnas, sa Linda gång på gång vid middagsbordet.
Joakim sa inte så mycket under den helgen han var hos sin pappa. Han hade så mycket att tänka på. Det kändes så konstigt att allting bara var över. Ingenting hade ju varit som vanligt sedan i början av mars. Det var tre månader sedan. Ändå hade allt gått så väldigt fort.
Sara var hemma hela helgen. Det kändes som om det var första gången på tre månader som hon fått sova utan oro i kroppen. Nu var det över. Allt skulle bli som vanligt. Hoppades hon…
– Sara?
Fredrik ropade försiktigt utifrån köket.
– Middagen är klar!
Sara reste sig motvilligt ur sängen. Klockan var sex så hon brydde sig inte om att klä på sig. Hon skulle ändå snart sova igen.
Tina satt framför TV:n och såg på Big Brother. Fredrik började bli riktigt trött på henne nu. Han tog fjärrkontrollen från bordet och stängde av.
– Skaffa dig ett jobb! Och kom ut och ät!
Tina såg lite förvånad ut men följde villigt med ut i köket. Fredrik försökte göra allt som gick för att Sara skulle vara glad och inte deppad. Sara märkte detta, och insåg att han nog helst av allt ville ha lite hjälp av Tina med.
När Sara på kvällen krupit ner i sängen ringde Joakim. Han verkade lite ledsen. Nu var det Saras tur att trösta honom.
– Kommer allt vara över nu? frågade han.
Sara förstod inte vad han menade. Tyckte han inte att det var skönt att vara hemma? Joakim fortsatte:
– Jag tyckte det var så kul när du och jag var ute… Alltså, jag menar… Det var ju inte kul så, men… Jaa, du fattar?
Sara skrattade tyst för sig själv. Det lät lite roligt, men visst fattade hon.
– Du behöver inte oroa dig, sa hon. Jag lovar!
Joakim insåg att det nog skulle bli bra ändå. När han tänkte efter kunde han inte tro för en sekund att Sara skulle lämna honom. Det var liksom de två. Hon och han!
Joakim suckade lätt.
– Du… började han. Vad menar egentligen du och Sofia med Hålet i himlen?
Sara skrattade kort. Han hade verkligen många tankar den pojken.
– När det ser helt mörkt ut. Och man bara inte orkar mera. Då ska man inte ge upp, utan man hitta en lösning! Men nu måste jag sova. Ses på måndag. Puss hej.
Sara la på. Joakim satte sig på sin säng. Inte blev han mycket klokare av det där. Men någon dag skulle han väl förstå. Han släckte lampan och somnade nästan direkt.
Sara och Sofia satte sig tillsammans med Joakim och hans kompisar i matsalen samma måndag. Sofia såg till att hon fick sitta bredvid Isak – en av Joakims polare som Sara gissade att hon var lite förtjust i. Sara skrattade och Joakim frågade vad hon garvade åt, men hon bara fortsatte att skratta.
– Vi måste hitta på något kul efter avslutningen på torsdag, sa en kille vid bordet.
Sofia var snabbt med i snacket. Det var bara Sara och Joakim som höll sig lite utanför.
– Ska vi göra något efter skolan? frågade han.
Sara nickade och tackade ja.
– Men jag ska träna klockan sex!
Joakim erbjöd sig att följa med och titta på. Sara kände att hon behövde träna på att framföra sin serie i barren inför lite publik för hon skulle tävla i Danmark en vecka efter skolavslutningen. Hon hade inte tävlat sedan i februari. Det var fyra månader sedan, och då var det bara en liten tävling.
– Vi tältar på Stora Holmen! utropade Sofia efter ett tags diskuterande.
Några från 8D kollade konstigt på henne när hon sa det.
– De är bara avundsjuka för att de inte får vara med, viskade Isak i hennes öra när hon såg lite nervös ut över att åttorna såg så sura ut.
Hon log, och hoppades på att hon inte var alltför röd i ansiktet. Henrik bröt tystnaden just när Sofia tyckte att det började kännas pinsamt.
– Vilka ska med då?
Sofia sken upp.
– Alla! sa hon. Alla Mareks kompisar. Utom fjortisarna i 8D.
Det sista sa hon lite tystare så att bara de kring bordet kunde höra. Joakim och Isak skrattade. Sedan fick Sara och Sofia bråttom från matsalen när de plötsligt kom på att de börjat för tio minuter sedan.
Sara tränade på kvällen. Hon klarade serien flera gånger, och hon anade att det skulle gå riktigt bra på tävlingen om två veckor.
– Hoppar du bara i sådan där stång? frågade Joakim när hon var klar.
Sara skrattade.
– Nej, men det är roligast och lättast.
Joakim nickade. Han kom att tänka på Hålet i himlen igen, men tordes inte fråga ännu en gång. Det skulle bli pinsamt. Kanske lite senare…
De hade följe hem och skildes åt med en kram vid Stortorget.
– Ses imorgon, ropade Joakim när Sara börjat gå.
Hon nickade och skyndade sig hem.
Tina låg och sov när klev innanför dörren. Men det var inte ovanligt. Hon sov nästan jämt nu för tiden. Sara tyckte det var lite tråkigt, men hoppades på att det snart skulle bli bättre.
Fredrik hade lagat mat till henne. Han lagade god mat. Godare än Tina i alla fall.
– Vad ska vi göra i sommar? frågade Sara förväntansfullt när hon satt vid bordet.
Fredrik stod vid köksbänken och suckade lite lätt.
– Eh… Jag ska ju jobba en del…
– Hela sommarlovet? utbrast Sara.
Fredrik visste inte vad han skulle säga. Han såg att Sara blev ledsen, så han ändrade sig.
– Klart vi ska åka på semester! sa han. Vart vill du?
Sara sken upp. Hon tänkte. Det skulle bli första gången på länge som hon skulle på semester med sina föräldrar. Hon hade varit på Gran Canaria med sina kusiner ibland, men aldrig med bara sin mamma och pappa.
– Jag vill till Paris! svarade hon. Och gå på Disneyland!
Fredrik log. Det var klart de skulle åka dit. Men han hade helst av allt önskat att Tina varit normal också.
På torsdagen hade hela skolan avslutning. Sara och hennes mamma hade varit ute dagen innan och handlat nya kläder. Sara tyckte att det var ett under att hon inte flippade ur totalt.
Sofia sjöng i skolbandet som spelade fyra låtar. Tre rocklåtar och en ballad. Hon var så söt, med sitt nyfärgade mörkbruna hår, tyckte Sara.
Sara tittade ner ett par bänkrader. Där satt Angelika och Frida. Helt oskiljbara. De hade börjat undvika henne nu. De var sura på Sofia och hade börjat snacka skit om Sara. Fast hon visste att de inte var så kaxiga egentligen, utan väldigt osäkra innerst inne.
Ute på skolgården stod alla föräldrarna. De gav sina barn blommor. Nu var det sommarlov!
– Heej gumman! ropade Saras pappa över skolgården. Han gav henne en stor röd ros, och efter honom kom Tina med en bukett vinröda rosor.
Hon kramade om sin dotter. Sara kramade tillbaka innan hon backade tillbaka till Sofia.
– Vad ska ni göra ikväll då? frågade Fredrik.
Sara tittade på Sofia och skrattade.
– Vi ska tälta på Stora Holmen, svarade hon med ett leende på läpparna.
Fredrik log.
– Kul, svarade han. Men du måste komma hem och äta först.
Sara och Sofia gick runt och sa ”Glad sommar” till alla andra kompisar som hon inte trodde att hon skulle få träffa på hela sommaren.
– Sofia!
Sofia vände sig om. Det var Isak som ropade på henne. Sara knuffade till henne lätt i sidan och gav henne ett tillgjort smil innan hon lämnade dem ifred.
– Vill du följa med hem till mig innan vi ska till Stora Holmen? frågade han.
Sofia fick inte fram ett ord. Hon vågade inte säga något och gissade att hon var tomatröd i ansiktet.
– Visst! svarade hon.
Rösten skar sig och hon blev tvungen att harkla sig. Hon skämdes, men Isak bara log.
– Ska vi gå då?
Joakim ringde Sara klockan fyra när hon satt på sitt rum och sminkade sig. Hon sänkte musiken och svarade.
– Kan jag komma över till dig nu? frågade Joakim.
– Mm…
Sara var koncentrerad. Det var inte lätt att hålla i telefonen samtidigt som man la på mascara.
– Fan! Jag måla utanför.
Joakim fnissade till. Sara tog en blöt tops och torkade bort mascaran.
– Ja, du kan komma nu! sa hon innan de la på.
– Vad lyssnar du på för musik? frågade Isak Sofia när de satt på Isaks rum.
Han stod och valde mellan massa cd-skivor.
– Tja, allt möjligt. Mest rock och pop, svarade hon.
Isak nickade och satte på en skiva med Deep Purple. Det var ungefär sådan musik de spelade i skolbandet, så det måste hon väl tycka om. Han satte sig bredvid henne på sängen. Det blev ett stelt samtal. Sofia hade aldrig haft några seriösa pojkvänner. Hon hade alltid varit kompistjejen som alla ville vara vän med. Därför var det extra pirrigt nu.
– Sara! ropade hennes pappa utifrån köket. Joakim är här.
Joakim klev in i Saras rum. Hon satt fortfarande framför spegeln och speglade sig.
– Orka sminka sig? skojade Joakim.
– Äh, du är kille. Du förstår inte sånt, svarade Sara medan hon skakade om en hårsprayflaska.
Hon tittade upp på honom och skrattade samtidigt som hon sprayade håret. Han stod vid dörröppningen och Sara sa åt honom att sätta sig ner på sängen.
– Jag är snart klar, upplyste hon medan hon vände tillbaka huvudet mot spegeln.
Joakim skrattade och skakade på huvudet.
– Jaa, du kan ju väcka mig då.
Sara tittade på honom i spegeln och båda brast i skratt. Joakim la sig ner på Saras säng, tog upp en bok från golvet och började läsa.
– Vad är detta för bok? frågade han efter en stunds läsande. ”Det händer ibland att man gradvis och på ett synnerligen naturligt sätt hamnar i de egendomligaste situationer…”. Orka förstå?
Sara skrattade medan hon tog på sig ett nytt linne.
– Vi har i uppgift i skolan att läsa Kon-Tiki, klargjorde hon. Jag har läst fyra rader.
Joakim släppte ner boken på golvet igen.
– Tja, Gunilla ”Gorilla” Ericsson har väl ingen bättre fantasi. Nu går vi!
Utanför Karolinska skolan mötte de Isak, Sofia och Henrik.
– Vad gjorde ni? frågade Sara spänt när de kommit några meter framför killarna.
Sofia blev återigen röd i ansiktet.
– Vi gjorde ingenting. Vi satt bara och pratade.
Sara nickade, men trodde inte på sin kompis för en sekund.
När klockan var nio hade alla samlats. De var ungefär mellan 15 och 20 stycken. Sofia och Isak hade varit vid varandras sida hela kvällen. Sara bara väntade på att det skulle hända något.
Henrik, vars pappa var fotograf, hade förstorat upp ett kort på Marek som de satte upp på ett stort träd vid vattnet. Några andra hade med marschaller som de tände och ställde under som ett minne av honom.
Framåt småtimmarna grillade de korv över lägerelden.
– Hur är det med din mamma nu? frågade Sofia Sara.
Sara log och kramade om henne. Isak blev tvungen att ta bort armen om Sofias axlar när hon kramade Sara tillbaka.
– Det är bra, svarade hon. Hon har börjat på någon slags terapi som hon går på två gånger i veckan. Man märker redan skillnad.
– Och med din psykolog?
Sara log.
– Jag går till henne lite då och då, svarade hon.
Hon sken som en sol. Sofia kramade om henne igen. Hon kände på sig att nu var allt över. Nu var det bara Marek som saknades…
Klockan var fem på morgonen. Det hade redan börjat ljusna. Alla hade gått och lagt sig. Utom Sara och Joakim. De låg på rygg nere vid ån och tittade upp mot himlen.
– Vad menar du och Sofia egentligen med Hålet i himlen? frågade Joakim.
Sara tittade på honom och skrattade. Hon pekade upp mot himlen.
– Titta! Tänk dig att det är svart, sa hon. Allt är mörkt… Men se där. En stjärna!
Joakim var tvungen att anstränga sig ordentligt för att kunna se stjärnans svaga glans i den ljusa natten.
– Det är ljuset i mörkret! Vägen ut genom alla problem! Man måste hitta en lösning på allt! Och att ta självmord är ingen lösning. Det är ett sätt att fly. Man kan inte dö utan att ha hittat Hålet i himlen!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | NeelyNelly - 30 jan 07 - 06:38- Betyg:  | | Jättebra (som alla andra kapitel) !!!!!Hade väl önskat att Sara och Zakarias hade mötts i slutet och hon sagt som det var...men den var skitbraaaa ändååååååååååå!!!!!!!!!!!!!=) Puss på dej!!! | | 7mary7 - 27 nov 05 - 09:00- Betyg: | hoppas att man i framtiden kan hitta dina "böcker" / "noveller"
i bokhandeln.. =)
du skriver skit bra!
//mary | | cut_e - 26 nov 05 - 11:10- Betyg: | Den va såå bra ! Du skriver verkligen så att man
bara måste läsa mer :P..
Jätte bra
puss | | -Dreamer- - 25 nov 05 - 04:49- Betyg: | | BRAAAA! :):):):) | | Englabarn - 24 nov 05 - 20:54 | | Tusen tack för alla fina kommentarer. Massa kramar =) | | vattendroppe - 24 nov 05 - 07:41- Betyg: | ooo det var ett jätte bra slut! älskar slut som är i den
stilen!å jag älskar hela den här serien! | | Cilises - 24 nov 05 - 05:53- Betyg: | Super vacker!!!
håller med Sandra om kommentarerna!!
Den är verkligen otroligt bra:D:D
en grej bara, det heter begå självmord eller ta livet av sig:)
Kramar Cili | | Sandra91 - 24 nov 05 - 04:34- Betyg: | | Wie jävlar vad som var bra. Gillar slutet speciellt :) Det där om att ta självmord inte är nån v'äg ut utan bara ett nytt sätt att fly på Så fint :D Du skriver så fint å spännande och Allt :D Värd alla bra kommentarer dom får :D Kramar Sandra |
|
|
|
