ibland.. |
i bland drömmer jag om hur jag egentligen kunnat leva.
Hur bra alla andra lever? varför har just jag fått det
så här, varför har jag fått detta liv? jag kan knappt
kalla det ett liv ens, det är fan bara proppat med en
massa skit och plåga. det värsta är nog det att ingen
förstår, hur det känns att gå varje dag och må som ett
helvete, att drabbas av deprission, att inte kunna leva
som alla andra, alltid vara glad och lycklig, så ser
inte ens min framtid ut. även om det skulle bli bättre
så finns det ju kvar i hjärtat som minnen, som aldrig
glömms. vissa dagar känns allt bra, som om aldrig något
hänt, sen dagen efter är allt ett helvet igen och jag
kan inte förstå att jag verkligen trott att det inte
hade hänt eller att allt skulle bli bra igen. detta är
bara som jag känner, och vill skriva ner, inget ni
behöver läsa, men sköt om er.
|
|
|
|
