Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

- Stina [del 7]

Tårarna började rinna ner för henens kind, det gjorde dom nästan varje kväll.
Hon snörvlade lite tyst, ville inte att Marcus skulle höra henne.
Låt mig dö, som du mamma
Stina låg vaken väldigt länge.
Men hon somnade tillslut.
Men hon fick inte sova länge för än mobilen började pipa.
Vill inte gå upp
Stina trodde det var väckarklocka eller något.
Men hon förstod tillslut att det var mobilen.
”Hej” svarade hon lite sömnigt.
”hej…” sa Lovisa, Stina ångrade att hon inte hade tittat vem som ringde.
Lovisa fortsatte.
”Förlåt, snälla säg att du har kommit över det… jag klarar mig inte utan att veta att du förlåtit mig.”
”Vet du hur jävla svårt det varit för mig då!”. Skrek nästan Stina ”Tror du inte jag har legat vaken hela nätter!”.
”snälla.. förlåt…”
Stina kunde inte stoppa tårarna
”Ring inte mer!” Skrek hon åt Lovisa.
Stina satte sig i sängen.
Hon tittade på mobilen, tårarna rann ner för hennes kind.
”Vad är det?” hon hörde plötsligt Marcus röst.
varför?
Hon tittade inte mot honom.
”Snälla Stina!”
Stina torkade tårarna på kinden.
”Det är bra med mig… sov du bara…” Stina sa det tyst.
Sedan satt hon bara där.

Marcus vaknade ganska tidigt på morgonen.
Han satte sig upp, han verkade inte beredd på att Stina skulle vara vaken.
Hon satt klarvaken på samma ställe som igår.
”Stina?” Hon reagerade inte.
Han tog sin kläder och gick ut ur rummet.
Han kom tillbaka några minuter senare, då hade han kläder och allt på sig.
Marcus satte sig jämte Stina
”Vi ska äta frukost nu… jag kan gå ut och vänta om du vill byta om…”
”Du behöver inte gå… tänk på att det är ditt liv, ingen bestämmer över dig.”
Han gick ut ur rummet,
Stina skyndade sig att klä på sig, Hon tog på lite mascara, sedan skyndade hon sig ut.
Hon ville vara där när alla andra var där, så att hon inte blev ensam kvar.
När Stina öppnade dörren hoppade hon till lite, Marcus stod och väntade på henne.
”Hej, stod du här!” Hon log mot Marcus.
”Hej, tänkta att du ville ha sällskap…”
”Tack”
Stina och Marcus började gå mot matsalen.
De ställde sig i kön för att ta maten, det fanns mackor, juice, pålägg och frukt.
Stina tog bara en frukt, medan Marcus tog allt utan frukt…

kommer mer...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Tofflan - 23 nov 07 - 23:39- Betyg:
shit va duktig du är på att skriva ^^
älskar denna novell! :D
tinis_93 - 28 mar 07 - 05:51- Betyg:
läst alla blir bara bättre och bättre
snowflake - 20 mar 07 - 02:13- Betyg:
Asbra! Har läst alla du skrivit. Det är verkligen bra (:
Liiiee - 13 mar 07 - 05:46- Betyg:
skit bra!
M-424 - 13 mar 07 - 05:41
ooh näe kmr nästa;)
stinamelin - 13 mar 07 - 05:32- Betyg:
MELOVES<3

Skriven av
karian
13 mar 07 - 05:25
(Har blivit läst 146 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord