Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

- Stina [del 6]

Mörkret hade börjat lägga sig över sjön.
Ibland hörde man hur det plaskade till i vattnet.
Hon rös av kylan, men där skulle hon sitta.

Plötsligt kände hon hur någon tog tag i hennes axel,
Handen var ganska kall.
Hon vände sig skrämt om.
Där stod Marcus.
”Jag har fan letat efter dig!”
Han väntade lite innan han fortsatte
”Har du suttit här hela tiden?”
Stina nickade lite försiktigt.
”Klockan är halv tolv! Fryser du inte ens?”
Stina tittade upp på honom
”Tack för att du kom…”
Hon reste sig upp.
Hon skakade, Marcus la sin tunna jacka över hennes axlar.

När de började komma bland folk så tog han bort jackan, han gick nu längre ifrån henne.
Hon brydde sig inte, hon var van vid det.
Lämna mig inte
Hon tänkte alltid så… alltid när hon kände sig ensam, lämnad av någon.

Jag gick mot rummet, det lilla rummet.
Marcus stod nu och pratade med några andra.
Med en liten smäll slog hon igen dörren.
Hon satte sig ner på sängen.
De flesta var fortfarande uppe.
Men hon hade inget att vara uppe för
Hon öppnade sin väska.
Tog upp mobilen ur ytterfacket.
Hon hade fått tre nya medelanden.
Två av dom var från Anna, det sista var från Lovisa.
Hon öppnade de från henens moster först
Har du kommit fram än?, Saknar dig här, kram.
Snälla svara, börjar bli orolig… du fattar inte hur mycket jag saknar dig
Stina saknade Anna jätte mycket också.
Hon svarade på Annas allt är bra, saknar dig med kram
Hon öppnade det från Lovisa Förlåt, Jag vet att du hatar mig… det är inte konstigt, men ibland gör man saker utan att tänka
Stina tittade på det.
Hon svarade lite snabbt Ingen kunde jag lite på! Inte ens på dej!!
Sedan lade hon undan mobilen.
Hon tog på sitt nattlinne och gick och la sig,
Efter någon timme vaknade hon av att någon kom in i rummet.
Det var såklart Marcus.
Hon vände sig om mot väggen.
”Hej…” sa han lite tyst till Stina
”Hej…” sa hon väldigt tyst.
Tystnaden varade länge.
Hon hörde hur han la sig i sängen.


[ganska kort del, kommer mer senare]
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Tofflan - 23 nov 07 - 23:36- Betyg:
men du srkiver så att man bara vill läsa mer :D
tinis_93 - 28 mar 07 - 05:49- Betyg:
bra bra
stinamelin - 13 mar 07 - 05:19- Betyg:
mer :D

Skriven av
karian
13 mar 07 - 05:03
(Har blivit läst 133 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord