- Stina [del 5] |
Får väl bo ensam, bryr mig inte…
Hon gick in i rummet och stängde dörren efter sig.
Hon slängde väskorna mitt på golvet.
Stina satte sig på golvet, tårarna rann ner för hennes kind.
Du kommer klara detta, 2 veckor, det är ingenting. Du måste bara vara stark.
Ingen kommer att hjälpa dig, det är bara du mot världen, och du kommer att vinna
Hon torkade bort tårarna.
Stina började leta efter någon spegel inne på rummet.
Men det fanns ingen där.
Hon gick ut ur rummet, Efter en stund hittade hon en toalett.
Hon låste dörren.
Blicken var fest vid spegelbilden.
Hon var glad att mascaran inte runnit ut.
Men hon hatade spegelbilden som hon hade framför sig.
Denna ensamma flicka hon såg.
Den som ingen annan kunde komma nära. Hon som var rädd för alla.
Hon tittade snabbt bort.
Hon öppnade snabbt dörren. Med snabba steg började hon gå tillbaks till rummet.
Dörren in till rummet var öppen, någon var där inne.
När hon kom in stod en kille där och packade upp sina saker.
”Hej…” sa Stina lite nervöst
”Tja” sa killen och vände sig om mot henne.
Han hade blont hår.
Det blev en paus och Stina började plocka upp ur sin väska
Han tittade lite på Stina innan han fortsatte.
”Heter du Stina?” Frågade han plötsligt.
Stina tittade snabbt upp ”hur vet du det?”
”Jag är Marcus, minns du mig, det var jag som var på bussen”
Stina stannade med blicken på honom.
”Förlåt, jag borde ha känt igen dig…” svarade Stina.
”Gör inget, du sov ju mest på bussen… är inte konstigt att du glömt mig.”
Marcus fortsatte att plocka upp ur väska.
Stina satte sig på sängen.
”Är det något man ska på ikväll?” Frågade Stina plötsligt.
”Nej, Men imorgon klockan halv åtta ska man äta frukost.”
”Okej, tack…”
Stina tog några saker ur väskan och la i sin ficka på tröjan.
”hejdå” sa hon till Marcus innan hon gick.
Hon gick ner mot sjön.
Det var inte konstigt att stället hette Lillsjön, för sjön var inte så stor.
Det var många som var ute just nu.
Stina gick längs sjön.
Hon tittade ut i vattnet.
Hon hittade tillslut en plats som kunde duga.
Det var en sten, Hon satte sig på den.
Ur fickan tog hon upp ett litet block och en penna.
Men hon fick inte ur sig sin sorg som vanligt.
Stina hade två sätt att få ur sig sorgen, ena var att skriva ner allt.
Det andra var att skära sig.
Hon tog fram fickkniven hon hade i byxfickan.
Men Stina var rädd, rädd att någon skulle se ärren…
Så hon hade alltid skärt sig nere på fotleden istället.
Det kändes bättre så, för vem skulle se det.
Hon fällde upp den vassa kniven,
Hon drog två gånger över skinnet.
Blodet sipprade sakta fram.
Hon tog fram sitt block och drog med kniven på sista sidan,
På den sidan var det flera bruna sträck, sträck av blod.
Hon tittade på sitt ganska ärriga ben.
Byxbenet var uppvikt, för att det inte skulle bli blod på det.
Hon gick ner mot vattnet.
Barfota så gick hon ut, blodet försvann från hennes ben, ut i sjön…
Hon gick upp och till stenen igen.
Blocket som legat kvar tog hon i sin ficka.
Hon satte sig igen på stenen.
Hon satt där ensam.
Det började bli kallt, men hon satt ändå kvar.
kommer mer...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tofflan - 23 nov 07 - 23:33- Betyg:  | | men sktibra :D | | tinis_93 - 28 mar 07 - 05:48- Betyg: | | bra | | stinamelin - 13 mar 07 - 04:00- Betyg: | | asbra :D har inte vart med om bättre :) (L' | | Liiiee - 13 mar 07 - 03:30- Betyg: | | SKIT BRA!! | | sali_9 - 13 mar 07 - 03:16- Betyg: | | jätte jätte supper supper duper duper bra bra bra bra ´bra bra bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!! |
|
|
|
