På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Han med dom bruna ögonen...del 11

Mackan ringde en taxi å efter bara 5 minuter stod den utanför huset å tutade. Han lyfte upp Elsa å bar ut henne till bilen.

- Till Fribergs sjukhus, sa han
- Okej, svarade taxi chuffören lydigt.

Det var inte specielt långt till sjukhuset, efter bara några minuter var dom framme. Mackan öppnade bil dörren å lyfte ut Elsa.
Hon var fortfarande så chockad att hon inte kunde stå upp själv. Han gick in i sjukhuset å fram till reseptionen.

- Hej, vi e här för att träffa Henrik å Louise Berggren, sa Mackan.
- Okej, vi ska kolla här, sa reseptionistenå slog lite på sin dator.
- Aa..
- Sal 100 , andra våningen, sa hon till sist
- Tack.

Dom gick in i hissen å tryckte på kanppen ''2''. Efter ca 7 sekunder va dom uppe på andra vånigen. Dom gick längs korridoren.

- 90...92....94...96....98....100 här! Mackan öppnade försiktigt dörren. Där inne låg både Henrik å Louise.

Mackan satte Elsa på en stol. Hon satt å bara kollade. Efter bara ett litet tag började hennes mamma röra lite på sej.

- Mamma?, Elsa retse sej upp å gick fram emot sängen.
- Älskling, e de du?, svara hon med svag röst.
- Åh, mamma du lever, Elsa tog tag i hennes hand.
- Visst gör ja de, klart ja inte lämnar dej här

Plötsligt började de pipa i maskinerna bredvid hennes pappas säng. In rusade en sjuksöterska tätt efter henne kom en doktor å ytteligare en sjuksköterska.

- Va e de som händer?, frågade Elsa med skakig röst.

Ingen svarade, dom lossades bara som om hon inte fanns. Dom körde ut hennes pappa ur rummet.
Tydligen skulle han förflyttas till ett annat rum.

- Mamma.... jag e rädd, sa Elsa å började gråta
- Gumman, hon klappade henne på kinden, har din pappa någoson svikit dej?

Elsa kände sej lite bättre.. hennes pappa skulle kämpa för hennes skull å för hennes mamma.

Det var så hon tänkte för 1 månad sen. Varför hade då henens papap lämnat henne? Bara efter en knapp timma den sagen på sjukhuset hade en doktor kommit å berättat att pappa var död. ''Har han någonsin svikit dej?'' Orden ekade inne i Elsas huvud. '' Ne de har han inte'' å de va juh sant.. inte förens nu. Det var så tomt utan honom. Elsa saknade honom varje dag. Hon tänkte på honom jämt. Detta var de svåraste hon någonsin gått igenom. Hon satt inne på sitt rum å bara grät varje dag. Mackan ringde varje morgon å kväll för att höra hur de va me henne. Hon orkade ingeting. Hon orkade inte ens va me sin kille som hon älskade över allt annat. Med Petra ville hon inte överhuvudtaget prata. De var alldeles för jobbigt.

Det var kväll å Elsa satt å kollade på film me sin mamma. Elsas mobil ringde. ''Bästis'' stog de på displayen, de var Petra. Elsa ville inte svara. Denna dagen hade hon inte gråtit nån gång å hon ville att de skulle förbli så. Hon la tillbaka mobilen på boret.

- Ska du inte svara?, frågade hennes mamma.
- Jag orkar inte...

Hennes mamma tog upp mobilen å kollade.

- E de Petra?
- mm
- Men gumman, du måste ju prata med henne. Fattar inte du at thon e orlolig för dej? Du har undvikit henne i en hel månad nu.
- Jag orkar inte mamma...
- Då svarar jag, sa hennes mamma beslutsamt.

Hon klickade på ''svara''.

- Hallå de e Elsas mamma.
- Hej, de e Petra... hur mår Elsa?
- Nja, inte så bra, Elsas mamma reste sej upp å gick ut mot köket. Hon pratade lågt. Elsa kunde inte höra vad hon sa. Men de va srunt samma.

Hon hörde hur hennes mamma sa hej då. Å så kom hon ut å satte sej i soffan igen.

- Va sa hon?, frågade Elsa
- Det hade du fått reda på om du svararat, fick hon till svar.
- Men!
- Ne men lyssna nu på mej Elsa. Petra kommer hit om ca 5 minuter.. jag tror de e bra för dej att få prata me nån annan i din egen ålder. Å tänk på Petra. Ni har inte träffats på en månad nu. Hon saknar dej jätte mycket.
- Men, du kunde väll ha frågat mej först?
- Ne, de kunde jag inte.. för då vet jag att svaret hade blitt nej.
- Ja. men ja jag e inte orkar inte. Hon kommer bara ställa massa frågor å hon kommer va jätte konstig mot mej. Det kommer inte vara min Petra som kommer... de kommer vara en '' mini kurator''. Jag vill inte ha nån att prata med. Jag klarar mej ändå.
- Men jag har bett henne att vara precis som vanligt. Å om du vill prata så pratar hon. Vill du inte de, så skiter ni i det.
Gumman? Livet måste gå vidare, tror du att din pappa hade velat att du satt inne på ditt rum rästen av ditt liv? Å förlora din pojkvän, dina bra betyg å dina vänner?
- Nee, mummla hon till svar.
- Ne precis, kom igen nu. Ryck upp dej livet måste gå vidare. Jag säger inte att du ska strunta i detta helt å hållet, men han har somnat å komme raldrig mera vakna. Men han finns kvar i våra hjärtan för alltid. Å ibland när nått känns jobbigt då kommer du känna att han finns där. Du klarar de här gumman.

Dörrklockan ringde.

- De e nog bäst att du går å öpnnar.
- Tack mamma, elsa kramde hennes mamma å sen gick hon för att öppna dörren.

- Hej gumman, sa Petra å dom kramades
- Heej, jag e glad att du kom, sa Elsa å kände hur glad Petra faktiskt gjorde henne bara av att komma dit.
- Hur e de?
- Sådär, de kunde juh ha vart bättre liksom, me dej då?
- Peter å ja har gjort slut...
- VAH? när då? varför då?

Petra börja gråta..

- Kom vi går in, sa Elsa å föste in henne i hallen, dom gick uppför trappan å in i Elsas rum.

Dom satte sej på sängen. Elsa la armen runt Petra.

- Varför har ni gjort slut för Petra?
- Jag e inte kär i honom...
- Vem e du kär i då?
- Johan...
- Men Petra, varför har du inte sagt nått?
- Jag vet inte, för jag inte fattat de själv förens nu.
- Förens nu? va då? har du å Peter precis gjort slut?
- Asså, jag va hos honom precis nu innan ja kom hit..
- Men gumman.. va hände?
- Vi låg på hans säng å kolla ¨på tv.. å sen börja han kyssa mej.. å så försökte han dra av mej kläderna men ja ville inte... å sen ringde min mobil... å de va Johan... å då blev Petr arg å börja skälla på mej... å de sluta me att jag skrek till honom att jag inte ville vara tillsammans me honom mer å sen sprang jag ner å tog på mej skorna å sprang ut.. å så ringde jag dej..
- Men gumman, kom hit

Petra börja gråta ännu mer. Dom satt där på Elsas säng å kramades en lång stund.

- Du å Mackan då?
- Vi e fortfarande tillsammans.. men vi har inte vart me varandra på as länge nu... men han ringer varje morgon å kväll ''så han vet att jag fortfarande lever'' säger han.
- Men gumman, jag tycker du ska ringa honom nu, å be att han kommer hit.. å så kan ni ha de lite mysigt bara ni två. Jag måste ändå gå hem nu.
- Jag vet inte. Jag kanske borde göra de. Jag har vart rätt konstig mot honom ett tag nu.
- Men jag tror han har full förståelse för de.
- Okej jag ringer honom då, men e de sant att du måste gå? Jag kan juh fråga om hanå ja kan träffas imorn eller nått.
- Ne, men jag måste faktiskt gå. Jag måste prata me Johan innan Peter gör de.
- Okej, men ja kan ringa dej senare kanske?
- Ja, om du har tid, sa Petra å log sen gick hon ut ur Elsas rum å ner för trappan. Elsa hörde att Petra pratade lite med hennes mamma. Sen gick hon.

Elsa tog upp sin mobil. Hon slog Mackans nummer. Han svarade efter bara 2 signaler.

- Hej älskling, hur e de?
- Hej.. de e bra, hur e de själv?
- Mycket bättre nu, när jag får prata med dej.. jag saknar dej verkligen jätte mycket Elsa.
- Jag saknar dej me, de va därför jag ringde. Jag tänkte bara fråga om du ville komma hit å sova här?
- Klart jag vill, jag har saknat dej så jävla mycket som här dagarna alltså. De e nu jag har förstått att jag evrkligen älskar dej. Det är dej jag vill dela resten av mitt liv med.
- Jag älskar dej av hela mit hjärta Markus Erik Fredriksson.
- När ska jag komma då hjärtat?
- När du vill!
- Okej, jag kommer så fort jag kan. Puss älskar dej!
- Älskar dej me!

Ska jag fortsätta?

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

redcard - 26 aug 07 - 00:56- Betyg: