Misshandeln del 4 (avslutet) |
Jan kommer närmare och närmare. Johan backar undan och kollar snabbt ut genom fönstret för att se om polisen hunnit komma. Sofia kommer upp i dörröpningen men Jan ser henne inte.
- Väntar du på någon? undrar Jan.
- Nej, säger Johan och kollar ner i marken.
När han kollar upp igen ser han att polisen är där. Även några sjukvårdare står och ser på. Sofia försvinner bort bärandes på bår. Två av poliserna tar tag i Jans armar och han potesterar inte äns. Men när dom för bort honom skriker han åt Johan.
- DET ÄR INTE ÖVER ÄN. INTE FÖR ÄN DU ÄR DÖD !!
Johan orkar inte mer. Han tar upp en kniv och tänker precis skära när han hör en av sjukvårdarna skrika åt honom att låta bli. Hon tar kniven och sätter tillbaka den där den var. Sen blir allting svart. När Johan vaknar upp igen sitter hans mamma bredvid och håller ömt i hans hand. När hon ser att han tittar på h enne smeker hon honom över huvudet.
- vi måste göra en undersökning för att se att vi inte har några inre skador, orkar du med det? undrar hon.
Johan nickar.
Poliserna som bärt iväg Jan kommer in i rummet.
- är allt bra med er? frågar den långa smala polisen.
- efter alla omständigheter så ja, svarar Sofia.
- efter undersökningen skulle vi jätte gärna vilja ha ett förhör med pojken, säger den andra polisen och nickar mot Johan.
Johan och hans mamma går iväg för att undersökas. De möts av en blond sköterska som värkar väldigt snäll tänker Johan. Hon frågar var det gör som mest ont och baddar alla såren med rengöring som svider. Ibland skriker Johan till, även fast han inte vill. Smärtan är olidlig. När hon kollat på båda två och tagit några bilder förs de vidare till ett litet rum. Där inne sitter poliserna förberedda med mikrofon.
- kom in och sätt er så börjar vi direkt, säger den ena.
De går in och sätter sig på en varsin stol. Sofia tar tag i Johans hand och håller om hårt.
- det är den 4 juli 2004 och vi börjar förhöret med Sofia och Johan Holm. Orsak: misshandel. Förhöret kan börja
- Hur länge har det pågått? säger den långa smala och riktar blicken emot Johan.
- sen tre år tillbaka, säger Johan med låg röst.
- visste du om något? frågar han och kollar på Sofia.
- nej, och jag skäms så mycket. Under alla dess aår och jag har inte märkt någonting. Hon brister ut i gråt.
- Berätta från början till slut, säger den långa smala.
- Jag var 11 år och mamma var inte hemma. Hon var på någon fest, börjar Johan.
- ja fortsätt?
- Jag hade glömt att bädda min säng och Jan blev rasande. Han tryckte upp mig mot väggen och hotade med att döda mig om jag inte bäddade min och deras säng inom fem minuter. Jag blev livrädd och bäddade sängarna snabbare än jag någonsin gjort förut. Men när jag kom in i vardagsrummet där han satt med sin öl i handen bad han mig bara gå. Dagen efter var det som om ingenting hade hänt. Han ville bjuda med mig till mc donalds och dum som jag var följde jag med. Jag tänkte att nu kommer han be om ursäkt. Men istället för att åka till mc donalds körde han in mig i skogen. Där han bad mig hämta svamp. Jag gjorde som han sa åt mig. Men när jag kom tillbaka var han borta. JAg letadeoch letade men kunde inte hitta honom. Tillslut kom det fram en gubbe i 50års åldern och frågade om jag behövde hjälp med något. då dök hab upp från ingenstans och drog med mig längre in i skogen. Där började han knuffa på mig. Tillslut knuffade han mig så hårt att jag flög in i ett träd. DEt slutade med att jag låg på sjukhuset med hjärnskakning.
Johan tar en andingspaus.
- och vad sa han till dig när du hittade han på sjukhuset? säger den andra polisen.
- Jan sa att han hade ramlat, snyftar Sofia.
- Sen fortatte det bara, fortsätter Johan. Och för varje gång blev det bara värre och värre. Nu räckte det inte med knuffar utan hårda knytnäveslag. Helst i ansiktet.
Johan slutar. Sofia sitter bredvid och storgråter. Johan kännr hur tårarna rinner ner från hans kinder. De båda kramar och varandra. Dom sitter så länge länge. Poliserna bara ser på och den ena gråter med.
- det är över nu, viskar Sofia.
- mamma jag är så rädd, snyftar Johan.
- jag vet gubbem, det är jag med. Men så länge vi har kontakt med polisen kommer ingen kunna skada oss igen.
- förlåt mamma, säger Johan och släpper taget om sin mamma.
- för vadå? säger hon och ser helt förvirrad ut.
- för att jag inte sa något, säger johan och kollar ner.
- Johan, det är inte ditt fel det måste du förstå, säger en av poliserna.
- jag tror vi bryter det här förhöret tills vidare, säger den andra.
När de kommer ut från förhör rummet står en mycket välbekant tjej till Johan där utanför.
- Hej johan, säger sara.
Johan torkar bort sina tårar och försöker le.
- Du behöver inte, säger hon. Jag vet redan om vad som har hänt. Stackars dig och din mamma, säger hon.
Sara kramar och Johan och han känner sig genast lite gladare.
- men hur visste du att jag var här? frågar han efter att dom hållit om varandra ett tag.
Sara kollar genast bort mot Sofia och ler. Johan följer henns blick och Sofia blinkar åt honom.
- Jag ska hjälpa er att komma igenom det här, säger Sara. Eller i alla fall försöka, lägger hon till.
- tack säger Johan. Och får fram ett leende som är äkta. För första gången under dessa år känner han att allting börjar gå uppåt isället för att rasa samman. Han ser på Sara och hon ser på honom. Sara kommer närmare och sedan kysser hon honom ömt på munnen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Somewhere - 2 apr 07 - 22:45- Betyg:  | | Vaad bra!! Synd att det var den sista :/ | | Anoia - 15 mar 07 - 22:40- Betyg: | | Bra | | Mostroos_ - 12 mar 07 - 06:01- Betyg: | | Jätte bra :D <3 | | XxMARDROMxX - 12 mar 07 - 04:00- Betyg: | | DiN RÖV FRiDA VF MÅSTE DU SKRiVA SÅ BRA :D? JAG HAR JUH REDAN LÄST MEN FFSS FÅR iNTW NOG | | empalove - 12 mar 07 - 02:04- Betyg: | | skit bra!!! | | Lemon - 12 mar 07 - 01:46- Betyg: | | Den var jätte bra! | | Liiiee - 11 mar 07 - 23:40- Betyg: | | bra | | gullunge_92 - 11 mar 07 - 22:23- Betyg: | | bra! |
|
|
|
