Lisa |
Lisa skakade mattan. Det yrade damm om den. Slag efter slag bildade dammet små virvlar i den kalla luften. Den gamla trasmattan fick hänga på tvättstället ute på tomten och lufta sig. Lisa stängde dörren till uteplatsen och klev in i vardagsrummet.
Hon kände ganska snart att det blev tungt i hennes famn. Lisa hade precis fött sin son för någon månad sen, som hon bar i barnselen. Det var det bästa som hade hänt henne i hennes liv. Hon tittade ned på honom och märkte att han hade somnat. ”Måste lägga honom i spjällsängen.” Tänkte hon. Han behövde verkligen sova middag. Det blev sent igår kväll, för han hade precis varit med om ett dop i Sollentuna kyrka. Henrik blev hans namn.
Hon gick genom vardagsrummet och upp för trappan som låg i hallen. Hon bar upp honom ur barnselen och lade sin son i spjällsängen som låg i Lisas rum som hon delade med sin man. Den unga kvinnan som bara var 21 år gick ner för trappan igen.
Framför henne klädde avlånga, smala speglar som var i olika former. Det var ingen vacker syn men det var hennes stil. Hon gillade speglar. När hon fick tid skulle hon försöka placera om dem så det skulle se lite bättre ut. Hon skulle vilja ha hela hallen full. Men hon hade inte råd. Hon vände huvudet mot vardagsrummet och såg på det rummet med tomma ögon. Rummet var enkelt byggd med enkla möbler. Kaktusen som prydde fönstret med halvt neddragna persienner, höll på att skrumpna ihop totalt. Den hade visat tecken på uttorkning de senaste månaderna, men ingen hade gett växten den minsta lilla vattendroppe. Hennes kamrater hade lagt märke till blomman men inte gjort någonting åt. Klaga kunde dem göra, men hjälpa till var dem dåliga på. Det fanns en affisch på sidoväggen, intill tv-apparaten. En filmaffisch som gjorde reklam för Titanic. Svartvitt tryck. I övrigt kändes rummet kallt och avlägset. Som om ingen hade bott där det senaste halvåret. ”Måste röja upp här, så det blir lite hemtrevligt” sa hon lågt för sig själv.
Blotta åsynen av vad som stirrade tillbaka träffade henne som en svidande, het örfil. Hur kunde hon ha låtit de gått så långt? Var någonstans på vägen gick det fel? Lisa som var ung hade alltid varit lite konstig. Uppträtt ganska märkligt när man pratade med henne. Det var så man hörde det sägas i den lilla orten Sollentuna, en bit norr om Stockholm. När Lisa stod i hallen började hon tänka på sin kamrat som inte bodde så långt ifrån henne. Hon brukade alltid ge Lisa en massa med råd om hur hon ska kunna spara ihop en rejäl summa för att kunna köpa in nya möbler och vad hon skulle göra för att känna sig lite piggare om dagarna. Men Lisa förstod verkligen inte vad pengarna rann iväg. Hon kunde verkligen inte handskas med pengar. Hon stod och tänkte en stund. Öl, sprit, räkningar och barnkläder. Maten får man inte heller glömma. Hennes vän som var undersköterska tjänade inte så mycket pengar. Men hur kunde hon ha råd med ”allt”. Lisa är en trädgårdsmästare och tjänade ungefär lika mycket som sin vän. Hon längtade verkligen efter våren så hon kunde plocka fram sina verktyg och göra sitt jobb. ”Det var dumt att jag valde det yrket” sa hon till sig själv. Men hon kunde inte rå för det för hon tyckte väldigt mycket om sitt jobb. Att få vara ute i naturen och plantera en rad olika blommor som verkligen kan få hennes kunder att lysa upp med ett stort leende på sitt ansikte.
Lisa, en lång och smal och ung tjej, med ljus hy och mörka drag trummade med pekfingret på läpparna. När hon satte huvudet på sned och såg sig själv i spegeln, märkte hon att hon var väldigt vacker. Man kunde nästan ta henne för en ängel. Så vacker var hon. Det kunde ingen ändra på. Vad kan ha gått fel? Hon tänkte så det brakade i huvudet på henne. Hon var mycket missnöjd med sitt förflutna. Det gick inte alls bra för henne i högstadiet. Hon satt ofta ensam i skolan. Men hon hade valt att göra det. Ibland hände det att hon inte var i skolan, för att hon inte ville det. Hon kände att hon inte passade in där. Det var så hon fick bra kontakt med sin kamrat som också bodde i Sollentuna. Hon brukade alltid komma fram till Lisa och fråga om hon ville var med henne och dem andra så hon slapp att vara ensam. Men sen kom det en vacker dag då Lisa och hennes kamrat upptäckte att dem hade en koppling. En koppling som fick att kemin att fungera. Hon log för sig själv ett tag när hon tänkte på sin vän.
Hennes mörk bruna ögon betraktade verkligen spegeln som var framför henne. Hon analyserade sig själv. Hon tänkte och tänkte. Men kom inte på något.
Det var i mitten av december, kyligt och kallt var det ute. Hon måste börja göra någonting. Hon gick in till tv-rummet där affischen hängde och rev ner den. Med en plötslig impuls tog fram en trasa och började damma. Hon dammade och dammade. Lisa kom på att hon hade några tusen lappar som åtminstone kunde räckta till en ny matta. Den som hängde på uteplatsen kunde hon slänga. Hon ville åka in till Ikea och köpa nya saker. Men kunde inte väcka Henrik. Han som sov så sött. Klockan var strax efter ett så hon kunde vänta en stund innan han vaknar.
Tiden gick och plötsligt hörde hon ur barnvakten som fanns i fickan att Henrik grät. Hon gick upp på övervåningen och tog upp honom. ”Det är dags för en liten måltid.” Sa hon till sin son och bar ner honom till köket. Medan Lisa satt och matade sin ”Lillknoppen” som hon brukade kalla honom för, tänkte hon på hur hennes liv var. Den var ganska lugn men trasig. Ja, den var liten och trasig, men ganska bra ändå. Allt går i rutin. Mata sin son, byta löja och så vidare. Hennes mor var inte till mycket hjälp. Men sen hon fick Lille Henrik hade Lisa den senaste tiden fått mer kontakt med sin mor. När det gällde hennes far var allt bra. Han var go han. Han brukade ofta hjälpa Lisa när hon var i knipa. ”I år, tänkte Lisa för sig själv, kommer Julen att vara bra.” Det är första gången på länge då hon och Lill knoppen får fira med hela familjen och släkten. Hon vände sig mot anslagstavlan som hängde snett ovanför diskbänken i köket i det högra hörnet av rummet. På almanackan, som hon hade köpt från Ica, märkte hon att det bara var tre veckor kvar till Jul. Hon vände sitt huvud tillbaka mot Lille Henrik med ett leende och såg att hon fick ett tillbaka. ”Du är min lilla älskling du” Sa hon stolt till sin son.
Lisa tittade på klockan och såg att hon var lite över två. ”Nu ska vi åka in till Ikea. ” Sa hon medan hon bar upp sin son. Hon klädde på honom varma kläder och åkte iväg med sin bil.
|
|
|
|
