På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

David & Sandra , del 11

- Kom nu då din fegis, ropar hon och tar av sig sina underkläder.
Strax därefter hoppar hon i. Det blir stora ringar på den innan så lugna vattenytan.
- Det är jättevarmt i vattnet. Hoppa i nu David, ropar hon.
David går upp på bryggan och tar av sig tröjan och byxorna. När Sandra tittar bort drar han snabbt av sig kalsongerna och hoppar i.
Sandra har hunnit simma en bit ut nu och han simmar ifatt henne.
- Visst är det skönt, säger hon när han kommit fram.
- Jaa, riktigt skönt.

De vänder och simmar in mot land igen. När kommer fram mot stranden och dem bottnar ställer han sig upp. Sandra kommer också fram till honom och de står där och tittar på varandra ett tag. Sedan brister Sandra ut i skratt och stänker lite vatten på David. De leker lite och simmar fram till bryggan. Det är precis så de bottnar där. Sandra kommer fram till David. Hon tittar på honom ett tag sedan säger hon;
- Jag tycker verkligen jättemycket om dig David. Det vet du va?
Han säger inget. Bara tittar på henne. Han känner sig väldigt lycklig och blir varm inombords när han hör vad hon säger. Sandra kommer närmare honom och kramar om honom. Sedan går allt snabbt. David böjer sig fram mot Sandra och kysser henne mitt på munnen. Han känner att han blir röd om kinderna men Sandra ser inte det. Hon bara kramar honom och snart står de där ute i vattnet och hånglar.

De står där tills de börjar frysa. Då går de upp på bryggan och lägger sig för att försöka torka lite. Men det går inte så bra. För solen har försvunnit ner och det börjar bli lite kallt. Sandra reser sig upp och går och hämtar sina kläder. Hon bryr sig inte om att hon är helt naken och att en kille precis bredvid ser henne. David tittar på henne lite i smyg när hon går bort mot kläderna. Hon vänder sig om mot honom och sträcker på sig. För första gången ser han henne på ett annat sätt. Inte på det sättet att hon står där naken. Utan att hon är riktigt vacker. Hon har en vacker kropp. Hon är ganska smal och lagom lång. Hon har fint blont hår och är gyllenbrun efter sommarens solande.
Han kan inte slita blicken från henne och när Sandra ser att han tittar på henne fnissar hon till lite. Hon drar på sig kläderna och går bort mot honom.

- Jag tror du också ska gå och klä på dig, säger hon, annars blir du myggbiten över hela kroppen.
- Mm, säger han och reser sig upp.
Han går bort mot sina kläder och tittar bort mot Sandra. Hon sitter och tittar ut över vattnet. Han tar snabbt på sig sina kläder och går bort mot henne. Han sätter sig bredvid henne och lägger armen runt henne. Hon lutar sig mot hans axel och blundar.
- Det är såhär jag alltid velat ha det, säger hon tyst. Du och jag ensamma någonstans.
Det blir tyst igen. Det enda som hörs är bryggans knarr och vinden som susar i vassen. En fågel skriker någonstans och långt därute i vattnet går ett fartyg sakta förbi.
- Du har alltid funnits där, fortsätter hon. När jag har behövt dig har du alltid funnits där. Kommer du ihåg den gången min hund dog? Det var väl snart två årsedan. Jag kom hem till dig och vi satt i din säng säkert en timme. Vi sa nästan ingenting till varandra. Bara satt där. Der är det jag saknar. Du har varit som en storebror för mig. Redan första gången vi träffades blev vi goda vänner.
David nickar bara instämmande.
- Jag kommer ihåg första gången jag såg dig, säger hon. Det var när flyttbilen kom. Du stod ute med en fotboll och försökte kicka så många kick som möjligt. Men du lyckades inte så bra. Du misslyckades hela tiden och sedan blev du så sur så du sparka bort bollen så hårt att den gick in i en glasruta.
De skrattar båda två. Ett stillsamt skratt, det finns ingen riktig glädje i det och det blir snabbt tyst igen.
- David, fortsätter hon, jag vill bara att du ska veta… att… att… vad som än händer, så kommer jag alltid älska dig och jag kommer alltid finns här för dig.
Hon snyftar till och kramar om honom. Hårt, som om hon aldrig mer vill släppa honom.
- Du vet att jag älskar dig lika mycket, och det spelar ingen roll om jag bor här eller i Göteborg, för jag kommer alltid finnas för dig i alla fall. Och du kommer alltid ha en extra stor plats i mitt hjärta, säger han och stryker henne sakta över håret.
Det doftar gott av citron. Han lyfter upp hennes huvud och ser på henne.
- Jag älskar dig Sandra. Du är den absolut finaste som finns och jag skulle ge allt för att få vara med dig, säger han med stadig röst.
Då blir det för mycket. Sandra brister ut i gråt och gömmer sitt ansikte i hans armar. Han håller om henne och de blir sittande där ett tag. Sandra bara gråter, och det spelar ingen roll vad han säger till henne, hon slutar inte.
Efter ett tag lugnar hon ner sig och David torkar hennes tårar med sin tröjärm.
- Förlåt för att det blev såhär. Det var inte meningen, men jag kunde inte rå för det, säger hon snyftande till David.
Han nickar bara lite och kramar om henne.
- Vet du, säger Sandra. Det gulligaste som finns. Vet du vad det är?
David skakar på huvudet.
- Det är när killar visar sina känslor för en tjej de tycker om. När en kille kan säga att en tjej är vacker istället för snygg, och när de kan säga att de älskar en. Då vet man att man hittat rätt kille.
David skrattar bara. Sedan säger han;
- Kom nu, så går vi hem istället. Det börjar bli kallt.
Han tar henne i handen och de går iväg till moppen. De kör långsamt hemåt i den tysta sensommarnatten. David är helt tom i huvudet, han har inte fattat förens nu hur mycket Sandra verkligen betyder för honom. Och hur mycket han betyder för henne.

När de kommer hem är klockan lite över tio och de bestämmer sig för att gå och lägga sig.
De borstar tänderna och gör sig i ordning. När David kommer in på rummet sitter Sandra på sängen.
- Jag tänkte du kunde få ligga i sängen så tar jag nån madrass, säger David.
- Dummer, skrattar Sandra. Klart att du ska få ligga i din säng. Men vore det inte mysigare om vi båda låg i sängen?
David skrattar lite och de lägger sig ner. Det blir trångt i hans lilla säng, men det går i alla fall. De ligger och pratar om allt möjligt och skrattar åt allt. När klockan närmar sig tolv är Sandra så trött att hon somnar mitt i en historia som David håller på att berätta. Han skrattar tyst för sig själv åt henne. Han ligger där bredvid och betraktar henne ett tag. Hon är söt även när hon sover. Han gäspar och lägger armen om henne. Sedan somnar han också.

fors följer !

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

_m4ng0_ - 9 mar 07 - 04:21- Betyg: