En otursdag del 7 (sista delen) |
Jag yrade omkring i skogen mycket länge, i cirka två timmar.Jag var hungrig och trött
men det brydde jag mig inte i. När jag äntligen kom ut tänkte jag inte på hur
jag så ut. Utan jag tänkte på min systers vigsel som skulle om cirka femton minuter.
Här stod jag, vid samma ställe där jag gått in i skogen. Jag var arg och trött
men förstod att jag måste springatill kyrkan.
-Jag hatar skogen! skrek jag allt vad jag orkade. En gammal gubbe som hade som hade en tax i
koppel blev förvånad, han stod bredvid en lyktstolpe och tittade på mig när jag sprang.
Jag sprang för allt jag gick för, folk jag mötte gjorde äckliga grimaser, jag luktade
kanske äckligt, jag var kanske smutsig. Men jag skulle ju inte hunnit duscha och byta till finklänningen
-Hah! Ett par meter till!
Nu var jag framme vid kyrkan som var byggd av tegelsten. Kyrkan var inte så stor, men den var söt.Jag stannade och
tittade på klockan.
- Neej! fem över sex! Jag får smyga in.
Tyst som en mus smyger jag in, men som ni vet så ekar det mycket i kyrkorna. Och jag kan säga att den här
kyrkan inte är ett undantag.Det brakar till och in tassar ett troll, nej det är en flicka med rufsigt hår och smutsigt ansikte.
Kläderna är sönderrivnaoch smutsiga. Men ett fint brett leende breds ut på både flickans och brudens mun.
Ja, det här var min otursdag, jag har varit med om mycket. När allt är som värst kan det bara bli bättre.
Som tur var blev min syster inte arg över att jag kom mitt i ceremonin.
Och du kan vara säker på att jag aldrig, aldrig mera tar genvägen.
Slut
|
|
|
|
