En otursdag del IIIIII Genvägen |
Jag hade gått längs gatan cirka en kilometer när jag började tänka på en genväg. Det fanns en
här nära, en liten stig som går genom skogen. Men jag har bara gått den en gång och känner miig
inte så säker på den.Men klockan tickar. Jag bestämmer mig för att prova den. Här skall
jag vika av. Jag svänger av till vänster, in i den mörka, kusliga
skogen. Den här genvägen är inte lång som tur är. Men jag har fel den vill aldrig ta slut.
I skogen är det fuktigt och kallt.Få solstrålar strilar genom trädens grenar.
Där växer granar och tallar. Den lilla stigen snirklar genom skogen. Över stigen hänger tallgrenarna
och gör en kuslig stämning. Skogen känns så ängslig, tom och död. Några torra kvistar
skrapar på mina armar. Solen går i moln och skogen förvandlas till spökskog.
-Håll dig lugn, säger jag till mig själv. Vart försvann stigen?Neej! Vad var det där?Iii!
Plötsligt snubblar jag omkull på något hårt, troligen en stubbe. Jag stiger upp igen
men då river det till i mina byxor.
-Neej, mina fina byxor fick hål, tror jag. Det lät så.
Jag bestämmer mig för att jogga, jag har ingen aning om vad klockan är´, men
det känns som om jag varit här i en timme. Det börjar kännas omöjligt.
Jag har gått vilse.
Forts. följer...
|
|
|
|
