En flickas dag. |
Klockan ringde. Flickans första ord som alla andra morgonar "Nej jag orkar inte" hon sträckte sig mot mobilen för att stänga av väckarklockan. Hon klev upp och ställde sig barfota på det kalla golvet precis brevid sängen. Hon gick mot spegel som satt på väggen bara några meter bort. Tårarna började rinna och hon vände sig om för att sedan lägga sig i sängen för att ännu en dag få glömma allt. Det tog inte lång tid förens hon vände sig om och tårkade tårarna för att sedan gå ner.
Ett mycket väntat bråk mellan henne och hennes mamma var som beställt. Något så simpelt som att flickan inte fick göra sin egen frukost.
Tiden gick och flickan skulle snart vara tvungen att gå till skolan. Hon klädde på sig sina stora pösiga kläder för att dölja sin kropp. Gick mot dörren och sa hejdå så tyst och försiktigt för att gråten och besvikelsen i hennes röst inte skulle höras.
Flickan har ungefär 3km det räcker inte för att få bort all ångesten, hon kommer till skolan med gråten i halsen.
När sista lektionen innan lunchen började som vanligt hennes oro. Hon visste vad som väntade.
"Kalopps och potatis" stod det stort på en tv skärm uppe i taket.
På lunchen satt hon med sin tallrik med en liten potatis och några små köttbitar och salladen på. "Varför äter du inte?" var en fråga hon fick varje dag, "tycker inte om/ ne jag är inte hungrig" var de meningar som bara bubblade ur henne, trotts att magen skrek.
Det enda hon hade sett fram emot under dagen var att få åka in till stan med sin mamma. Men när hon satte sig i bilen hade hon ändrat sig, det enda hon ville var att få lägga sig i sängen och slippa allt.
För att inte göra sin mamma besviken så åkte de in till stan. Flickan ville inte längre gå på någon bal.
Hon sa till sin mamma att det inte fanns något mönster hon tyckte om.
Äntligen skulle hon få åka hem och stänga in sig på sitt rum, trodde hon.
Hemma var flickans syskon och farmor. Ändå drog hon sig till sitt rum. På samma gång som dörren stängdes släpptes alla hennes tårar ut.
tiden gick och Flickan skulle snart äta mat med sin mamma, att hon skulle få äta utan till syn var inte ens på tal. Flickans mamma satt med hela tiden tills flickan hade ätit så mycket som hon behövde.
Flickan gick upp på sitt rum för att göra sina dagliga 100situps och med gråten i halsen somnade hon för att sedan vakna några timmar senare.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | hejjaghetersanna - 23 nov 05 - 03:57 | | åh, den slutade så plötsligt, ge mig mer! :) | soo_91 - 23 nov 05 - 03:53- Betyg:  | | hmm den var jätte fint och man förstår den här flickan | | Cilises - 22 nov 05 - 07:20- Betyg: | Super bra, kommer det en fortsättning??
Den är fängslande och vacker men sorglig...Otroligt bra |
|
|
|
