Ett minne |
Jag satt där på bänken
Jag vill prata men fick inte
jag kunde inte det heller
det enda jag kunde
var tårarna som rann längst mina kinder
Jag minns att jag fråga pappa
-"Varför gråter du inte? Är du inte ledsen?"
Jag minns inte svaret
Varje gång jag tänker på dig
eller tänder ett ljus för dig
i mörkret på kyrkogården
Så fäller jag en eller flera tårar
De rinner ner för min kind
Du stog mig alldelles för nära
för att jag någonsin ska kunna
gå riktigt vidare
Jag älskar dig
|
|
|
|
