På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

en vind av tårar [del 9, sista]

Läraren lät dem gå in i salen hon låg i.
Hon hade fullt med slangar, och andra konstiga saker på sig.
Fredrik höll sig lite i bakgrunden. Lina satte sig jämte Mia.
Hon började tyst prata med henne.
”Jag skulle ha brytt mig, jag skulle ha sett dig, du behövde mig. Speciellt det som hände nu...”
Hon tittade bakom sig, där Fredrik satt.
Han skämdes, han vart röd i ansiktet.
”Snälla försök att kämpa Mia, lova det. Jag var så dum att säga det där. Du är jätte fin så som du har klippt dig.” Lina blev avbruten av att dörren öppnades, in kom Mias mamma.
Hon gick fram till Fredrik först. ”Hej, Maja” sa hon och räckte fram handen,
Mias mamma hade varit här i några timmar nu.
”Jag är Fredrik” sa Fredrik.
Maja fortsatte fram till Lina, ”Det är ganska stor chans att hon blir bra Lina…”
Lina kramade om Mias mamma.
”Det är mitt fel” viskade Lina till Maja.
”Nej lina, det är nog mest mitt fel. Jag skulle ha brytt mig, jag tänkte hela tiden på annat.”
Båda grät, Fredrik kände sig mest i vägen.
Men han ville så gärna snacka med Mia, ändå om hon inte hörde.
Han satte sig utanför salen hon låg i.
Han satt med knäppta händer, han bad.
För Mia. Den Mia som han hade gjort så illa. Om det var någons fel att allt detta hände så var det hans.
Tårarna rann ner för hans kinder.
Om någon säger att killar inte kan gråta så skulle dom se honom.

Det tog ett långt tag innan Lina kom ut.
Hon satte sig jämte honom.
”lova en sak Fredrik..” Började Lina,
Fredrik nickade lite ”Gör aldrig mer något som du själv tycker är fel, men dina kompisar tycker att du ska”
Fredrik kunde inte svara.
Han kunde bara inte. Han skulle inte ha gjort det han gjorde…
Men det var för sent att ångra nu.
Han gick in i salen igen.
”Vill du vara ensam med Mia?” Frågade hennes mamma
”Ja… tack” sa han tyst.
Nu var han ensam med henne.
”Om du någonsin undrar varför jag gjorde det så är det för att jag var rädd. Rädd att vara emot mina kompisar. Jag såg dig på taket när jag kom.
Jag uppfattade inte först att det var du.
Men när jag märkte det var det för sent. Du hade hoppat.
Mer än blodet jag såg på din kind när du låg på marken var tårar.
Och det är mitt fel att du fällt dom.
Så om det är någon i denna värld som ska dö så är det jag.
Du har aldrig gjort något fel.
Det är jag som gjort det.”
Fredrik satt bara och tittade på Mia.
Det började rycka i hennes ögon.
Han drog handen över hennes panna och pussade henne på kinden.
Sedan hämtade han hennes mamma och Lina.
”Tack gode Gud, Mia…”
Mia tittade inte mycket.
Men hon var i alla fall vaken.
”Förlåt Mia” sa Lina mellan snyftningarna.
Mias mamma kramade om henne.
”Jag älskar dig” sa hon.
Mia började mumla något ”.. sa.. du inte älska någon .. bara .. han”
Maja började gråta. ”Jag var ju så lycklig just då, han är helt underbar. Men jag älskar ingen mer än du”
Maja gick ut och kom in med en medelålders man. ”Detta är karl”
Mia log upp. ”ta hand om mamma” sa hon tyst.
”Nej Mia, du måste kämpa, du klarar detta.”
Lina nickade.
”Fredrik?” Sa hon tyst
”Förlåt Mia, jag ska gå.”
Han gick.
Maskinerna började plötsligt pipa konstigt.
Lina satte sig jämte Mia och tog tag i henens hand.
Mia började viska till Lina ”Lev för mig”
Mia tog ett djupt andetag.

Hon låg så ensam fast vacker kvar på sängen.
Hennes vackra hår passade in med den vita rosen som låg i hennes händer.
Runt hennes hals hängde ett halsband ”Mia+Lina-forever” stod det på.

Begravningen var väldigt fin. Ingen sa något, den blev väldigt tyst.
Lina ställde sig där framme och började.
”Denna lapp gav min bästis Mia mig innan hon hoppade
Ingen i denna värld har betytt mer än du, men när du plötsligt, då menar jag plötsligt, i min djupaste sorg lämnade mig då var världen inte värd att leva i.
Ingen någon sinn har älskat mig som du gjorde.
Ingen gillade mig mer än du, efter det som hände med Fredrik så fanns du där.
Jag älskade honom, men han älskade inte mig.
Du förstod att jag hade det svårt med min mamma som drack. Men du älskade mig.
Du var alltid på min sida, Jag kanske var jobbig, men du stod alltid ut.
Enda tills nu. Jag ska dö i frihet, med vinden jämte mig. Tårarna ska rinna för er som jag älskar.
Ni kommer inte att minnas mitt namn. Jag kommer bara vara den som hade en vind av sorg och tårar över mig, det var jag som hoppade mitt i en vind av tårar ”

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

losingmyway - 23 nov 07 - 20:47- Betyg: