det är alltid du |
fastän jag inte vill så är det dig jag tänker på
under dagens stress så går det väl an, då har man inte tid
då glömmer jag dig..
men när natten nalkas, då nalkas även minnen om dig.
och mina ögon tåras av längtan, ensamhet och saknad.
tanken på dig skadar mig
jag vet, men det är inte lätt att glömma
varför måste du mig så hårt dömma?
om jag dög för 3 månader sen, varför inte nu?
du behöver inte älska mig, jag vill bara vila i din famn.
bara tanken på ditt namn,
får mig att le.
även om jag dig aldrig mer få se
varför vill du inte träffa mig igen?
jag är väl precis samma person som då!
men det är lugnt jag förstår,
du är bara en jävel på att spela teater
skicklig som få.. för jag trodde verkligen att jag betydde något för dig.
du sårar mig ändå vill jag träffa dig!
varför kan jag inte döma dig hårdare?
skulle du vara annorlunda om vi möttes öga mot öga?
skulle du våga såra mig då?
hur skulle du reagera om du såg alla tårar som jag fäller på grund av dig?
du skulle nog ej förstå, det gör du aldrig.
fortfarande vill jag se dig en sista gång, för kramen
den sista kramen du gav mig, den värmer än..
borde jag åka, borde jag gå?
tänk om allt bara blir värre..
men om jag vågar, kanske du kunde älska mig igen
|
|
|
|
