På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

han, hans flickvän och jag (del 18)

[Ur Johans synvinkel]

Johan tyckte att dagarna kröp fram. Egentligen brukade han inte träffa Lidan så mycket under veckorna, bara en dag och på helgerna. Men nu senaste tiden hade träningarna avtagit och de hade haft mer tid för varandra vilket gjorde att det kändes lite tomt nu när hon var borta. Hans kompisar tyckte i och för sig att det var bra, för då hade han ännu mera tid för dem.
Men den största anledningen till att tiden kröp fram var nog att han inte kunde sluta oroa sig. Han hade pratat med Linda varje dag sedan hon for, men alltid bara ungefär 5 minuter. Han ville lite på henne men samtidigt visste ha att hon för ungefär ett år sedan hade kysst en kille trots att hon hade haft pojkvän, så han kunde tine låta bli att oroa sig.

På torsdagen var det hockey avslutning. De skulle spela sista matchen för i år, mot tjejerna. Det var i och för sig bara på skoj med tanke på att tjejerna inte hade en chans. Sedan skulle de fara och äta tillsammans med tjejlaget. Det hade varit tjejernas ide att samordna det. Johan gillade inte iden, han var lite nervös. Han hade inte pratat med Tilda sedan den där dagen då hon stack och Linda kom tillbaka.
När han kom in i ishallen satt alla på läktaren, även tjejerna.
- Ska vi inte byta om? Frågade han
- Nej, det blir ingen match. Isen är för dålig, svarade en av tjejerna besviket
- Jaha, men vad ska vi då syssla med? Frågade Johan
- Tränarna pratar om någon femkamp och sen ska vi väl äta som planerat, svarade tjejen igen
Johan nickade, han tittade efter Tilda. Hon verkade inte vara där. Han öppnade munnen för att fråga efter henne men kom på sig. Istället satte han sig ner bredvid de andra killarna. Så fick han syn på henne, hon satt högst upp på läktaren och pratade i telefon. Till en början kände han inte igen henne. Hon hade fått lite längre hår och hon hade blekt en slinga i luggen. Dessutom var hon sminkad, inte så mycket men ändå märktvärt. Johan var inte van att se henne i smink. Han kunde inte låta bli att se hur söt hon blivit.

[Ur Tildas synvinkel]

Tilda såg Johans blickar, till en början såg han mest förvirrad ut, sedan imponerad. Hon hade hoppats att det skulle fungera. Hon var själv mycket nöjd med sin förvandling, framför allt håret. Hon kunde dock inte låta bli att tycka lite illa om sig själv. Hon visste att hon bara hade sminkat sig för att Johan skulle komma, hon sminkad sig bara vid speciella tillfällen eller när det gällde att vara söt. Hon var även medveten om att Johan hade blivit tillsammans med Linda igen, samma dag som Tilda hade lämnat honom, det gjorde lite ont i henne när hon tänkte på det. Dessutom gick det rykten om att han hade förlorat oskulden samma dag, men Tilda vägrade tro på dem, det gjorde alldeles för ont.
Hon lade på det fejkade samtalet, som hon hittat på endast för att få Johans uppmärksamhet. Hon gick nedför läktaren och satte sig bredvid Johan.
- Hej, det var länge sedan! Sa hon glatt
- Ehum, ja det var ju ett tag sedan, svarade Johan och rodnade
Tilda log inombords, hon visste inte att han kunde vara så blyg.

På femkampen som tränarna snabbt hade ordnat hamnade Tilda och Johan i samma lag. Tilda log hela tiden och fångade ofta alla killars uppmärksamhet, hela tiden satt hon liksom i centrum för alla killarna. Hon hade tränat på det ända sedan den dagen och gjorde det endast för att få Johan att se henne på ett annat sätt. Hon skämdes lite över det, samtidigt ville hon inget annat än att få Johans uppmärksamhet.
Johan verkade förvånad över hennes förvandling och om hon inte hade fel glittrade hans ögon.
Deras lag vann inte femkampen men de hade jätte kul tillsammans, i alla fall Tilda och alla killarna. Johan var hela tiden lite utanför, vilket inte alls var likt honom.

På restaurangen tog Tilda plats nära Johan, men inte bredvid. Hon pratade mycket med alla runt omkring henne men inte så mycket med Johan. Rätt som det var reste han sig upp och gick mot garderoben. Kostigt tänkt Tilda, fast sen kom hon att tänka på att toaletterna fanns där ute. Efter att det hade gått över tjugo minuter trodde hon inte längre på det där om toaletterna. Hon reste sig för att gå och se vad han höll på med.
- Vart ska du Tilda+ frågade en av killarna
- Eh… jag måste gå på toa, sa hon och skyndade iväg.

Hon hittade honom i trappan. Hon gick upp och satt sig bredvid honom, inte för nära. Hon såg att han höll i sin telefon och han såg alldeles tom ut i ögonen, som om det var något han inte förstod.
- Hur är det? frågade hon
- Jag försökte ringa till Linda men hon svarar inte! Hon är i Cypern… svarade han
Tilda ville bara förtränga det där namnet som Johans använde minst en gång i varje mening, ”Linda”.
- Jaha, men ska du inte komma och äta istället? Jag menar, du har säkert pratat med henne varje dag hittills så de kanske är på tiden att du har lite kul? Sa Tilda och försökte att inte låta irriterad
Hon verkade dock inte lyckas med det, för Johan tittade irriterat på henne. Han ställde sig upp och svarade irriterat:
- Lägg av för helvete! Jag älskar Linda fattar du inte det! Och jag tycker det är kul att prata med henne. Jävligt mycket roligare än att sitta där inne och se när du försöker likna Linda, bara för att få min uppmärksamhet. Förstår du inte att jag älskar Lidna för att hon är Linda jag kommer inte älska dig även om du är Linda. Det funkar inte så! Du är så jävla fejk nu Tilda, så jävla fejk…
Sedan gick han fort nedför trappan och ut i kvällssolen. Det sved i Tilda, hur kunde han tro att hon försökte Lidna? och varför skulle hon göra det för att få Johans uppmärksamhet för att få honom att gilla henne! Fast det värsta av allt var nog när hon insåg att hon hade velat ha samma hår som Linda, försökt skaffa samma glada personlighet och dessutom lagt samma smink som Linda brukar ha.
Hon förstod det inte förens nu, men hon trivdes inte ens i sitt nya ja. Hon skyndade efter Johan och slet upp dörren. Hon såg honom gå längst infarten till restaurangen
- Va fan ska jag göra för att du ska älska mig då? Jag duger ju ändå aldrig! Skrek hon och kände hur tårarna kom strömmande nedför kinderna.
Men Johan hörde nog inte hennes ord, för han vände sig inte ens om…

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Sorgsen_varelse_ - 1 mar 07 - 23:42- Betyg: