Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Kärleksdikter

...

…faller handlöst
kan jag hjälpa att jag känner såhär?
Kärlek är två, där man ska tycka om varandra,
den ena kan inte tvinga den andra att få känslor.
Det gäller nu, inte sen.
Det blir aldrig samma sak.
..och förlåt om jag tvekar,
jag tänker gå dit hjärtat pekar,
inte dit ni vill att jag ska gå.
Mitt liv, det hänger inte på er,
det ligger inte i era händer.
Men en sak ska jag säga,
det blir aldrig samma sak.
...aldrig igen, ni kommer inte förstå ändå,
det hjälper inte, hur mkt ni än försöker,
ni förstår inte, hur mkt ni än försöker.
...förlåt, om jag tvekar,
men mina tankar,
går fram och tillbaka,
ungefär som ett pendeltåg.
..det är som att gå på lina,
men ändå vara i balans,
hjälp mig, jag vet inte vad jag ska ta vägen,
eller nej, låt bli, jag ska klara detta själv,
utan er, ni ska inte veta,
för ni förstår inte,
aldrig någonsin kommer ni förstå,
tyvärr, jag är ledsen och säga det,
ni förstår inte, ni kommer aldrig göra det heller.
..förlåt, men vem kan jag nu lita på?
..Fan, fan, fan,
först gick du,
jag älskade ju dig mest av allt,
du sa att du älskade mig mest i hela världen,
och jag litade på det,
men kanske var det sant? då?
eller var det bara ord?
varför gick du?
jag kunde ju lita på dig,
du tog i mot all min skit,
trots att jag var elak,
du lyssnade på mig, du förstod mig, du fanns,
du, du, du, du som alltid sa att det löser sig,
du, du, du, du som alltid sa att du älskade mig,
men en dag, jag visste att den dagen skulle komma,
och vem försvann? vem gick?
inte var det jag, det var du.
Du, du du, fan, fan, fan.
jag behövde ju dig.
Efter du försvann,
ja, allting brast, allt bara dog,
inget dög, ingen dög,
jag stängde in mig,
ensam stod jag kvar,
tårarna, dom ville aldrig sluta rinna,
allt ska ju ha ett slut,
allt utom tårarna.
..det är jobbigt nu, det är alltid jobbigt,
men vet ni?
Bakom leendet, det falska leendet,
ja, där döljer sig ett mörkt mörkt hat,
saknade, saknar?
saknade, saknar?
saknade, saknar?
..vem fan är jag?
vad fan vill jag?
..det räcker nu, får jag gå?
..men att gå, vad löser det för problem?
inga alls......
jag får leva med detta, en dag, så kanske, det blir bra.
..det blir aldrig samma sak!
Han bara lämnade mig, ensam kvar,
du hade inte ens ngn anledning,
va snäll och öppna ögonen och titta,
du borde se vem det är som fortfarande,
älskar dig och som står kvar!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
Aldrigigen
28 feb 07 - 21:47
(Har blivit läst 84 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord