Aldirg mer en familj. (Del 8) |
Såg jag verkligen rätt?
Stod Min David och hånglade med Zara?!
-Jag hatar dej din äckliga snuskgubbe!
Jag kännde tårarna komma fram.
-A men stick då om du ska vara så känslig!
Det var det värsta! Jag gjorde som han sa, men när jag skulle vända mej om stod
den äckliga killen som vi hälsat på i början framför mej. Han stod knappt en halv meter ifrån mej.
-Kan du flytta dej?
-Nae. Kom Beata, så ska vi ha lite kul! Kom med in på toan, där ser ingen dej!
HJÄLP!
Vad skulle jag göra nu?
Jag tänkte frebilt i 2 sekunder, sen gjorde jag det jag aldrig trodde att jag skulle våga.
Jag backade ett halvt steg och riktade en perfekt spark rätt mellan benen på honom!
Sedan sprang jag.
-Efter henne!!!!! Han skrek ut det så att alla borde ha hört det.
Jag sprang allt ajg orkade, jag var livrädd.
Jag visste att om jag stannade skulle de få fast mej, coh då skulle det sluta i sängen...
Jag sprang allt vad jag orkade. Jag hörde steg av säkert 4 killar som sprang bakom mej.
Jag vågade vända mej om en gång, de hade tappat faten.
JAg slank in i ett soprum på vårgatan.
Jag tog mej längst in där och letade reda på min mobil.
Jag hade i mina skräckslagna stunder glömt nummret till alla jag kände.
Jag letade i telefonboken och hittade tillslut nummret till Deinse.
Jag ringde upp.
Jag darrade på rösten när hon äntligen svarade.
-Hej det är Denise!
-Denise, jag...är...vårgatan...soprum...HJÄLP!!!
Sedan fick jag ett hårt slag i huvudet...
När jag vaknade var det ljust ute.
Jag låg i en lägenhet med bara en säng i.
Vad var jag?
Just det! Jag mindes gårkvällen.
Hur kunnde jag lita på David?
Det fick jag tänka på senare, nu skulle jag ta mej ut här ifrån!
Det fanns ett fönster, jag tittade ut.
Oj, säkert 8 våningar ner!
Jag gick mot den ända dörren i rummet.
Den var låst!
Vad skulle jag göra nu?
Mobilen hade inga baterier kvar...
Jag satte mej på golvet.
Vad var detta?
Oturen förföljde mej!
Först pappa och Ingrid sen otrogna David, sen ännu mer otrogna David, och nu detta!
Vad var jag på väg?
Jag satt där i säkert en timme, jag kännde att jag var hungrig.
Jag kollade på miobilen, just det, inga batteri!
Klockan var säkert 12. För solen stod högt på himlen.
Då hade jag inte ätit på 18 timmar!
Jag drog en djup suck.
Just då ryckte det i dörrhandtaget...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | niinnii - 28 feb 07 - 05:10 | | jjätte bra:D:D.D | empalove - 28 feb 07 - 04:20- Betyg:  | | skit bra!! MER NU!!!!!:D |
|
|
|
