Aldrig ska jag glömma dig... |
Han för henne med sig ut mot solnedgången till sjön.. Hon håller honom i handen och vill aldrig att han släpper. Han för henne ut till kanten av sjön precis så att vattnet snuddar deras fötter. Han vänder henne mot sig o cem tittar länge på varandra.
Han lägger armarna om henne o kysser henne ömt. Hon vilar mot hans axel o tittar ut mot solnedgången som speglar sig i sjön. Han suckar tungt o ser på henne med besvärad min.
"Om det ändå alltid kunde vara så här!" Han tittar på henne.
"Vad pratar du om det kan väl alltid vara så här?"
Han suckar tungt o ser ut över havet igen.
"Jag fick ett telegram igår,, dem vill ha med mig ut i kriget snarast, jag reser imorn..."
Han tittar på henne igen, men denna gång med glansiga ögon.
"När kommer du tillbaka?"
"Så fort kriget är slut kommer jag igen!"
"Lova att inte glömma mig."
Han tittade på henne med sina mörka stora ögon.
"Jag skulle aldrig kunna glömma dig."
Och i solens sista strålar kysser dem varandra ännu en gång..
En månad senare går hon dit. Till sjön längre in i skogen, precis som hon har gjort varje gång varje kväll sen han åkte. Hon tänker på honom,, hon längtar efter honom så att de gör ont i hjärtat. Och hon önskar så innerligt att han snart kommer hem...
Några veckor senare kommer ett brev till henne. Det är från han... Hon går till köket o river upp kuvertet så snabbt att lite av brevet flyger med i farten. Hon darrar när hon tar upp brevet o börjar läsa..
Hej!
Saknar du mig? Jag vet iallafall att jag saknar
dig något så otroligt. Fick höra att de kommer
skicka hem mig om 2 veckor, så då får vi
träffas igen. Kommer du ihåg när vi för över
1 månad sen lämnade varandra, vad jag har längtat efter
dig sen dess, o jag kan knappt bärga mig
tills jag får se dig igen.. Vi ses snart min
älskling.
Från den som håller dig kär...
Hennes hjärta hoppar fem skutt av lycka, och hon längtar innerligt till om två veckor.. Hur hon ska se honom och kasta sig i hans famn. Hur han ska kyssa henne o säga att han älskar henne. Allt detta tänker hon på dag efter dag.
När väl två veckor har gått står hon i de vackraste kläderna hon har och väntar på honom vid tågstationen. Först kommer en man ut ur vagnen. Han håller ett långt tal hur tappra alla männ har vart o liknande. Hon ser sig om.. En massa unga damer står o väntar på sina män och hon känner sig varm innombords. Nu ser mannen som höll talet ut över alla och har en sorgsen blick.
"Nu är det ju också så att det finns dem som har avlidit i sin tro för sitt land, och jag tycker att vi ska hedra dem som de hjältar de är. följande namn som läses upp har tyvärr ryckts bort med vår stora sorg!"
Hon ser sig om igen. En liten dyster stämmning har lagt sig över platsen. Många ser lite oroliga ut, hon undrar varför hon inte gör det??
"Hans Bergqvist, Linus Bogren och Martin Classon."
Hennes hjärta stannar. Martin? Nej han kan inte ha sagt det namnet. De går bara inte. Hon går skakande fram till mannen som höll talet.
"Ursäkta ni sa väl inte Martin?"
"Hmm låt se?? Joo Martin Classon! En mycket god man som stupade för två veckor sen."
Två veckor sen dagen då hon hade fått brevet. Hon går tyst iväg. Runt omkring sig ser hon hur kvinnorna gråter av lycka o omfamnar de som kommit tillbaka. Hon ser hur de kysser varandra ömt. Hon går bort till sjön där de stod när de lämnade varandra. Vinden får henne att rysa o hennes bara armar att knottra sig men hon stirrar ut över sjön med glansiga ögon. Hon ser ner på en vissen blomma på marken. Den är liten o ynka. Hon lägger den på handflatan o en av hennes tårar blöter ner den.
"Nej aldrig sak jag glömma dig!"
Orden och blomman far med vinden till ingenstans...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | abeer - 20 feb 08 - 20:55- Betyg:  | | sorglig men bra, börja nästan gråta :) | | miniblaze - 30 maj 06 - 01:14- Betyg: | | Sorglig, men otroligt bra :) | | vattendroppe - 20 nov 05 - 04:34- Betyg: | | Jättr bra! fick tårar i ögonen... | | -Dreamer- - 20 nov 05 - 02:27- Betyg: | | sorglig och braaa! |
|
|
|
