Kärlek, vad är det? (del 7) |
På måndag morgon vaknade jag tidigt, till och med innan väckar
klockan.
Jag går upp, tar en dusch och sminkar mig rätt kraftigt.
För en gångs skull är jag klar tidigare än jag måste gå till bussen.
Jag har som en klump i magen. Vad ska Jonas säga, och Jeppe?
Är vi ett par nu?
Jag drar ut på det till sista minuten men tillslut måste jag gå
till bussen.
Jag kommer som vanligt precis när bussen kommer.
Jag går på sist och går sakta längst bak i bussen.
Jag är på väg mot platsen brevid Lizzie när någon plötsligt tar tag
i mig och drar ner mig på ett säte.
Det är Jeppe, vem annars..
-Hej gumman har du saknat mig, ler han och försöker ge mig en puss men jag
vänder bort huvudet så hans läppar bara hinner snudda vid mina.
- Mmmm svarar jag och kollar ner i marken.
Jag känner Jonas blick från sidan.
Va fan, han har ju inte något med att göra vem jag är tillsammans
med tänker jag och kollar upp och möter kaxigt hans blick.
Han kollar snabbt bort och rodnar lite.
Jag vänder mig mot Jeppe
- Ska vi ses efter skolan, jag är ensam hemma. säger jag och smeker hans lår.
Han ser lite förvånad ut efter min humörsvängning men hämtar sig snabbt och säger
- Klart vi kan. Så drare han mig närmare sig och ger mig en kyss.
När bussen stannar är Jonas utanför dörrarna innan vi andra ens hunnit resa på oss.
Han går snabbt mot entredörrarna.
Ha, rätt åt honom tänker jag. Om han gillar mig så mycket skulle han "lagt in en stöt"
tidigare, och inte när han var full.
Jag tar Jeppes hand och drar med honom mot ingången.
Senare på dagen står jag och Carrie inne på tjejtoan.
- Såå, är du och Jeppe tillsammans nu? frågar Carrie nyfiket
- Ja vi är väll det, säger jag och försöker låta oberörd.
- Men jag visst inte att du gillade honom?
- Nej, det gjorde int ejag heller, ler jag, men jag får se vad som händer
i vilket fall är det ju bra tidsfördriv.
Carrie skrattar åt mig och säger
- Haha ja du är dig lik Vicky, men jag tycker om dig ändå.
Så lägger hon armen om mig och vi går ut från toaletten.
|
|
|
|
