Båten |
Solen går ner i horisonten,
månens silverstrålar speglar sig på det stilla mörka havet.
Alldeles ensam och övergiven
smeker en liten båt vattnets yta.
En gång älskad
men för länge sedan bortglömd.
Bara ensamheten är dess vän.
Då börjar vinden blåsa,
den lilla båten följer med på en stor våg.
Den blåser mot stranden på en liten ö,
en öde sådan.
båten spolas upp på land,
krossas mot en sten,
blir till en oigenkännlig hög med träbitar.
Solen som gick ner var hoppets slut.
Månens silverstrålar var tårar som föll.
Den ensamma båten var jag.
Vinden var du, som krossade mitt hjärta.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Lazzygirl_88 - 27 maj 05 - 20:47- Betyg:  | | Vackra dikter du skriver ;)..:d |
|
|
|
