Att det verkligen finns människor som bryr sig, som verkligen kan öppna sina armar och släppa in. Även fast man inte känner någon alls så kan man kanske känna sig som en del i någonting som är större än en själv!
Är det de du har berövat mig? Är det de jag aldrig har fått uppleva? Hur ska jag kunna känna att jag passar in och att jag faktiskt är värd att vara den jag är när du under halva mitt liv har kämpat för det motsatta? Borde jag säga rakt ut vad jag tycker till dej? Är det vad du vill höra? Eller borde jag komma sent en natt och sticka dig rakt igenom med tusen olika knivar?
Egentligen borde jag glömma bort att du någonsin har existerat, men jag vill så gärna veta vad du tänker om mej. Jag vill veta, jag vill höra. Kanske kan jag då någongång förstå. Kanske kan jag till och med laga någon av de sår du rispat upp i min själ.
Ska jag ställa mig och skrika rakt upp i ditt ansikte, eller ska jag göra precis som du sa. Gömma mig, kanske med helt fel uppfattning?
PS. Ibland finns dt känslor som behöver komma rakt ut, kommentera om ni har nått att tillägga :)
|
| Kommentarer |
| delight - 5 mar 07 - 22:29 |
| hur ska man kunna förlåta ngn som har förstört ens liv? Kunna gå vidare när ens själ är i tusen olika bitar och man nt kan hitta sig själv längre? Jag skulle gärna förlåta men dt skulle kännas så jävla mkt bättre att få döda precis som jag har blivit dödad! |
| misslonliness - 26 feb 07 - 06:06 |
Klart att de flesta känner igen sej.
skillnaden är bara att några gör något åt de...
inte menar jag hämnd... utan förlåtelse...
du kan gå vidare först du accepterar de som hänt och förlåter.
Först då kan du blicka frammåt och börja leva igen!
hör av dej!
take care! |
| Sandra91 - 24 feb 07 - 23:19 |
Jag känner igen mig i det där..
Finns här om du vill prata.
Take care! |
