Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

- Linn och Philip, två olika själar. [ 3 ]

Jag hade verkligen panik nu. Kände mig så otroligt dum, och jag tror att jag skulle klassas som ännu dummare om jag gav återbud. Men vad spelar det för roll? Ingen bryr sig ju ändå inte om vad jag säger eller gör. Om jag skulle gå på festen skulle jag ändå bara skämma ut mig. När jag kom in till mitt rum så tog jag fort upp telefonen och ringde till Sofia.

- Men Linn! Du kan ju fan inte banga nu! Du har ju sagt ja, Sofia lät besviken.
- Men jag kan inte, jag har ingenting att ha på mig! sa jag.
- Men du kan ju låna av mig, stupid! Kom över till mig nu så kan vi kolla något
- Men jag måste plugga, försökte jag.
- PLUGGA? NU?! DU KOMMER ÖVER TILL MIG, OCH DET ÄR NU!
- O-okej då, jag kommer om en halvtimma.
- Jag kommer och möter dig vid statoil om tio minuter
- Men ..
- Inga men, om tio minuter vid statoil

Hon la på. "Jaha, bäst att ge sig iväg då" tänkte jag. Jag gick ut i hallen och tog på mig jacka och skor, tog nycklarna och gick ut. När jag precis skulle pasera hörnet så hörde jag röster. Det var två killar som stod och snacka. Först kunde jag inte placera rösterna, men sen hörde jag att det var Philip och Jesper. Jag stannade till.

- Hörde du att Linn ska på festen i helgen? det var Jesper.
- Vem Linn? frågade Philip.
- Linn Eriksson, hon i sjuan.
- Vah? Ska hon dit, vem bjöd henne egentligen?
- Sofia, dom är ju typ bundisar.
- Shit asså, vad ser Sofia i henne egentligen?
- Inte fan vet jag, hon är väl bah schysst eller någe ..
- Kanske de, men ska vi dra eller? Palla stå här och vänta på Mackan och Sarah, dom kommer ju aldrig, sa Philip otåligt.

När hon hörde deras steg dämpas ju längre bort dom kom så pustade hon ut. Dom hade inte lagt märke till att hon stått en meter ifrån dom och hört varenda ord dom sagt. Jag kollade på klockan och såg att jag bara hade tre minuter på mig. Så jag skyndade mig mot statoil. När jag var några meter ifrån så såg jag att Sofia redan stod där och ivrigt kollade runt omkring sig. När hon fick syn på mig så log hon. "varför ler hon mot mig? varför är hon den ända som är så snäll mot mig?".
- Redo att bli uppklädd till max? fråga hon och log.
- Eh, ja, jag tror det, svarade jag lite osäkert.
- Bra! Kom med mig.

Under dom tio minuterna vi gick hem till Sofia så pratade hon ivrigt om festen, om hur kul det skulle bli, om vilka man skulle flirta med, vad man skulle ha på sig, och vad man skulle ha med och dricka. Jag gjorde ingen satts att säga något, utan lyssna bara på hennes prat. Kändes rätt bra att hon inte ställde några frågor eller liknande. Väl framme hos Sofia så förstod jag först inte att det var hennes hus vi stod framför. Det var sagolikt, precis som ett slott.
"Guu vad töntiga tankar, så kan man ju inte tycka"
Vi kom in på Sofias rum, och direkt så plocka hon fram massvis av klädesplagg ur sin enorma garderob. "Men herregud, dethär kan jag inte ha på mig, det är för fint, jag kommer säkert förstöra något".

- Men komigen då, prova dom svarta jeansen, dom kommer säkert sitta hur bra som helst.
- Dom kommer inte passa, sa jag och kollade på dom svarta jeansen som låg på sängen.
- Men prova nu!
- Okej då.

Jag drog av mig mina egna jeans, och drog på mig dom svarta. Till min stora förvåning så satt dom perfekt och gjorde så att jag såg en aning smalare ut.

- Skitsnyggt! Verkligen, ta på dig den silvriga toppen också, kommer vara riktigt snyggt, sa hon och log ett brett leénde.
- Jeansen var faktiskt snygga, men är inte toppen lite överdriven? Räcker det inte med en vanlig tröja?
- Linn, relax, ta på dig toppen nu, du kommer häpnas över hur vacker du kommer vara.
- Okej, vart är den nu då?
- Mitt framför dig på golvet.
- Heh.

Jag tog på mig den silvriga toppen, och kände det mjuka tyget mot huden. Jag tror det var silke, eller något åt det hållet. Sofia bad mig att inte kolla mig i spegeln förens hon sminkat mig. Jag satte mig på pallen bredvid garderoben, och hon kom med en neccesär full av massa makeup. Efter att hon plattat mitt hår, och sminkat mig så fick jag äntligen se mig själv i spegeln. Som Sofia sagt, så häpnades jag över mitt utseende.
Jag borde ha känns mig snygg eller något sådant, men jag gillade inte det jag såg. Det jag såg var inte jag, det var inte Linn Eriksson som speglades framför mig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
So_Sick - 26 feb 07 - 00:52- Betyg:
Jag förstår.

Skriven av
Katjaa
24 feb 07 - 08:09
(Har blivit läst 118 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord