En otursdag del IIII I matsalen |
Efter tredje timmen är det lunch. Vi vandrar tillsammans ner till matsalen. Det doftar motbjudande, men jag är hungrig och bryr mig inte i det. Vi ställer oss i kö och väntar.
Väggarna i salen är målade i pastellgult. Det finns anslagstavlor på långsidorna i salen som är fulla av teckningar som man har ritat. De är vackra att titta på. Matsalen är avlång, med dörren vid ena kortsidan. Borden är uppradade längs väggarna. En smal gång finns i mitten av salen. Äntligen börjar kön bli kortare. Jag hör skrammel av bestick och stolar som skrapas mot golvet men också prat och skratt.
- Vad blir det för mat, vet du? frågar jag.
- Jag tror det blir broilersoppa. Helt okay tycker jag.
- Ja, det får duga. Jag har ju inte ätit något på hela dan!
- Inte?! säger Janina och tar en djuptallrik och sätter den på en bricka. Jag gör likadant.
- Nepp, jag hann inte.
- Du skulle ha sagt, jag har en mandarin i ryggsäcken.
Vi öser åt oss soppa, tar en varsin sked. När vi får mjölk från mjölkapparaten hör vi plötsligt hur en tallrik faller på golvet och soppan skvätter åt alla håll. Jag hinner inte vända mig och se vem det var som tappade tallriken för då skulle mjölken ha runnit över.
Janina och jag börjar leta efter ett ledigt bord.
- Där borta är ett ganska bra, utropar jag, och börjar gå snabbt mot bordet så att inte någon
annan hinner ta det.
- Anna! Stanna! ropar Janina, men det är för sent. Jag halkar på soppan som ännu är kvar på
golvet.
Jag faller pladask på stjärten i en pöl av broilersoppa, som mer liknar spyor. Usch. Ett stort gapskratt ekar i hela matsalen. Alla tittar på mig. Jag känner hur mina kindben ändrar färg. Har lust att sjunka genom jorden, bort, bort, långt bort.
Jag stiger upp och vänder mig om mot Janina, men, var är hon? Lämnade hon mig? Nej snälla Janina lämna inte, du är min bästa vän!
Då ser jag henne komma fram till mig med händerna fulla av pappershandukar. Tur, Varför trodde jag att hon lämnat mig? Mina byxor är våta av äcklig soppa. Janina hjälper mig att torka av mig. Människorna i salen fortsätter med de höll på med.
|
|
|
|
