Hon sitter och tittar ut i mörkret,
men mörkret skrämmer henne inte längre.
Hon sitter och tittar ut i dimman,
men den vita dimman skrämmer henne inte längre.
Hon sitter och tittar ut i natten,
men den kalla natten skrämmer henne inte längre.
För hon kan inte vara rädd för sitt egte liv.
Hon kan inte vara rädd för den hon nu har blivit!
